Krönika: Upprepar historien sig?
Vilka likheter har säsongens Frölunda Indians med guldlaget från 2003? Kan dessa gemensamma nämnarna innebära nya framgångar för Frölunda Indians? Vad har Roger Rönnberg och Conny Evensson gemensamt? Läs om de intressanta detaljerna i dagens krönika.
Likheter mellan två olika framgångrika lag från olika tidsepoker brukar oftast lyftas fram vid slutet av en säsong, och i ett sådant tillfälle är det enklare att dra paralleller mellan lagen. Jag vill dock göra tvärtom och lägga fram positiva motsvarigheter som är intressanta redan i ett tidigt skede av en säsong. De gemensamma faktorerna är bara intressanta ståndpunkter, som bör ta med en nypa salt, men dock otroligt intressanta. Det finns självklart fler likheter än vad jag lägger fram, det jag väljer att lyfta är de mest övergripande punkterna. Så vad tro ni? Är det tillfälligheter eller tror ni att historien upprepar sig igen? Läs och avgör själv. Här är några intressanta likheter.
Kombinationen erfarenhet och ungdomlighet.
Kombinationen erfarenhet och ungdomlighet benämns ofta som en nyckelfaktor till framgångar inom lagidrott. Det var just genom det som Frölunda Indians nådde sin förra storhetstid i början av 2000-talet. Säsongen 2002-2003 hette de erfarna spelarna Mikael Andersson, Patrik Carnbäck och Jonas Johnsson och samma lag innehöll också ungdomar som var på väg uppåt. Liknande ser det ut i år, nu heter dock det de erfarna spelarna Joel Lundqvist och Magnus Kahnberg - och precis som för elva år sedan finns det också ungdomar som håller på att få sitt genombrott.
Tränare som ger ungdomar chansen samt har internationella framgångar.
Likheterna mellan laget slutar inte vid lagbygget. Lagen har också två väldigt likartade ledare. Den första gemensamma nämnaren Conny Evensson och Roger Rönnberg har är att de vågar ge unga spelare chansen i A-laget. Båda två har också varit med och coachat lag på internationell nivå – och gjort det framgångsrikt. Conny Evensson vann två VM–guld med Tre kronor (1991 och 1992). Nästan likadan bakgrund har Roger Rönnberg, skillnaden är att Roger coachade Junior Kronorna, likväl lyckades han vinna ett internationellt mästerskap (Junior VM-guld 2012).
En dominant kraft inom svensk hockey.
Skellefteå hockeys totala dominans av svensk hockey de senaste åren kan knappats ha undgått någon, klubben har krossat allt motstånd och vunnit två raka SM–guld. Inför säsongen 2002 – 2003 var situationen identisk med den vi har nu. Det dominerande laget hette under denna tidpunkt Djurgårdens IF och stockholmarna hade precis som Skellefteå vunnit två raka mästerskap. Den gången lyckades inte Djurgården vinna ett tredje raka SM–guld, utan Frölunda HC bröt dominansen genom att vinna guldet. Kommer Frölunda på samma vis stoppa Skellefteås dominans? Det kommer inte bli enkelt, men om historien upprepar sig finnas alla möjligheter till det.
Majoriteten har inte varit med och vunnit tidigare.
Det finns bara tre spelare i säsongens upplaga av Frölunda Indians som vet hur det är att vinna SM – guld (Joel Lundqvist, Christian Bäckman och Magnus Kahnberg). Nästintill likadant var det 2003, då hade två spelare vunnit SM–guld tidigare (Erik Kakko och Jonas Johnsson). Likheterna är inte exakta, dock otroligt intressanta. Vad kan man utläsa av denna ståndpunkt? För det första ger erfarenheten av tidigare framgångar ovärderlig rutin. Samtidigt ger de spelare som inte varit med och vunnit gruppen enorm energi och motivation. Denna kombination är mycket god och ett lag med denna ingrediens blir livsfarlig i jakten på guldet.
En stark grundserie.
En bra start vid ett tidigt skede av tabellen har visat sig vara en avgörande faktor för framgång i SM–slutspelet. Frölunda Indians var tidigt med i toppen under säsongen 2002- 2003 och den säsongen slutade det med SM–guld. Årets upplaga har fått en precis lika bra start och slåss i toppen. Vikten av detta är att framgång föder framgång samt att laget för en ovärderligt självförtroende inför slutspelet samt att gruppen får en vinnarkultur.
Men...
Kommer dessa likheter innebära att Frölunda kommer kunna leka hem guldet? Självklart inte! Och jag delar inte ut några guldmedaljer ännu. Säsongen är fortfarande ung och mycket kan hända. Det finns fortfarande mycket som kan inträffa till exempel oväntade skador, spelare kan försvinna från klubben, konkurrenter kan få oväntade formtoppar. Men kombinationen; ungdomlighet/erfarenhet, bra ledarskap, hunger och en bra start är faktorer som inte är något negativt i vilket fall som helst. Kan bara samtliga dessa faktorer vävas ihop med lite tur, så tror jag säsongen 2014 – 2015 mycket väl kan sluta mycket bra.
