Krönika: Tack ”Mike” – det var precis det här som behövdes
Frölunda tog ikväll två otroligt viktiga poäng hemma mot Linköping, efter att man kvitterat med tre sekunder kvar av matchen, för att sedan avgöra på straffar. STOR matchhjälpte blev doldisen Mikael Johansson, som satte både kvitteringen och den avgörande straffen.
Pucken studsade fel för Frölunda under cirka 59 minuter och 50 sekunder av kvällens match – sedan kom det man så väl behövde och när Mikael Johansson satte 1-1 med tre sekunder kvar av den tredje perioden ikväll mot Linköping, så säkrade han inte bara poäng till Frölunda. Han tände dessutom ett stort ljus av hopp inför framtiden.
Framsteg om man ser till de senaste insatserna mot Södertälje och MoDo – det är bara förnamnet. Frölunda gjorde ikväll sin bästa hemmamatch för säsongen mot det kanske också bästa motstånd man mött på hemmais såhär långt.
Indianerna hade tagit åt sig av den minst sagt hårda kritiken, både utifrån och säkert också från tränarrummet, efter den katastrofala insatsen i Ö-vik. Detta märkes väl, då man idag krigade på ett helt annat sätt. Man jobbade tillsammans, spelade aggressivt och vågade ta kampen framför mål. Dessutom, så var försvarsspelet en fröjd för ögat.
Linköping skapade många halvlägen, men inte mycket mer än så. Frölundaförsvararna styrde effektivt ut Linköpingsspelarna mot kanterna och skotten därifrån var ingen match för en för kvällen mycket stabil Johan Holmqvist, som nu verkar ha förstått allvaret med att ha en seriös utmanare om förstaspaden flåsandes i nacken. ”Honken” var riktigt bra ikväll.
Trots att spelare som Tomi Kallio, Mika Pyörälä, Toni Koivisto och Niklas Andersson inte riktigt fått det att stämma rent produktionsmässigt ännu, så är de ledande figurer i matcher som den ikväll. Finnfemman arbetade som djur, skapade många lägen och hade kattens lek med råttan vissa stunder i LHC:s zon. Fortsätter de såhär, så lossnar det även snart i målprotokollet också.
Vi skall inte gå igenom hela laget, men Carl Klingberg, Andreas Karlsson, Ville Mäntymaa, Tobias Viklund och Christoph Schubert gjorde även de, riktigt fina insatser.
Det var dock ingen väntad matchhjälte som klev fram när Frölunda tagit ut ”Honken” och halva arenan lämnat med endast sekunder kvar att spela. Mikael Johansson blev både poängräddare, frälsare och straffhjälte.
Jag tror inte jag var den ende som tvivlade när man plockade fram #21 som tredje straffskytt. Men som han gjorde det – två gånger i rad.
Detta var en minst sagt viktig seger. Inte bara för poängen, utan för känslan av att få utdelning för hårt slit, få komma till träningen imorgon med en härlig känsla istället för att veta om att man inte gjort mål på 160 minuter. Så hade det varit om inte ”Mike” frälst Frölunda ikväll.
Läget är dock inte frid och fröjd ännu. Man har fortfarande bara en trepoängare, men av hittills åtta matcher, så har fem slutat oavgjorda efter full tid. Det är en jämn serie i år. Det är bara att ta en titt i tabellen.
Så som man vann ikväll – det var det viktigaste. Moralen man visade upp ger mer ljus åt framtiden än om man glidit av med en stabil 4-1-seger. Det kan låta sjukt, men så tror jag att det är.
Tack ”Mike” – ditt 1-1-mål kan ha varit så mycket mer än bara en kvittering.
