Frölundas slutspelsdrömmar grusades
Efter den imponerande insatsen mot SAIK senast var det många (undertecknad inkluderad) som trodde att Frölunda var på väg att pricka in en formtopp såhär lagom intill slutspelet. Att det inte visade sig vara något annat än en illusion eller utopi besannades på ett minst sagt brutalt sätt ikväll. Djurgården klädde av Frölunda under en kort del av andra perioden och matchen förlorades under knappa fem minuter. Segersiffrorna skrevs till 5-1 och nu får allt krut läggas på att undvika kvalserien.
Det var nog många som hade förväntat sig en rejäl Djurgårds-anstormning under matchens inledning. Dels för att sätta ytterligare press på, det i botten, redan pressade Frölunda, dels för att Djurgården kom till spel med fin form i ryggen efter tre raka segrar.
Den här befarade anstormningen infann sig emellertid aldrig och matchen inleddes i ett mycket tafatt tempo. Frölunda var det något hetare laget, men det var tydligt att man inte ville bjuda hemmalaget på något gratis. Dock var det just detta man gjorde efter dryga sex minuter då Mario Kempe fri framför mål kunde skjuta in 1-0 efter passning från Christian Eklund. Ett inte alls logiskt mål med tanke på Djurgårdens bleka inledningsminuter, men såhär är det då man befinner sig i botten. Inget kommer gratis och ofta tvingas man arbeta i motgångar som känns oförtjänta.
Målet tände Djurgården som tog över efter det här och de skapade visst tryck, men “Honken” agerade säkert och kunde freda målet från påhälsning. Det bör absolut nämnas att Frölunda inte på något vis var ofarliga. Flera halvskapliga chanser vaskades fram där Christian Bäckman stod för den absolut hetaste, dessvärre tog hans avslut i stolpen.
När alla väntade på paussignal tilldelades Djurgården en straff efter att Kristoffer Ottosson hakats av Tomi Kallio. Det kändes onödigt och oj så tungt det hade varit att få 0-2 i baken i det skedet av matchen. Lyckligtvis stod exekutören Mario Kempe för en svag prestation i samband med straffen samtidigt som “Honken” agerade tät och följsam. Spelarna i Frölunda-båset jublade då de insåg att de fortfarande hade kontakt med hemmalaget.
Period nummer ett var en som definitivt inte kommer gå till historien som den mest sevärda. Jag tycker nog att Djurgården skall vara tacksamma att vara i ledning då 1-1 hade känts mer rättvist och bättre speglat den matchbild som varit.
Andra perioden inledde Frölunda starkt och man kopplade tidigt grepp, delvis tack vare ett Power Play som man tilldelades alldeles i slutet av första akten. PP:t bar emellertid ingen frukt, men strax därefter lyckades första-linan ordna fram en kvittering efter en, minst sagt, tilltrasslad situation framför Mark Owuya.
Joel Lundqvist visade prov på absolut första klassens uppoffring, vilket slutade med att uppskattningsvis tre Djurgårdare låg över honom. Det fick till följd att hemmalaget missade den forne målkungen Tomi Kallio som kunde raka in 1-1-pucken. Hemmalaget, och framför allt hemmapubliken, vädjade sitt missnöje för domaren då de hävdade att Owuya skulle ha blockerat pucken. För det här fick man inget gehör och 1-1 var ett faktum.
Efter det här svängde matchbilden ånyo och återigen var det en utvisning som låg bakom förändringen. Det var Robin Lindqvist som åkte på en tvåa för tripping och även om PP:t för Djurgården blev mållöst kunde man ta över taktpinnen och sedermera också bibehålla den. Många riktigt farliga chanser vaskades fram, men “Honken” spelade fortsatt mycket bra.
Det här spelövertaget föranledde emellertid ytterligare ett PP då John Klingberg åkt på två minuter för “puck out” och denna gång kunde inte ens den storspelande Holmqvist rädda bortalaget. I ärlighetens namn var det ett mycket fint PP-mål där Djurgården spelade runt nästan på gammalt “Sovjet-manér”. Det gjorde dock inte att det sved desto mindre…
Som om det inte var nog med motgångar i det här skedet drog Djurgårdarna åt skruvstädet än hårdare kort därefter då Mathias Tjärnqvist gjorde 3-1 efter en något turlig puckstuds. Det var ett skott som tog på benet på nämnde Tjärnqvist som befann sig framför målet och han kunde komma åt pucken först. Pucken gick mellan benen på “Honken” som inte skall lastas för målet även om man såklart önskat att han haft täckning på det “femte hålet” med klubban.
Var det slut på de dåliga nyheterna nu då måntro? Inte då… bara dryga minuten senare gjorde Fredrik Claesson (vem?) 4-1 via slagskott från blålinjen. Holmqvist var rejält skymd och kunde inte se pucken, åtminstone signalerade han uppgivet att så varit fallet.
Halvminuten senare var det dags igen. 5-1 gjordes av supertalangen Mika Zibanejad och den här gången skulle “Honken” definitivt räddat skottet. Det kom från mycket dålig vinkel till höger sett med Djurgårds-ögon och till detta bör tilläggas att sikten den här gången var absolut fri. Synd om Johan som förutom de sista fyra-fem minuterarna gjort en storstilad insats. Mental kollaps å det grövsta och det är nog återigen dags att ta in den mentale coachen som så framgångsrikt lyckades proppa spelarna fulla med självförtroende inför SAIK-matchen i lördags. Efter detta femte mål gjordes målvaktsbyte och Jocke Lundström fick hoppa in.
En horribel andrahalva av perioden grusade samtliga Frölundas chanser till poäng idag och det gick endast fyra och en halv minut mellan Djurgårdens fyra mål. Tragiskt och rejält tungt att man kastar iväg matchen såhär för innan 2-1 kändes det verkligen som att Frölunda skulle få med sig poäng härifrån. Anmärkningsvärt är det att Frölunda ledde skottstatistiken i inledningen av perioden med 8-1 (!), en skottstatistik som senare slutade med 20-11 i Djurgårdsfavör. Det ger om inte en liten hint om vart perioden tog vägen efter Robin Lindqvists utvisning efter fyra minuter…
Den tredje perioden bjöd inte på någon sprakande tillställning och vi som hoppades på ett tidigt Frölunda-mål fick vänta förgäves. Genoa - Roma igår visade att det går att vända ett tillsynes ointagligt underläge, men dessvärre är inte Djurgården som Roma i dagsläget. Hemmalaget kontrollerade händelserna och det kändes som att man tyckte det var viktigare att Tjärnqvist skulle göra 6-1 än att man skulle göra ett sjätte mål överhuvudtaget. Då Tjärnqvist brände sitt torra krut i den andra perioden slutade matchen 5-1 och det var inte något snack idag efter det att 2-1-målet föll.
Frölunda får nu inrikta sig på återstående matcher och närmast väntar två mycket svåra bortamatcher mot, i tur och ordning, HV 71 (torsdag) och Linköping (lördag). Två förluster där och jag tror kvalserien inte längre är ett hot utan istället ett faktum. Helt klart är att man måste ta ett par kliv framåt sett utifrån dagens insats om det skall bli några poäng. Det enda positiva ikväll var väl Lundströms inhopp, kul för honom att han fick hålla nollan och står han mot HV på torsdag torde han ha ett skönt självförtroende med sig.
Matchfakta:
Djurgården - Frölunda 5 - 1 (1-0, 4-1, 0-0)
Period 1:
1-0 (06.06) Mario Kempe (Christian Eklund)
Period 2:
1-1 (03.44) Tomi Kallio (Joel Lundqvist, Christian Bäckman)
2-1 (32.55) Mathias Tjärnqvist (Josef Boumedienne, Staffan Kronwall)
3-1 (35.29) Mathias Tjärnqvist (Andreas Holmqvist, Marcus Krüger)
4-1 (36.44) Fredrik Claesson (Marcus Nilsson, Kristoffer Ottosson)
5-1 (37.21) Mika Zibanejad (Patrick Cehlin, Staffan Kronwall)
Period 3:
-
Skottstatistik:
41 - 23 (7-7, 20-11, 14-5)
Utvisningar:
Djurgården: 5 x 2 minuter (10 minuter totalt)
Frölunda: 8 x 2 minuter (16 minuter totalt)
Domare:
Patrik Sjöberg
Thomas Andersson
Publik:
7.206
