Frölunda nollade MoDo
Frölunda besegrade Modo med 3-0 idag och frågan alla, med intresse, ställer sig nu är: ”var det här vändningen?”. Jag själv är av åsikten att det är alldeles för tidigt att säga, men det vi alla kan vara ense om är att det var ett steg i rätt riktning. Det var inget propagandaspel som borgade för segern utan främst en gedigen arbetsinsats, men å andra sidan är det precis det som Frölunda behöver i nuläget.
Första perioden
Matchen inleddes bra av Frölunda och direkt i inledningen hade man ett bra läge att ta ledningen. Avslutet var dock något obestämt och Modo-målvakten Tarkki kunde avvärja. Den gången. Efter det här lyckades Modo etablera tryck i Frölunda-zonen och känslan av ”inte en sån här kväll igen” gjorde sig så smått påmind.
Det här trycket kom av sig i samband med en tackling som Modos Anton Hedman utdelade på Christoph Schubert efter knappa två och en halv minut. Tur i oturen kan man nog kalla det här. Det positiva var att Hedman tilldelades matchstraff, vilket gav Frölunda ett femminuters power play. Oturen grundar sig i att tacklingen tog illa på vår bäste back den här säsongen och han tvingades ledas av banan, märkbart groggy. Hoppas det inte rör sig om någon hjärnskakning och att han kan vara tillbaks igen till nästa match.
Det skall sägas att matchstraffet var hårt dömt, tacklingen var inte märkbart ful måste jag villigt erkänna och att det gick så illa var att Schubert inte var vaksam på tacklingen och således inte skyddade sig något. Modo-lägret var märkbart upprörda över domslutet, med all rätt alltså.
PP:t Frölunda fick var väldigt kul att se. Man spelade en snabb och bestämd hockey. Pucken flyttades i anfallszonen som på ett snöre och dessutom i ett mycket uppskruvat tempo. Det var svårt att tro att det var seriens sämsta lag, både tabellmässigt och i PP, som hade det numerära underläget.
”Pebben” hade mer eller mindre öppet mål, men det vill sig inte såhär långt för veteranen. Utdelningen kom dock och det gjorde den efter fyra och en halv minut då Mika Pyörälä spelade längs med slottet över till en framstormande Ville Mäntymaa. Denne bromsade upp då passet inte satt på klubbladet, något som fick till följd att pucken styrdes på skridskorna och in i målet. Frölunda och tillika publiken jublade, men domare Claesson valde att ta till videogranskning.
Den här tog lång tid, för lång tid skulle jag vilja säga. Det är inte ok att detta skall ta uppemot fem minuter, gör det så stör det helt klart matchrytmen och det kändes ju särskilt så då Frölunda var inne i en väldigt bra period. Efter många om och men valde Claesson emellertid att döma målet som regelrätt och ett förlösande 1-0-mål för Frölunda var ett faktum.
Återstoden av PP:t förblev mållöst och 1-0 under de fem minuterna var nog något som båda lagen var nöjda med på ”sitt sätt”. Frölunda för att man faktiskt fått ledningen och Modo för att det ”bara” blev ett mål i baken.
Efter att Modo blivit fulltagliga jämnade spelet ut sig och resterande del av perioden präglades av ett ganska hafsigt och oorganiserat spel där inget av lagen hade förmåga att riktigt ta tag i taktpinnen.
Andra perioden
Andra perioden inleddes på samma sätt som den föregående avslutades, d.v.s. utan någon direkt struktur och lagen delade på halvchanser om vartannat utan att det för den sakens skull var riktigt nära någon gång.
Efter nästan halva perioden drabbades Modo ånyo av en utvisning (Kristian Forsberg, 2 minuter för hakning) och det gav Frölunda chansen att åter visa upp sitt för dagen fina power play-spel. En del lägen skapades och den absolut bästa hade Kallio, hårt uppvaktad av tre Modoiter kastade han sig och vispade iväg pucken när Tarkki var något ur sitt läge. Denne sträckte dock ut alla centimetrar han kunde och räddade i absolut sista stund på mållinjen med ”målvakts-spaden”. Symptomatiskt för Frölunda och Kallio den här säsongen, det vill sig inte fullt ut. Kul dock att se prov på det uppoffrande spelet och att det här laget ville vända på förlusttrenden var det definitivt inget snack om.
Efter ovannämnt PP gick matchen, som tidigare, tillbaks till tidigare hafsiga spel och även om Frölunda var det något mer spelförande laget vid den här tidpunkten var det påtagligt hur svårt man hade att skapa riktigt farliga chanser i annan spelform än just power play.
Som en gåva från ovan kom då 2-0 och det var underbart att ”Pebben” fick sätta dit det så oerhört viktiga målet. Från egen zon vallade Henrik Tömmernes ut pucken i mittzon till Tomi Kallio som stormade in med densamma i offensiv zon och spelade in i mitten till ”Pebben” som drog till direkt och Tarkki kunde inte göra annat än att se pucken leta sig in i nätmaskorna.
Inte långt därefter startade Frölunda en kontring på ungefär samma vis som vid 2-0-målet och man fick ett numerärt överläge, fyra mot två. ”Pebben” visade prov på vilja och satte full fart mot motståndarmålet och drog med sig försvare varpå Mikko Mäenpää fick fritt skottläge från slottet lite till höger sett med Frölunda-ögon. Ett distinkt avslut mot bortre stolpen lämnade Tarkki chanslös och det var kul att få se lite leenden i Frölunda-lägret för i och med 3-0-målet kände de nog att de hade alla förutsättningar i världen till en fullpoängare. Jag tror inte de hade Leif Boorks teori om att leda med just 3-0 är det svåraste som finns i hockey i åtanke. För övrigt något jag inte alls kan förstå vad han menade med.
Frölunda gjorde en stabil period här och man hade full kontroll på händelserna. Även om man inte skapade så mycket fram tills 2-0-målet föll kunde man hålla Modo helt i schakt och det kändes aldrig riktigt farligt bakåt.
Tredje perioden
Denna chockstartades sett ur ”Honkens” perspektiv. I ett Modo-anfall störtade Nicklas Danielsson in mot mål och en tackling från Tobias Viklund gjorde att den förstnämnde tappade balansen och handlöst, bokstavligen, flög in i Frölunda-keepern som blev rejält tagen av situationen. Efter ett par minuters återhämtning kunde han dock lämna klartecken till att fortsätta. Lugnande besked för Frölundalägret och särskilt med tanke på vilket spel han visade upp under lördagseftermiddagen.
Det var uppenbart att Frölunda inte gick för ett fjärde mål, man släppte över initiativet till bortalaget och såg bara till att ligga rätt i positionerna. Det här är inte någon taktik jag gärna förordar, särskilt inte för ett lag som befinner sig i sådant prekärt läge som Frölunda gör. Dock var det glädjande att se att man skötte det här mycket bra. Modo fick hålla i pucken och snurra lite i anfallszon, men de riktigt brännheta lägena lyste med sin frånvaro.
Efter halva perioden kom dagens räddning från Honkens sida då Per Svartvadet avslutade i fritt läge efter en sidledspassning. Honken gick nästintill ner i spagat och nådde pucken med sitt högra benskydd/skridsko. En mycket, mycket fin räddning och hade man själv försökt sig på den hade ljumskarna rykt å det grövsta utan någon som helst möjlighet till framtida läkning.
Återstoden av perioden spelades av utan direkta väsentligheter att rapportera om. Publiken var rejält lättade över de tre poängen och sista minuten av matchen klappade alla händerna taktfast. Den del av publiken som hade sina sympatier hos hemmalaget vill säga. I den intervju som Canal + hade med ”Lill-Kenta” efter slutsignalen fick man även där se prov på befrielse. Det var uppenbart att han var genuint lättad och jag tror inte ens han hade något känsloutrymme kvar för att känna någon glädje. Det var nog som sagt bara lättnad i den kroppen. Men låt vara så för nu så får glädjen komma senare i vinter och gärna även under tidig vårkant.
Sammanfattning
Frölunda gjorde nog sin bästa match för säsongen idag. Särskilt kul var det att se hur lätt man hade att freda sitt eget mål från påhälsning. Modos chanser var lätträknade och även om Frölunda främst skapade målchanser i power play kändes det aldrig som att det var något snack den här dagen.
Det var särskilt kul att se Tomi Kallio den här kvällen, han kan jag tänka mig mått riktigt dåligt av den sista tidens negativa skriverier och ville därför visa sig från sin bästa sida. Som han gjorde det, han fullkomligt sprudlade av energi och gick i bräschen för sina lagkamrater. ”Honken” hade även han en mycket bra dag och fick hålla nollan. Han hade som sagt en relativt lugn kväll, men vid några tillfällen fick han använda allt sitt kunnande för att hålla nollan intakt. Positivt omnämnande även till ”Pebben” som haft en bedrövlig start på säsongen. Hoppas att målet och assisten han fixade idag ger självförtroendet en ”boost” så vi får sen den ”Pebben” vi vet finns inneboende. Ett rejält sparkapital där alltså.
Nu tar vi nya tag inför nästa match som går av stapeln på tisdag då tredje raka hemmamatchen står på agendan. Det är svårspelade Djurgården som står för motståndet då och då kommer det krävas en minst lika gedigen insats av Frölunda för att möjligheten till poäng skall finnas.
Matchfakta
Frölunda Indians – Modo 3 – 0 (1-0, 2-0, 0-0)
Första perioden
1-0 (04.24) Ville Mäntymaa (Mika Pyörälä, Niklas Andersson) spel fem mot fyra
Andra perioden
2-0 (33.31) Per-Johan Axelsson (Tomi Kallio, Henrik Tömmernes)
3-0 (36.36) Mikko Mäenpää (Tomi Kallio, Per-Johan Axelsson)
Tredje perioden
-
Skott: 34-30 (13-7, 14-9, 7-14)
Utvisningar, Frölunda: 6x2 Modo: 5x2, 1x10, 1x20+5
Domare: Pehr Claesson
Publik: 9.074
