Heltänt Frölunda gav inte Skellefteå skuggan av en chans
Det här var en lördagsunderhållning som sannerligen gav alla med sympatier för hemmalaget valuta för pengarna. Tveklöst en av årets skönaste matcher. “POP-kedjan” briljerade och gjorde sin bästa match för säsongen och när den ledande kedjan presterar på den här nivån är Frölunda tveklöst ett lag som utmanar om Le Mat-pokalen senare i vår.
Dagens match var på förhand en mycket svår sådan då det var serieledande Skellefteå som stod på motsatt sida isen. Starten blev dock bästa tänkbara med ett tidigt power play som skall sägas var en gåva från domarteamet. Bud Holloway skickades helt felaktigt ut för en “knuff” eller vad man skall kalla det, skrattretande hård bedömning av domaren i den situationen. Det gjorde inte Jari Tolsas 1-0-mål desto mindre skönt och det kändes som att tändningen inom laget innan matchen var total så det i kombination med det tidiga ledningsmålet gjorde att jag kryssade för tre poäng i tabellen redan där.
Sedan stod Freddan Pettersson för en riktigt skön “fotbollsfint” då han åkte in i anfallszon, lade pucken förbi backen på utsidan och tog själv innervägen. Den stackars Skellefteåbacken såg ut att vara ute i katakomberna letandes efter korv med bröd, det säljs ju en hel del av den varan i Göteborg. Pettersson hade emellertid andra mål än mat i sikte och serverade Pyörälä en riktig “macka” och denne kunde enkelt exekutera. 2-0 var därmed ett faktum. Jag vill redan nu be om ursäkt för de billiga ordskämten ovan, men har man vuxit upp till Hegerfors referat och kommentarer så har man. Dessutom kan ju levnadsåren i Göteborg tänkas spela in en hel del…
2-0 blev också periodens slutresultat, men det var i den här första akten absolut inget propagandaspel. Ytorna var relativt små och de riktigt heta chanserna var lätträknade. Då var den andra perioden mer öppen och det var bortalaget som startade bäst. Likt Frölunda i första perioden lyckades man ta tillvara på ett power play och det var fjolårets poängkung Joakim Lindström som hittade rätt bakom den annars för dagen utmärkte Frederik Andersen. Nämnde Lindström börjar på nytt få fart under skridskorna och det syns i poängkolumnen så där har Skellefteå helt klart ett sparkapital inför återstoden av säsongen.
Efter detta stod matchen och vägde något. Skellefteå var långt ifrån ofarliga och det kändes nästan som att ett 2-2-mål hängde i luften. Det föll dock aldrig utan istället var det POP-kedjan som förlöste hemmapubliken. Målskytt? Fredrik Pettersson såklart. Som han levererat efter att jag efterfrågade mer poängproduktion från hans klubba för ett par veckor sedan i “indianpanelen”. Kul att du tar del av det som skrivs på SF, Freddan. Fortsätt nu på den här inslagna vägen.
I slutet av perioden såg vi det som jag klassar som säsongens höjdpunkt hittills. Ett sagolikt vackert och idérikt mål var produkten av tre hockeygeniers (det är ok med superlativer en sådan här dag) samarbete. Mika Pyörälä drev in pucken längs högersidan, lade in pucken mot mål där han såg att Mathis Olimb kom stormande mot målet. Denne fick dock pucken för nära kroppen och istället för att försöka sig på ett hopplöst avslut skarvar han den bakåt med en klack (!) till Freddan som med en backhand gör 4-1. Stackars Hadelöv, han kan inte ha förstått alls vad som hände där. Det var Olimbs klackskarvning som var prestationen i sekvensen och den var så oväntad samtidigt som den skedde i ett läge då stämningen var sagolik inne i Scandinavium och de här delarna ackumulerade gör att jag klassar det som säsongens “Highlight”.
Efter detta var såklart tredje perioden bara en formalitetssak, de tre poängen hade redan fördelats ut till Frölunda och Skellefteå hade tappat gnistan, vilket bidrog till att det rann iväg något på slutet. Kahnberg och Johan Sundström fick göra målen i slutakten och det var väldigt kul att just de fick göra målen då Kahnberg är en mycket viktig kugge som Frölunda är beroende utav. Att Johan Sundström gjorde mål var glädjande då han har en enormt stor inneboende talang som jag hoppas han snart kan få utlopp för i Frölundatröjan. POP-kedjan var annars den som stod för den bästa hockeyn även i sista perioden. De hade bud på ytterligare ett par-tre mål utan att för den sakens skull överdriva.
Det här var en riktigt bra genomförd match och riktigt skön lördagsunderhållning. Dock handlar det om små marginaler och vad som hänt om Skellefteå fått in 2-2-pucken vet vi aldrig. Förmodligen hade POP-kedjan ondo avgjort matchen, men någon femmålsseger hade det med all sannolikhet inte blivit. Jag kan inte nog understryka hur bra den linan var idag och jag vill hävda att de är den bästa anfallskonstellationen i hela serien för tillfället. En liten uppmaning till alla Frölunda-supportrar där ute nu; håll en eller två tummar för att deras form kan hålla i sig och det vi ser nu inte är en för tidig formtopp.
Lite pinsamt var det annars i första periodpausen då studion, och framför allt Leif Boork, skulle snacka ekonomi med Mats Ahdrian som var studiogäst. Visst garderade sig “Boorken” i tidigt skede med att påpeka att han inte var någon ekonomisk expert, men med den okunnigheten han visade upp där skall han inte yppa sig. Det blir bara pannkaka. Han kunde inte släppa Frölundas publikintäkter och ställde frågan till Ahdrian flera gånger vart de pengarna tagit vägen. Någon sådan ensidig ekonomisk analys har jag aldrig sett maken av och hade jag varit programansvarig i det läget hade jag “fejkat” ett tillfälligt avbrott. Vidare tycker jag Ahdrian gjorde ett nyanserat intryck i studion och svarade både ärligt och uttömmande så som jag tolkade det. Jag tillhör den skara som tycker att han gjorde ett bra jobb och de intentioner han hade med klubben var helrätta.
Dagens tre stjärnor:
Tre stjärnor: Fredrik Pettersson
Säsongens prestation. Idag visade han upp minst lika hög klass som Freddan anno 2009/2010. Allt han företog sig mynnade ut i någon farlighet och med ännu bättre skärpa från honom och hans två lekkamrater (se övriga stjärnor) hade det lätt kunnat blivit några baljor till.
Två stjärnor: Mathis Olimb
Hugget som stucket om två stjärnor skulle tilldelas Norge eller Finland. Båda var absolut briljanta för dagen och klacken till 4-1-målet är det som får bli tungan på vågen.
En stjärna: Mika Pyörälä
En underbar fältherre och befinner sig nästan hela tiden på rätt ställe. Han börjar mer och mer likna Jonas Johnsson så som denne såg ut i fornstora dar.
Statistik:
Frölunda - Skellefteå 6 - 1 (2-0, 2-1, 2-0)
Första perioden:
1-0 (05.29) PP1 Jari Tolsa (Patrick Von Gunten, Magnus Kahnberg)
2-0 (08.19) Mika Pyörälä (Fredrik Pettersson, Mathis Olimb)
Andra perioden:
2-1 (21.23) PP1 Joakim Lindström (Oscar Möller, Rasmus Edström)
3-1 (25.31) Fredrik Pettersson (Mika Pyörälä, Mathis Olimb)
4-1 (37.39) Fredrik Pettersson (Mika Pyörälä, Mathis Olimb)
Tredje perioden:
5-1 (51.12) Magnus Kahnberg (Joel Lundqvist, Patrick Von Gunten)
6-1 (59.55) Johan Sundström (Joel Lundqvist)
Skottstatistik:
29 - 34 (8-8, 10-10, 11-16)
Utvisningar:
Frölunda: 8 minuter (4x2)
Skellefteå: 10 minuter (5x2)
Domare:
Wolmer Edqvist, Karol Popovic (Tobias Haster, Viktor Hafsäter)
Publiksiffra:
10.780
