Lag för lag i KHL: Del 1
I dagarna börjar världens näst bästa hockeyliga sitt seriespel. Vi kickar igång årets laggenomgång med en titt på de lag som hamnade sist förra året. Plus det återvändande Admiral Vladivostok!
24. Admiral Vladivostok - Guess who's back
Det östligaste laget i KHL är nu tillbaka efter ett års paus under pandemin. Det må vara ett lag som byggts upp igen, men det finns många gamla ansikten. Runt hälften av laget består av gamla spelare. Admiral har inte haft någon dundersuccé med sina trupper, kanske hoppas man på att injicera nytt blod i den gamla kärnan, och på så sätt föra traditionen vidare?
Tidigare under försäsongen signerade Admiral den oprävade tränaren Sergej Vostrikov. Dock stod det nyligen klart att man avbrutit kontraktet i förväg. Det är ännu oklart vem som tar hans plats.
På målvaktssidan låter man spelare testa nya vatten. Ivan Nalimov och Alexej Serebrjakov lär få dela på bördan. Nalimov lyckades inte få en fast plats i Dynamo Riga förra säsongen, ch såg stundtals svajjig ut. Serebrjakov inledde säsongen stabilt med Torpedo Nizjnyj Novgorod, men blev snart utkonkurrerad av bättre målvakter. Ett spännande namn är dock late-bloomern Denis Sinjagin, som tog hem priset som bästa målvakt i farmarligan VHL.
Backbesättningen bör ge trygghet åt den lite mer osäkra målvaktssian. I huvudsak så besitter Admiral bra defensiva backar som Vitalij Menshikov och Leonid Metalnikov. Men det finns ingen stensäker spelmotor i laget. Det bästa alternativet i laget nu är svenskbekantingen Maksim Matusjkin, som förra året plockade hem 23 poäng på 30 matcher i Finland. Men det återstår att se om det värvas nytt eller om man ska låta nuvarande besättning styra skutan.
Det går inte att prata om Admirals anfallare utan att prata om de två bröderna Usjenin. Det var tidigt tydligt att man skulle bygga laget kring dessa. Vi får hoppas att bröderna kan återvända till sin forna produktion, eftersom förra säsongen lämnade mycket att önska. Men det finns inte mycket stjärnglans utöver bröderna. Dmitrij Sajustov har kunnat vaska fram poäng förut, men är inte en spelare som får andra spelare att glänsa. Vilket är något som kan behövas i detta års upplaga av Admiral.
Så, var kommer Admiral att hamna när vi summerar säsongen? Om nuvarande tupp håller i sig är det svårt att se dem nå slutspelsplats. Det är dock inte en anledning att förbise Admiral. Derbyt med lokalrivalen Amur Chabarovsk är alltid en fajt värd att följa. Dessutom så har Admiral i skrivande stund inga importer alls, av fem tillåtna. Om de tar in ett par legionärer utifrån så kan de komma att överraska.
23. Dinamo Riga - Gammal är äldst. Sist är...?
Förra året var allt annat än bra för det lettiska laget. På 60 matcher kunde man bara skrapa ihop nio segrar. Därför ser vi i år ett nytt Riga, som bytt ut stora delar av det förgångna laget. Det är minst sagt ett spännande lag i år.
Ett av de hetaste namnen i Lettland i år är Sergej Zubov. Japp, samma legendariska back kan räknas som en av NHLs bästa försvarare under 90- och 2000-talen. Som coach kunde han under två år slå över sin egen viktklass med HK Sotji. En man som kan göra mycket med en ganska medioker trupp alltså. Det är en coach som borde passa Riga bra. Han har också varit tydlig med att han vill spela en snabb och underhållande hockey.
I kassen har man två nya namn – Matej Machovsky och Johan Mattsson. Machovsky var förra året en stabil målvakt i den tjeckiska ligan. Johan Mattsson var senast i Frölunda. Där var han kanske inte av högsta klass, men godkänd ändå. Troligen lär de två burväktarna testas mot varandra, och den som presterar bäst får förstaspaden.
KHL-veteranen Kristaps Sotnieks är den viktigaste pusselbiten i Rigas försvar. Även om försvaret inte har många andra stjärnor så är det ett försvar som ska kunna stå sig mot mittenlagen i ligan. Man får också förstärkning av Frank Corrado, som förra säsongen spelade i MODO. Även om hoppet mellan Hockeyallsvenskan och KHL är tämligen stort, så är det en rutinerad back med erfarenhet från både NHL och AHL.
Offensiven är däremot en svaghet i det lettiska laget. Förra året var man näst sist i antal gjorda mål, och man har förlorat spetsspelarna Miks Indrasis och Martins Dzierkals. Den stora förhoppningen i Riga är svensken och Liigas målkung Sebastian Wännström. Tillsammans med det fysiska kraftexemplaret Martins Karsums och finliraren Lukas Radil så kan de ha åtminstone två produktiva kedjor.
Vart ska man då tippa Riga den här säsongen? Rikt på veteraner, med en stark defensiv och ett frågetecken till anfallspel. Om de får ihop spelet kan de absolut gå till slutspel. Men det finns en risk att detta år slutar som många andra Rigaår slutar – i botten.
22. Kunlun Red Stars – Målet är inte att vara bra
Kunlun Red Stars är en av de mer spännande lagen i KHL. Själva projektet går ut på att ge Kina en skaplig chans i OS 2022. Vilket ju är under innevarande säsong. Truppen i Kunlun i år är i själva verket Kinas OS-trupp som spelar en hel säsong tillsammans. Det är dock inte särskilt många Det andra projektet är att popularisera sporten i Kina. Hittills har det inte gått särskilt bra med det målet, till följd av att man jämt och ständigt bytt arenor och städer i Kina, samt att man under COVID-säsongen tvingades spela utanför Moskva.
Red Stars nya huvudtränare är Ivano Zanatta som har lång erfarenhet i KHL, Schweiz och Italien som både assisterande tränare och huvudtränare. Assisterande coach är ingen mindre än Alexej Kovalev. Förra året var han huvudtränare, men med mindre än optimala resultat.
Bland målvakterna hittar vi Jeremy Smith och Alexander Lazusjin, två meriterade målvakter som båda kan ansöka om kinesiskt pass i år. Det skulle tillgängliggöra dem för Kinas OS-lag i vinter. De två herrarna har dock en tendens att spela bra för andra lag än Red Stars. Det säger givetvis mer om laget i övrigt än om Smith och Lazusjin, men de lär inte rädda ett sjunkande skepp.
På backsidan får vi återigen se Vic Bartley, backen med NHL-meriter men som förra året huserade i Polen. Även Jake Chelios (japp, sonen till Chris Chelios) har hittat sitt nya hem i Kina. I stort sett är det en backsida som har större egenskaper i det offensiva spelet än i det defensiva. Varken i det fysiska eller i det defensiva spelet finns det någon med mer än medelmåttiga kvalitéer.
Stjärnnamnet bland Kunluns forwards är Brandon Yip. Han är på väg att göra sin fjärde säsong i Kina, efter ett års uppehåll i Finland. Även bröderna Spencer och Parker Foo förväntas återgå till sin normala produktion efter förra årets dipp. Förutom de tre spelarna så är det inte något hejdundrans forwardstrupp. Kollektivet måste sättas i fokus om Kunlun ska kunna göra mål i år. Både i KHL och i OS.
Det ser inte särskilt ljust ut för det experimentella laget i Kunlun. OS är det test som måste klaras för att motivera en fortsättning i KHL. Ett lyckat OS skulle öka intresset enormt i Kina. En svag prestation kan dock leda till slutet för KHLs försöka att öka intresset för sporten i Kina. Men som sagt. I år är det resultatet i OS som räknas, inte det i KHL. En svår uppgift, med Kanada, USA och Tyskland i gruppen.
21. HK Sotji - Solstingshockeyns Mecka
Sotji är ett en lite annorlunda plats för ett hockeylag. Det är huvudsakligen en semesterort dit ryssar åker för att sola, bada och åka skidor. Tillräckligt varmt på sommaren, med berg i närheten som erbjuder vintersport. Det är också ett av Rysslands skyltfönster mot omvärlden. Man kan nästan betrakta det som Rysslands Dubai eller Eilat. Med det sagt, så är lagets framgångar beroende av hur intresserade finansiärerna är av hockey just då.
Det var Jevgeni Stavrosvskij som fick hoppa in när Sotjis förra coach fick sparken tidigt på säsongen. Han hade just tagit steget till seniorcoach som assisterande i Tjerepovets när det ryska sydkustlaget ringde och ville ha en ny huvudtränare. Stavrovskij tackade ja, men lyckades inte vända skeppet. Han har sedan tidigare spenderat nästan ett decennium som coach i juniorligan MHL. Frågan är om den erfarenheter hjälper honom när han i Sotji har en ovanligt ung trupp på seniornivån.
Man har värvat en riktig kvalitetsmålvakt i form av Magnus Hellberg som kommer från tre smått otroliga säsonger i SKA. Den nästan två meter långa svensken har sedan flytten till KHL blivit en av de bästa svenska målvakterna utanför NHL. Som backup förlitar man sig i år igen på Maxim Tretjak, barnbarn till den legendariske sovjetiske målvakten. Tretjak har dock inte lyckats särskilt väl på den här nivån. Tack vare sitt efternamn ges han chansen år efter år men han har inte presterat väl nog. Om han inte vänder den trenden snart så får han nog se sig m efter nytt jobb i en annan liga.
Backgeneralerna stavas i år Jurij Alexandrov och David Rundblad. Alexandrov är Sotjis trotjänare och är en så kallat late-bloomer. Sina bästa säsonger gjorde han efter han fyllt 30. David Rundblad är också en spelare av hög kvalitet, vilket han bevisat i NHL, AHL och KHL. Han kan tyvärr dras med en del skadebekymmer, även om han spelade alla matcher för Sotji förra säsongen. Att hålla Rundblad hel är Sotjis huvudprioritering för att lyckas i år. Resten av backbesättningen är en mix av yngre förmågor och spelare mitt i karriären. Det blir viktigt att få dem samspelta för att inte förlita sig för mycket på de två generalerna.
Sotjis forwards är en för utomstående ganska anonym samling spelare. Målskytten Martin Bakos är den ledande forwarden som lär få mycket istid. Troligen lär han få en plats bredvid förra årets assistkung i laget Nikita Totjitskij. Men inte ens Totjitskij är en särskild pålitlig producent, vilket talar om hur läget i truppen är i övrigt. Strategin ser ut att gå ut på att någon av de yngre spelarna ska ta stora kliv framåt i år. En riskfylld med billig lösning.
Det är Sotji som på förhand ser väldigt svajigt ut. Förutom Magnus Hellberg har man inte någon som kan avgöra matcher på egen hand. Med en medioker backbesättning och en ruskigt svag forwardgrupp så är det svårt att tippa något annat än en bottenplacering igen. Möjligen kan Hellberg stjäla några matcher, men när han inte är tillgänglig så är man illa ute.
20. Neftechimik Nizjnekamsk - Family Feud på tatariska
Det blyga laget från Tatarstan jämförs alltid med storebror Ak Bars Kazan. De är oftast i skymundan i media på grund av detta. Men i den skugga som skymmer över Nizjnekamsk finns ett mycket kompetent hockeylag. Förra året missade de slutspelet, men det verkar som ”Oljekemisterna” är tillbaka och vill utmana om en slutspelsplats.
Den som ska leda laget till slutspel igen är Oleg Leontyjev, som för första gången testar vingarna på riktigt i KHL De senaste tre åren har han spenderat i farmarligan VHL. Men han har tidigare varit assisterande coach i en mängd lag i KHL. Oleg har tidigare önskat spela en anfallsinriktad hockey, vilket blir ett efterlängtat inslag mot de större lagens mer defensiva karaktär.
I år har Neftechimik plockat in Frans Tuohimaa från finska ligan. Tanken är att han ska konkurrera med Jevgenij Ivannikov som var förstavalet i fjol. Tuohimaa spelade bra i Finland, och behöver bevisa sig i KHL för att Neftechimik ska gå långt i år.
Backuppsättningen är troligen lagets styrka i år. Det är svårt att peka ut en ensam försvarare i det här laget. Det är en jämnstark kår som kan bytas ut för maximal prestanda. Ronald Knot, nyförvärvet från tjeckiska ligan, är en bjässe på närmre 100 kilo. Men styrkan ligger framförallt i hur många kvalitetsbackar man besitter. Det finns inget utrymme för misstag, för då finns det redan en bra ersättare som kan ta över.
Även lagets forwards kännetecknas av sin bredd. Dan Sexton har redan bevisat att han hör hemma i en toppkedja i KHL. Libor Hudacek anslöt förra säsongen och gjorde hela 40 poäng. Men han har tidigare gjort 60 poäng på 50 matcher i Tjeckien, och det kan nog finnas mer att hämta där. Marat Chairullin och Rafael Bikmullin är också lovande namn, och kan de fortsätta på deras inslagna väg så kan det här laget nog utmana ett och annat slutspelslag.
Förväntningarna är minst sagt stora på lillebrodern i Tatarstan. Nyckeln till framgång ligger i Oleg Leontyjevs förmåga att slå de större lagen i ligan. Spelartruppen han besitter är värd ett slutspel, och det är coachens uppgift att maximera den. Annars kan de stå för ett pinsamt säsongsslut i den östra konferensen.
21. Amur Chabarovsk - Tjeckisk legion på vift
Förra året var inte lätt för laget i östra långtbortistan (Sibirien). Ett knepigt lagbygge som fick se både spelare och tränare bytas ut under säsongen. Den här försäsongen ser det desto bättre ut. Om Chabarovsk kan hitta tillbaka till en jämn rytm kan de bli intressanta i år. Samma stam som förra året, men kryddat med tjeckiska legionärer.
Vladimir Vorobjov hoppade in i tränarrollen utan förvarning under fjolårets försäsong. Det blev ingen härlig smekmånad för det nya paret. Men nu har den nye coachen haft möjligheten att bygga sitt eget lag och sitt eget system.
Jevgeni Alikin, Amurs trogna väktare, får i år sällskap av Patrik Bartosak. Den förstnämnde får anses vara ett mediokert förstaval som burväktare utan att göra bort sig. Förhoppningen är att Bartosak ska kunna konkurrera med Alikin om vem som får flest matcher. Men då måste Bartosak komma tillbaka till den nivå han hade i den tjeckiska ligan, något han kunnat göra i Hockeyallsvenskan men inte i finska högstaligan.
Michal Jordan valde att stanna i Amur efter fjolårets säsong. Lyckosamt för laget, då han var en viktig pjäs i det offensiva spelet utan att tappa så mycket i andra ändan. Amurs försvar ingiver dock inte några större känslor än så. Varken bu eller bä, helt enkelt. Ett frågetecken får dock sättas på Artjom Aljajev, som hade en enormt stark säsong 2019-2020, men som året efter tynade bort.
En tjeck i mål, två där bak och två där fram. Radan Lenc och David Tomasek är de utlänningar som gjort störst avtryck på försäsongen. Tillsammans med en pålitlig producent som Vladimir Butuzov så kanske Amur kan göra ett avtryck i tabellen i år. Men då måste man få hjälp av övriga nyckelspelare. Om Ilja Zubov kan hålla sig hel kan han spreja assist åt höger och vänster, och frågan är om det finns någon att trycka dit puckarna vid sidan av honom.
Kan Amur ta sig till slutspel i år? Det har åtminstone klubbens ledning lovat sina fans. Ptja, de har till och med satt målet att i framtiden stå som segrare i slutspelet. Man ska såklart alltid sikta mot stjärnorna, det gäller bara att hoppas att slutspelet ligger nånstans bland trätopparna.
