Krönika: Är jag dåre, eller hade jag rätt?
Två matcher har spelats och ställningen är lika på ett. Innan kvartsfinalerna skulle dra igång lät jag mina fingrar smeka tangenterna och fram kom en krönika. Den handlade om varför Frölunda skulle vinna kvartsfinalen; och här följer jag upp – ungefär halvvägs in i serien – och försöker bringa klarhet i om jag hittills haft rätt eller fel. Trevlig läsning!
När kvartsfinalvalen gjordes blev det ju klart att Frölunda skulle möta Gävlelaget Brynäs IF. Personligen tyckte jag på förhand att det var det bästa realistiska motståndet vi kunde få; något som jag också uttryckte i den här krönikan.
Nu har lagen vunnit varsin match och därför tycker jag att det är på sin plats att göra en halvtidsbedömning (jag vet, det är inte riktigt halvvägs av sju) där jag följer upp mina punkter och tar reda på om jag hittills tänkt rätt – eller inte.
Frederik Andersen, den store dansken, vann som bekant målvaktsligan under grundserien – samtidigt som Svedberg med Holmqvist hade haft det betydligt tyngre hos Brynäs. Därför var, kanske min största nyckel till varför Frölunda ska/skulle gå vidare, att Frölunda har en klart bättre målvakt. Men här får jag backa… Inte för att någon av målvakterna har stått för undermåliga insatser; tvärtom – men Johan Holmqvist, som fått förtroende av Tommy Jonsson, har verkligen varit på hugget mot sitt gamla gäng. På de två matcher han har stått hittills har han enbart släppt in tre mål på 65 skott vilket ger honom en ledning i slutspelets målvaktsliga. Snacka om att trycka tillbaka alla kritiker från Göteborg!
Min andra ståndpunkt handlade om spelet fem mot fem. Det är lite svårare att ge ett svar på hur väl detta har stämt eller inte hittills – då både matcherna har varit mycket målsnåla. Däremot, tvärtom mot vad jag skrev i min förra krönika, så är det faktiskt Brynäs som har gjort flest mål i spelet fem mot fem – tre stycken mot Frölundas två. Den här frågan kommer förmodligen att bringa mer klarhet vad kvartsfinalserien leder, för såhär långt har den inte gett oss (mig) mycket att gå på.
”Det mentala övertaget” hade jag också uppe på tapeten. ”Jag tror att det ändå sitter någonstans i bakhuvudet att Frölunda har vunnit majoriteten, och mer än så, av mötena under serien. Möjligen kan det ha inverkan – möjligen har de det inte. Men det vore konstigt att säga annat än att det känns lugnare att gå in och möta en motståndare som man vunnit fyra matcher mot än en motståndare som man vet att man har haft det tufft mot och enbart lyckats slå en gång”, skrev jag i förra krönikan.
Likväl som för förra punkten är det svårt att för tillfället få fram någon slags klarhet i hur Frölundas mentala övertag har påverkat matchserien. Man kan förmodligen, när någon av de två lagen vunnit och gått vidare till semifinal, enklare dra en slutsats kring det mentala spelet. Hittills har matcherna känts otroligt öppna; mer eller mindre bortsett från Frölundas öppningsperiod i tisdags då man verkligen försökte sätta ton direkt från nedsläpp – något som man också gjorde men utan något större resultat på måltavlan.
Det var flera av er (mestadels Brynäsanhängare, såklart) som rynkade på näsan och inte riktigt förstod vad jag menade att Brynäs powerplay kunde vara till Frölundas fördel. Jag försökte trots allt förklara vad jag menade; och för att kort summera mitt tankesätt så handlade det om att Brynäs powerplay mot Frölunda under säsongen inte hade hållit någon större klass; men framförallt för att det blir svårare för att powerplayskickligt lag att bli framgångsrika när man möter samma boxplay i match efter match. Bevisligen blir det enklare för Frölunda att under träningar och videogenomgångar skåda, analysera och försöka förhindra Brynäs att göra vad de vill med pucken. Något som blir svårare under en serielunk då du har olika motståndare varje kväll. Därför, med ett lag som Brynäs som lever så mycket på sitt powerplay, så fick jag det till en eventuell fördel för Frölunda.
Och hittills har jag väl haft rätt. Visserligen har Brynäs gjort ett powerplaymål, vilket man gjorde i match ett, då Morgan Johansson stod för säsongens bravader. Målet skulle, precis som Johansson själv erkänt i intervjuer efteråt, inte ha godkänts. Med powerplaymålet inräknat landar man ändå på en mycket blygsam siffra; så lågt som 14,2 % vilket är på tok för dåligt för ett lag som till stor del lever på sitt numerära överläge. Det är faktiskt så att Frölunda ligger på precis samma procentsats. Ska Brynäs ge sig själv en större chans att klara av den här kvartsfinalen så är en stor nyckel att man lyckas ordna upp sitt beryktade powerplay.
Det var mina två cent. Med facit i hand var det aning svårbedömt hur rätt eller fel jag hittills har haft i mina bedömningar; men klart är i alla fall att Holmqvist har överraskat förmodligen inte bara mig utan ett helt hockeytokigt Sverige. Kan han hålla i den räddningsprocenten och vara en sådan stor bidragande faktor till Brynäs få insläppta mål så kommer Frölunda få det jobbigt – inte minst i kväll då matchen spelas i tablettasken.
Den andra, stora och mycket viktiga saken i den här matchserien, är självklart Brynäs numerära överläge. I fem mot fem har man visserligen hittills lyckats okej; men över sju matcher är det ändå powerplayet som eventuellt ska väga över till Gävlebornas fördel – det finns för mig inget tvivel i den frågan.
Det är fortfarande en otroligt öppen matchserie. Hittills har vi från soffan eller läktarplats fått åskåda två otroligt jämna matcher där båda lagen haft chanser nog att vinna. Därför är det med 1-1 i matcher just nu, enligt mig, helt rättvist. Matchen som kommer börja om drygt fem timmar är således oerhört viktig. Det lag som drar det längsta strået i Läkerol Arena kommer vara ett fotsteg närmre semifinal; och där kan vi minst sagt prata om det mentala. Laget som vinner idag får utan tvekan ett stort mentalt övertag.
…det är bara att hoppas att Frölunda snor åt sig den möjligheten.
Mer om matchen:
Inför Brynäs - Frölunda: Kvartsfinal #3
