Hög tid för Färjestad att bli lite skitiga
Det har varit ett Färjestad som har uppträtt håglöst, förutsägbart och valpigt hittills i SM-slutspelet. Nu är det hög tid att bli smått nostalgisk, för att värmlänningarna ens ska kunna drömma om en mirakelvändning på det 0-3-underläget man har mot Skellefteå.
Nu krävs det att Färjestad skriver historia. Aldrig tidigare har ett underläge med 0-3 i matcher, vänts till 4-3 och avancemang i ett SM-slutspel. Med 2-12 i målskillnad efter tre klara förluster, ser det inte heller särskilt ljust ut inför söndagens match fyra uppe i Skellefteå.
Det som på förhand skulle bli den mest jämna och öppnaste matchserien, mellan tabellfyran Färjestad och tabellfemman Skellefteå, har utvecklats till att bli ”a walk in the park” för västerbottningarna. Från det som de har visat upp under de tre första bataljerna, så har de utklassat värmlänningarna när det gäller att spela en jobbig slutspelshockey.
Vargarna från Värmland, har i årets upplaga av SM-slutspelet snarare sett ut som små valpar med tanke på vad man har levererat på isen. Inte minst när det kommer till försvarsspel. Det är förvisso inte överraskande, då det har varit svängdörrar i Färjestads försvar hela säsongen. Men att gå in i ett slutspel utan att ens visa en tillstymmelse av ett resolut försvarsspel är förbryllande!
Något som dock är desto mer förvånande, är hur impotenta man har varit offensivt sett. Från att ha gjort 134 mål i grundserien, flest av alla lag, till att ha skrapat ihop blott två mål på tre matcher. Det ska nämnas att Joni Ortio har varit formidabel i Skellefteåmålet, men den spelglädjen och skickligheten som de grönvita bländade hela hockeysverige med under grundserien – är nu helt borta.
Färjestad måste spegla Skellefteå
För att Färjestad ens ska kunna drömma om en mirakelvändning, måste de faktiskt se och lära utav deras kvartsfinalmotståndare Skellefteå. Så som de gulsvarta sätter en stolthet i att spela en ”tråkig” typ av hockey när det är slutspel, med en försvarsmur runt målet och ett rakt och enkelt spel, måste också Karlstadlaget göra.
Det går inte att förlita sig på ett kreativt spel som bygger på stor rörlighet och snygga flippmackor till lagkompisen hela tiden. Särskilt inte när självförtroendet är som bortblåst för tillfället. Det måste dessutom verka lekande lätt att spela i Skellefteå och veta att Färjestad för tillfället spelar så förutsägbart som de gör.
In istället med tung trafik på mål, släng mer puckar på mål och gör för en gång skull lite fula mål. Det är ingen All Star Competition när det är SM-slutspel, det är bara segrar som räknas.
Mycket klyschigt just, ja visst, men just nu är goda råd dyra och det finns inga mirakelkurer för att denna matchserien ska vändas.
Läge att bli nostalgisk?
Med tanke på att de hittills tre spelade matcherna har utvecklat sig på samma sätt, måste tränartrion, med Johan Pennerborn i spetsen, tänka om och ge sina motståndare något som de inte hade väntat sig. Kanske är det trots allt värt att ta en titt på vad som har gett framgång tidigare för Färjestad i slutspelstider?
Nej, riktigt så långt vill jag inte gå. Däremot vill jag se ett spel som ändå snuddar på att vara ”ryggsäckshockey”, ett uttryck och en etikett som motståndare gärna satte på Färjestad förut för att beskriva deras defensiva spelsätt. Enda vägen fram just nu, är att få Skellefteå ur balans. Nu dessutom, när Joakim Lindström äntligen har fått sin förtjänta avstängning så är det bara att fortsätta på det spåret. Det är hög tid för Färjestad, att bli lite skitiga.
Det är dags att vara så jobbiga och tunga på isen, att västerbottningarna tappar konceptet. De ska banne mig få betala mycket om de ska få vinna en fjärde match också.
