Frölundas resa från bra till bäst
Frölunda har blivit Sveriges, ja kanske hela Europas, bästa hockeyförening. För att kunna nå toppen har Frölunda jobbat med stort tålamod och haft en tydlig strategi för hur man ska nå dit. Frölunda har nyligen blivit utsedda till “årets klubb” i Europa, har två raka CHL-guld och blev svenska mästare 2016? Hur har man tagit sig dit och finns det något ytterligare steg att ta?
För att se vilken strategi Frölunda har använt sig av behöver vi backa bandet till säsongen 2011/12. Kent Johansson var tränare och Christian Lechtaler var assisterande tränare. Inför nämnda säsong tar Frölunda det första klivet till att bli den klubb man är idag. I maj 2011 valdes Mats Grauers till Frölundas nya ordförande. Mats Grauers har en central roll i det som komma skall. Säsongerna innan 2011/12 spenderade Frölunda väldigt mycket pengar på att ta spelare utifrån, spelare som inte hade göteborgsanknytning. För att nämna några hade Frölunda från 2009-2011 följande finländska spelare i laget: Ville Mäntymaa, Janne Niskala, Mikko Lehtonen, Riku Hahl, Mikko Mäenpää, Toni Koiviso och Mika Pyörälä. Detta kryddat med Martin Röymark och Mathis Olimb från Norge samt Andreas Karlsson och Patric Blomdahl från andra delar av Sverige. Den härligt klingande göteborgskan var som bortblåst i Scandinaviums omklädningsrum.
Vad hände då 2011/12? Jo, steg två i Frölundas långsiktiga strategi att bli ledande hockeyförening i landet tar fart. Man vill göra Frölunda till hela Göteborgs lag igen. Historier om “Kolle och Ada” ska flöda tillsammans med att Håkan Hellström spelas på stereon. Kanske ska det även diskuteras vilken Volvomodell som går bäst på vägarna kring avenyn. Johansson och Lechtaler flyttar upp Victor Backman samt Victor Svedberg från de egna leden. Båda två Göteborgskillar i grunden. Man värvar tillbaka Magnus Kahnberg, Jari Tolsa och Anton Axelsson som varit ute i andra klubbar i Sverige allt för länge. Man värvar även tillbaka Fredrik Pettersson från Nordamerika och så småningom även Fredrik Sjöström från Färjestad. Som om inte detta vore nog tog Frölunda även in Härrydakillen Christoffer Persson från Rögle. Givetvis kryddades dessa 031-värvningar med en del spelare utifrån men för första gången på länge sökte man göteborgshjärtan mer än spelare med hög statistik men med lika höga lönekuvert. Första steget till dagens Frölunda var taget.
Det var alltså dags för nästa steg i Frölundas utveckling. Inför säsongen 2013/14 rodde Frölunda i land sin kanske viktigaste värvning av alla, Roger Rönnberg. Rönnberg som inte hade vunnit något innan han kom till Frölunda. Ja, förutom Sveriges första JVM-guld på 31 år. Självklart var Roger Rönnberg inte bara en bra tränare på marknaden. Han var en bra tränare med en tydlig profilering att utveckla unga hockeyspelare. Under Rönnbergs första säsong knöt han till sig några av spelarna han haft i småkronorna tidigare. Erik Gustafsson och Tom Nilsson blev Indianer under Rönnbergs första säsong, Johan Sundström och Johan Gustafsson under hans andra. Detta samtidigt som man fortsätta värva in göteborgsprofiler som Patrik Carlsson samt flyttade upp juniorer från egna ledet i bland annat Andreas Johnsson och Anton Blidh. Frölunda har under Roger Rönnbergs ledning tagit steget till att vara en av de ledande föreningarna, bredvid Skellefteå, för att utveckla unga spelare.
Det som oroat i Frölunda de två senaste säsongerna är att man tappat så stora delar av laget efter varje säsong. I två säsonger i rad har man varit tvungen att ersätta drygt tio spelare. Man har nått sitt mål att vara en talangfabrik men hur kan man bli det och även få en lite högre grad av kontinuitet? Har inte Frölunda någon strategi för nästa steg? Det är klart de har! Jag anser att de faktiskt redan påbörjat nästa steg för att skapa en kontinuitet. Detta gör Frölunda genom att värva spelare som håller hög klass i SHL men som inte riktigt har kvaliteter som NHL-klubbar söker. Värvningarna av Robin Figren, Sebastian Stålberg var sådana. Det fortsatte med Simon Hjalmarsson och Patric Carlsson. Alla med göteborgsanknytning av olika slag. Oscar Fantenberg var säkerligen en sådan värvning då få kunnat förutse att han skulle bli en VM-back och söka lyckan i KHL.
Nu har Frölunda dessutom valt att ta in Adam Almqvist, bröderna Westerholm och Ryan Lasch. Detta på att man redan förra året värvade Jonathan Sigalet, Mattias Nörstebö och Sean Berghenheim. Alla tänkt att skapa kontinuitet i Frölunda tillsammans med den redan befintliga ryggraden.
Frölunda ska befästa sin ledande plats inom svensk och europeisk hockey genom att fortsätta vara Göteborgs stolthet men även att vara både språngbräda och talangfabrik för NHL samt ha spelare som vill vara Frölunda troget i flera säsonger i rad.
