Haverirapport Bajen
Det var tänkt att Hammarby skulle få en nytändning iochmed tränarbytet innan kvalserien, resultatet blev att den negativa trenden blev ännu värre och att Hammarby säsongen 21/22 , kommer att spela på breddnivå i Division två.
Först av allt så vill jag tacka Bamsingarna , Hammary Hockeys supportergruppering för utmärkelsen ”Fridas tårar” som är ett pris tillägnat den mest engagerade supportern under säsongen.
Jag är naturligtvis hedrad och ska bära utmärkelsen med stolthet.
Nu över till det som många eftterfrågat, min syn på säsongen som gått.
Det finns mycket tankar när det gått en dryg vecka sedan det blev klart att Hammarby kommer att degraderas till Division två. Det fanns ett halmstrå att greppa men det var alltför blött och gled ur greppet och gick inte att få tag i.
Ett perspektiv är att Bajen förmodligen hade åkt ur redan förra året, men räddades kvar i Hockeyettan av pandemin. Hade Bajen gått till ett kval där och då så var min farhåga att det skulle ha varit ett alltför svårt kval för att vi skulle hålla oss kvar.
Hammarby fick en ny chans i år, detta år då serien skulle bantas med två lag och tanken var ju att vi skulle slippa hamna där.
-Så blev det ju inte.
Vi fick ett tränarpar i form av Filip Algeman och Tobias Jansson, som stod för en viss idé om att spela en frejdlig hockey som skulle locka åskådare och förhoppningsvis skapa lite hype runt Hammarby inför att vi nu fyller 100år i år.
Det blev en för tuff uppgift och när Sportchefen Robert Grääs ville ha in en hjälptränare så kände dom att det var lika bra att lämna eftersom det inte kändes som att han trodde på det dom gjorde. Tränarbytet skedde efter att Hammarby gjorde en heroisk match mot strömsbro. Dom vann inte, men visade mycket vilja och krigaranda.
Det räckte inte.
Istället kommer Stefan Gustafsson och Robert Fredmark in med några få matcher innan kvalets början.
Det är ju en sak att ha ambitiösa tränare, men en annan sak som är minst lika viktigt är att ha spelare som klarar av att spela i Hockeyettan.
Det hade vi inte kan vi nu konstatera såhär i efterhand.
En del kanske tycker att Hockeyettan är en lingonserie och att i stort sett vemsomhelst kan komma och spela i den här serien, så är det inte. Det är hårt arbete med träningar och match sex dagar i veckan och detta samtidigt som många av spelarna har ett vanligt arbete vid sidan av, det gör att du måste prestera på elitnivå fast du inte får något betalt ( iallafall inte hos Hammarby ).
Inte nog med att vi har haft en ung trupp, där en ganska stor del av dom gör sin första säsong på seniornivå, kryddat med några äldre spelare som skulle ge lite stabilitet.
Det svåra med ett lagbygge är att hitta spelare som ger allt för ”Märket på bröstet” , för dom spelarna blir allmer sällsynta och det som blir tydligare ju längre du följer sporten , är att dom flesta spelar för sig själv och sina poäng och inte för laget i alla lägen.
Lagbygget blir inte lättare av som i Hammarbys läge får en spelaromsättning, där kanske 10-15 spelare byts under säsong.
Kontinuitet
Jag har poddat med Benny Rönnelöw under säsongen och bland det viktigare han har pratat om är att det är bätttre med en intakt trupp ( så mycket som det går ) än att det blir strömhopp och att en osäkerhet smyger sig in.
Kvalspelet
Tre poäng är summan som Hammarby mäktade med under kvalet och det är väl inte så imponerande , men ni som har sett matcherna kanske har sett det jag har sett.
Det har varit spretigt och ytterst få gånger som man har betett sig som ett lag, några linjer har varit svårfunna och försvarsspelet har legat på juniorhockeynivå.
Exakt varför det har sett ut på det här viset finns det säkert många anledningar till, men några svar vet jag inte om jag får.
Om man får vara efterklok så hade det antagligen varit bättre utan ett tränarskifte.
Vad saknades?
Jag minns för några år sedan när det skulle spelas något slags kval och kanske var det Nacka som var motståndet i den första omgången. Det hade inte sett bra ut och jag träffade på Tomas Lindgren någon match innan ( han var nog skadad ) . Jag luftade mina betänkligheter och han bara garvade och sa något i stil med...
-När det är kval, då växer hornen ut och det kommer att smälla duktigt.
Det gjorde det och jag ställde mig frågan om det var samma lag som jag sett innan.
Just detta har jag inte sett så mycket av, jag har inte sett att spelarna kör på det sättet som skulle vara definierande för deras karriärer. Jag har inte sett att det finns en vilja och energi som definierar DET som ett kval är, framför allt så har jag inte sett så mycket av ett lagspel.
Vems är felet?
Det finns alltid syndabockar men kanske är det så att den röda tråden har saknats i årets trupp och den bristande förmågan till speluppfattning är något som det goda supporterinitiativet ”Supporterspelaren” , inte har kunnat råda bot på. Utväxlingen av just det initiativet blev tyvärr inte det som kanske var förväntat.
Det som Hammarby måste göra nu när Division två väntar , är att ta ett omtag i organisation och tanke. Det finns goda krafter men dom är för få och där måste Bajen bli bättre.
Media
Hemsidan för Hammarby Hockey har till dags dato inte kommit ut med något som visar att Hammarby spelar i division två än och just frånvaron av nyheter goda som dåliga speglar tyvärr inte det som dom flesta av oss vill ha när det kommer till nyheter i dagens mediaklimat.
Till sist
Nu får vi bryta ihop och fundera ett tag, så får vi ta nya tag till nästa säsong.
Jag kommer att stå på läktaren och heja, jag kommer fortsätta med mina poddar och framförallt så måste vi alla på något sätt hjälpa Hammarby till avancemang till Hockeyettan och förhoppningsvis har vi alla lärt oss någonting om att ingenting är självklart för att vi heter Hammarby .
Forza Bajen , tillsammans är vi Hammarby
