Gästkrönika: Elitserien 2013-2014

Gästkrönika: Elitserien 2013-2014

Sommarträningen är över, Skills competition är avklarad och träningsmatcherna färdigspelade. Premiären ligger runt hörnet och väntar på lakejernas ljudliga stämma och deras frenetiska, nästan maniska, klappningar. Tillsammans ska de återigen stå på sektion H och hjälpa Växjö Lakers att fortsätta skriva historia. Det är dags för säsongen 2013-2014.

Det var förra sommaren som jag gick ut till brevlådan och hämtade tidningen. På baksidan fanns det en krönika av en tjej som jag inte direkt minns vad hon gjorde, men jag minns en annan sak i hennes text som störde mig. Hon berättade att som barn hade världen verkat väldigt stor och jämförde världens storhet med att skriva: "Ni vet så där stor som kinesiska muren". Jag minns att min näsa började rynka på sig och min hjärna fattade inte riktigt metaforen som personen ville ge mig. Jag vet inte om hon kanske hade missat 4-5 år i skolan eller om hon hade läst någon konstig geografibok, men visst ryms kinesiska muren i världen, tänkte jag. Hela texten gjorde mig perplex. Man kan inte säga att som liten trodde man att världen var jättestor och sen jämföra den med kinesiska muren, det är lika dumt som att säga: "När jag var liten kändes mitt hus lika stort som ett slott, ni vet så där stort som ett tält".

Texten fick mig dock att fundera på vad som var eller kunde kännas större än världen och då kom jag att tänka på känslorna för Lakers. Man kommer till matchen, det är mörkt ute och man hör musiken eka utanför VIDA Arena. Man känner sig förväntansfull, upprymd och får en behaglig lust av att börja dansa och sjunga: WE GOING ALL THE WAY, GO LAKERS!, men sen inser man att folk kan börja titta konstigt på en och då får man försöka hålla kroppen i styr. Stegen tar en antingen till en sittplats någonstans i arenan, eller så tar de dig till sektion H där Klacken står och spelar trummor och försöker göra varje match till en stor fest. Just där och då är känslorna så starka att man kopplar bort allting annat. Vardagliga bekymmer får vänta, det är hockey som ska spelas. Tillsammans står vi där och hejar, skriker, klappar och svär efter att domaren missat en solklar utvisning. Just där och då känns känslorna större än allt - större än världen; och ja, kanske till och med större än den kinesiska muren.

Alex Hartelius2013-09-12 16:21:00

Fler artiklar om Växjö