Krönika: Därför vinner Frölunda kvartsfinalen
Frölunda har tilldelats att möta Brynäs i kvartsfinalen. Innan omgång 55 var spelad gav jag min syn på vilket lag jag helst ville möta i forumet – med skillnaden att jag då utgick från att vi skulle hamna trea och därmed få välja. Nu blev det tvärtom men likväl blev motståndaren vad jag tidigare hade hoppats på.
Innan omgång 55 var spelad hade Frölunda en ganska så liten chans att komma topp två då Skellefteå bara behövde ta poäng av AIK för att bryta den möjligheten – men vid en vinst över Färjestad hade man behållit sin tredjeplats vilket också hade betytt att vi hade fått välja motståndare.
Eftersom att chansen för att få Modo eller AIK var minimal då de två översta lagen med all säkerhet skulle välja de lagen funderade jag på vilket lag jag helst hade velat att Frölunda skulle välja (jag utgick alltså i mina beräknar att Frölunda skulle vinna över Färjestad, något man inte gjorde).
Då hade jag att välja på Brynäs, Färjestad eller HV71 och i mitt egna lilla förhandsval tog jag Brynäs. Nu blev det ju inte som jag hade hoppats – att Frölunda skulle hamna på en sådan slutplacering att man fått välja motståndare själv och att man hade fått spela en eventuell sjunde och avgörande match på hemmais. Men likväl så blev motståndet det samma. Något som jag så här på förhand är tacksam över och jag skall från och med nu förklara varför.
Målvaktsspelet. Här tror jag att Frölunda har ett stort övertag. Visserligen har Frederik Andersen aldrig spelat ett slutspel i Elitserien förut – och det finns de som är rädda för en kollaps. Vad man dock bör minnas är att han har spelat slutspel i danska ligan och inte minst otroligt viktiga matcher i Hockey-VM. Det gör att han redan vet vad som krävs och det bör således inte heller bli någon överraskning eller något som kan göra honom mentalt instabil.
Jämför man Frölundas Andersen med Brynäs Holmqvist och Svedberg så är det tydligt att Andersen ligger i klar framkant. Utan att låta allt för allsmäktig och utnämna Andersen till någon omutbar betongvägg så finns det klara siffror som visar på att Andersen var den stabilaste målvakten genom hela grundserien – samtidigt som både Holmqvist och Svedberg gjorde varsin godkänd grundserie; men inte mer än så.
Spelet fem mot fem. Punkt nummer två där Göteborgslaget har övertag. Det råder inget tvivel om att Brynäs har grundlagt mycket stor del av sin framgång under den här Elitseriesäsongen på ett mycket bra powerplay-spel. Men ser man till spelet fem mot fem så har Brynäs haft det svårare med målgörandet – och faktum är att Frölunda gjorde 110 mål i fem mot fem jämfört med Brynäs 91. Över 55 matcher ser 19 mål kanske inte ut att vara jättemycket; men det är en plus till Frölunda och i ett slutspel där domarnivån brukar höjas lär Brynäs inte heller tilldelas lika många powerplaylägen.
Ser man till Brynäs lag så var det enbart två stycken (Niclas Andersén +7, Mattias Ekholm +1) som avslutade säsongen med plussiffror i +/-statistiken. Jämför man det med Frölunda som hade hela 18 spelare med plusstatistiken så vittnar det om att Frölunda är det starkare laget i spel fem mot fem.
Det mentala övertaget. Det finns de experter (och säkerligen andra personer också) som pratar om att tidigare resultat inte spelar någon roll när man kliver in i ett slutspel. Jag kan hålla med om det till en viss grad; men det är precis samma under grundserien. Det är alltid nya matcher och nya möjligheter. Frölunda har ändå, precis som jag satt som underrubrik, ”det mentala övertaget” på Brynäs då man vunnit fyra av fem möten varav två i Läkerol Arena.
Jag tror att det ändå sitter någonstans i bakhuvudet att Frölunda har vunnit majoriteten, och mer än så, av mötena under serien. Möjligen kan det ha inverkan – möjligen har de det inte. Men det vore konstigt att säga annat än att det känns lugnare att gå in och möta en motståndare som man vunnit fyra matcher mot än en motståndare som man vet att man har haft det tufft mot och enbart lyckats slå en gång.
Det berömda powerplayet. Jag börjar med att berömma Brynäs och deras otroliga effektivitet i numerärt överläge. Efter att HV71 tappat sina powerplayspecialister och halkat ner i effektivitetsligan har Brynäs gått in i deras ställe – och skrapat ihop till en procentsats på 24,89 %. Man gör alltså, för er som har svårt med matten, mål på lite mindre än vart fjärde powerplayförsök.
Nu undrar man förmodligen varför jag dragit upp detta som en fördel i Frölunda favör. Men det finns en, enligt mig, ganska så logisk förklaring som jag tror att många skriver under på. Ser man till effektiviteten mötena lagen emellan under säsongen så har Brynäs haft det mycket svårt att få pucken i nät. Man har faktiskt bara gjort mål på tre utav 24 försök; vilket ger 12,5 i effektivitetsprocent.
Men framförallt så grundar jag detta på att vi nu går in i just slutspelet. Det är verkligen ingen nyhet att man inte lika lätt får med sig utvisningar. Numer kommer domaren/na att tolerera grövre förseelser än vad man har gjort under grundserien - något som också kommer påverka hur många powerplayförsök man får chans till under matcherna. Desto färre chanser Brynäs får chans att spela numerärt överläge – desto bättre för Frölundas del.
Niklas Wikegård var också inne på en sidoväg i sin egna videoblogg vilken jag instämde i. Han pratade om att det inte finns lika mycket tid att studera, öva och försöka förhindra de olika lagens powerplay när man under serien har olika motståndare varannan dag. Det kommer däremot att, över en serie av sju matcher, att bli enklare att lära sig läsa deras spelvägar och inövade varianter. Det gäller förstås åt andra hållet också; men skillnaden ligger i att Frölunda till synes är långt ifrån lika beroende av ett fungerande powerplay.
Med den här krönikan så tar jag en risk – och det är jag väl medveten om. Det kan tolkas som att det är kattens lek med råttan; eller som att Frölunda ska möta Sundsvall från HockeyAllsvenskan, men i så fall får jag ta på mig dumstruten.
Det råder ingen som helst tvivel om att Brynäs är en fullgod motståndare som kommer orsaka Frölunda en hel dos av problem längs kvartsfinalens väg. Det är inte för intet som laget placerade sig på en mycket fin fjärdeplats. Med spelare av Järnkroks och Silfverbergs kaliber kan det ringa bakom Andersen från alla möjliga vinklar och positioner.
Men jag tror på Frölunda. Inte enbart som supporter och ivrig följare; men kanske till stor del just därför. Jag är den sista att lämna ett sjunkande skepp – vilket kan urskiljas i den optimism (idiotism) jag oftast anser mig ha. Segerreceptet kallas Frederik Andersen och jag väljer att tro att det är han som gör att vågen lutar över till vår fördel.
Brynässupportrar. Lycka till, men inte för mycket och väl mött!
