Katastrof, med möjlighet till reflektion
Det är ingen rolig början på säsongen och undertecknad är både förbannad och frustrerad av situationen. Den stora frågan infinner sig nu som ofta förr, vad ska göras för att vända på det som tycks svårövervinnligt?
Jag har under en del av dagen balanserat med att sköta jobbet och samtidigt pratat i telefon med en del oroliga supportrar till det laget som vi trots motgångarna älskar.
Tro det eller ej , men jag är inte den som i första hand kastar mig över tangentbordet och langar upp en krönika i affekt ( jag skriver dock nog någon giftig kommentar på FB emellanåt ). Läget är förtvivlat med två insamlade poäng och åtta matcher spelade och det sår tvivel även hos mig.
Jag har ägnat en del tid åt att lyssna och skriva med personer som har insyn och ställt kritiska frågor och samtidigt rationellt värdera vad det är vi har och hur vi hanterar situationen.
Vad ligger på bordet?
-En usel resultatrad i början av en säsong som vi alla ville skulle vara bättre
-En risig ishall som vi kommer att få leva med ett bra tag till om den inte faller ihop eller sjunker ned i dyn.
-Spelare och frivilliga som jobbar hårt ( och gratis ) för att få det hela att gå ihop.
-Träningstider som få spelare i andra klubbar skulle acceptera.
-Ett publiksnitt som skulle skrämma dom flesta andra klubbar att lägga ned.
Vi kan säga att det är streck i förslagen nu ,eftersom jag inte tänker skriva en universitetsuppsats.
Vad göra?
-Vi har det vi har och den ekonomin vi har med en stor potential för förbättring om vi kan få fler att inse allvaret och se till att fler dyker upp på matcherna.
Det svåraste som finns är det mänskliga psyket som ställer upp barriärer som inte existerar men ändå påverkar, det är dags för den svåraste omstarten som vi stått inför i vår moderna hockeyhistoria.
Jag önskar att alla spelare ställer sig frågan:
-Har jag gjort allt i min makt för att glömma skit och på riktigt säger ”Nu ska vi göra som tränaren säger och i varje situation under matcherna ge oss själva chansen att vända det här”.
Tränaren Tommy Latva har naturligtvis också ett ansvar men också väldigt mycket att hantera med dom begränsade resurserna.
Jag pratade med Latva under eftermiddagen och han intygar att nu går det inte att titta för långt fram, utan det är ”puck för puck” , ”träning för träning” som gäller. Jag tycker mig höra på hans röst att läget är svårt, men att han gör det som står i hans makt att vända läget.
Vi måste alla hjälpa till att få publik till Sätra och då måste vi alla fråga oss om vi gjort tillräckligt.
-Delar vi evenemangen på FB ?
-Pratar vi med vänner och bekanta och försöker få med dom till matcherna ?
-Var är alla barn och ungdomar som spelar i Hammarby Hockey och föräldrarna till dessa? Om Inte dom bryr sig om A-laget,ska då dom förvänta sig att vi bryr oss när deras barn förhoppningsvis spelar i A-laget en dag.
När jag åker runt i hallarna på bortamatcherna så är det ständigt flera tjog med människor från dessa verksamheter i dom andra klubbarna, varför inte våra? Jag förstår att många har mycket andra saker som man vill göra, men konsekvensen för Hammarby hockey på sikt är förödande.
-Vad görs i vårt närområde nära hallen, görs det något för att informera om matcherna?
-Varför finns inte spelprogrammet för Hammarby hockey att ladda hem och skriva ut och kanske sätta upp lokalt där man bor?
Det är en svår situation och på Hammarby Hockeys hemsida så ligger en krönika ute där dom skriver om detta ( Läs HÄR )
Jag tänker inte ge upp och jag kommer fortsätta gå på matcherna, det tycker jag att ni och andra nya också ska göra.
Jag kommer alltid vara kritisk när jag tycker att det är befogat men för den skull så betyder det inte att jag hatar Hammarby Hockey!
Jag svarar för mina egna åsikter och värderingar och finns alltid tillgänglig för den som är intresserad, men jag gör alltid min egna bedömning av vad jag får höra och vad jag väljer att skriva om.
Lösningen är aldrig lättillgänglig och inom en snar framtid men tillsammans kan vi vända det här
Jag hoppas och tror på att om vi tillsammans väljer att tro på det här och att våra röster i större antal börjar höras på läktaren, så kan det vända.
Kom igen nu , nu kör vi
Tillsammans är vi Hammarby
