Lag för lag i KHL: Del 2
I den andra delen tar vi en titt på bubblarna i KHL. Lag med stora ambitioner, krossade drömmar och någon som trivs att vara under radarn.
18. Sibir Novosibirsk - Kalla vindar vindar viskar dess namn
Det var länge sedan Sibiriens största stad var en maktfaktor. Det enda året man kom till slutspelet sedan 2016 var när pandemin helt och hållet avbröt Sibirs chanser. På sätt och vis förtjänar staden och fansen mer. Spelare som Vladimir Tarasenko, Stefan Liv och Jori Lehterä gjorde succé i laget, och man har en stark hockeykultur i samhället.
Pappa Tarasenko, Andrej, är fortfarande kvar i laget som assisterande coach. Staben leds däremot av en annan Andrej – Martemanjov. De senaste två säsongerna tog han Avtomobilist Jekaterinburg till både första och andra plats i Charlamov-divisionen. Men man tog sig inte längre än till semifinal och kvartsfinal, trots starka prestationer i grundserien. Tack vare detta har han fått ryktet om sig att vara bäst i grundserien, men svag när det väl gäller. Ett bra val för Sibir kanske, som mer än något annat behöver vara bra i grundserien.
Målvaktsparet är oförändrat sedan förra säsongen. Harri Säteri är ett beprövat namn och lär få starta majoriteten av matcherna. Med ett bra lag framför sig så hade han platsat i många lag i serien. Som andremålvakt har man Anton Krasotkin som tidigare varit ett framtidslöfte men som inte kunnat hantera längre perioder på högsta nivån. Visserligen har han bara spelat för bottengäng i KHL, men han har inte bevisat sig vara en bra förste- eller andremålvakt som senior.
Jyrki Jokipakka har inte bara ligans bästa hockeynamn, han är också en toppback i sin egen rätt. Tyvärr är han långtidskadad och det är ett problem som Sibir tampas med. I övrigt kan vi karaktärisera backlinjen som en ung och högerhänt sådan. Utan Jokipakka finns det inte mycket erfarenhet, vilket kan bli ett problem om man vill ta sig långt i slutspelet. Det återstår att se hur merparten av backarna ställer sig till att det bara finns en högerskytt. Men det finns en uppenbar risk att motståndet kan läsa av en sådan backlinje.
Om det finns tveksamheter i försvaret så kan man med lätthet säga att samma sak inte gäller anfallet. Det är en forwardgrupp som tycks ta nya steg för varje år. Det är ett kollektiv utan tydliga stjärnor, förutom möjligen Oleg Li som tog stora kliv förra säsongen. En tacksam uppgift för Martemanjov är att han har möjligheten att byta spelare mellan kedjorna utan att tappa kvalité. Om de håller sig skadefria så skulle Sibir kunna spela med tre-fyra andrakedjor. Det gäller dock att de ungre spelarna fortsätter att utvecklas i samma takt som förut.
Var kan ett lag som Sibir hamna? Det är många pusselbitar som måste hamna på plats men mycket talar för att detta blir ett ovanligt bra år för Sibir. De brukar stå och knacka på slutspelsdörren. Men med en coach som vet hur man vinner i grundserien och en stark forwardbesättning så är det nästan bara Jyrki Jokipakkas vara eller icke-vara som avgör hur det går.
17. Vityaz Podolsk - "Vi ser hur det går"
Ny säsong, nytt lag. Det är inte många som är kvar från fjolårets säsong. Vityaz ”redemption arc”, för att låna en term från filmvärlden har varit intressant att följa. Man gjorde sig ett namn på att vara det elaka, tuffa, fula laget med en nordamerikansk stil där fokus låg på våld snarare än hockey. Numera är dock Vityaz ett någorlunda normalt lag, med högre ambitioner än i PIM-tabellen.
I det nyömsade Vityaz är det Jurij Babenko som håller i tyglarna. Det är hans första gång som huvudcoach överhuvudtaget. Bakom sig har han dock två år som assisterande i Dynamo Moskvas tränarstab och tre säsonger som assisterande för Rysslands J18 och J20-lag. Det är alltså inte helt lätt att förutspå vilken hockey han vill spela.
Ilja Jezjov gör sin tredje säsong i laget och lär vara den som startar i merparten av matcherna. Han har gjort sig känd som en stabil målvakt, som inte kommer sänka laget men inte heller höja dem till skyarna. Andremålvakten Anton Todykov är inte helt lika välkänd men har ändå presterat på en godkänd nivå när han fått chansen.
I en av årets största trejder så kom stjärnbacken Viktor Antipin till Vityaz Podolsk och kan garantera ett lugn framför målvakterna. Framförallt nu när han har en mer framträdande roll än vad han hade i ett stjärnspäckat SKA. Lagets enda rightskytt på backsidan, Valtteri Kemiläinen, kommer från tre mycket starka säsonger i Finland. Med en så offensivt inriktad backbesättning så lär Artjom Borodkin få en viktig roll som ankare i försvaret.
Miks Indrasis är utan tvekan den man i Podolsk hoppas ska avgöra många matcher. Letten har varit avgörande för att Dinamo Riga överhuvudtaget tagit poäng under flera säsonger, och var en viktig del i Dynamo Moskvas maskineri. Det tycks dock som att han trivs bättre i lag där han är stjärnan, och just en sådan roll har han fått. Med sig har han assistmakaren Daniel Audette, senast i finska ligan, och tekniska spelare som Vjatjeslav Lesjtjenko och Miro Aaltonen. Men större delen av anfallarna är inte särskilt poängkraftiga. Det krävs mycket av Indrasis och Aaltonen, och möjligen att försvararna drar sitt strå till stacken för att det ska fungera.
Det är fler frågor än svar för detta nydanade Vityaz. Kan Babenko hålla huvudet över vattnet under sin första säsong? Var ligger balansen mellan anfall och försvar när vi lägger ihop en tveksam försvarsförmåga bland backarna och en tveksam anfallsförmåga bland anfallarna? Om huvudtränaren lyckas få ihop det kan det bli riktigt bra. Men risken är överhängande att det går snett.
16. Spartak Moskva - Rulla starkt, men gärna försiktigt
Nytt hem för det rödklädda Moskvalaget, som från och med denna säsong spelar i Megasport Arena. Borta är legendariske coachen Oleg Znarok tillsammans med viktiga delar av styrelsen. Det är ett lag som siktar på att bygga om, och för en gång skull vinna en slutsspelsserie.
Oleg Znaroks aggressiva och fysiska stil byts ut mot Boris Mironov som för första gången är huvudcoach på KHL-nivå. Som assisterande tränare har han varit en del av Neftechimik Nizjnekamsk, som tidigare gjort mycket av en liten trupp. Det bör vara en approach som passar arbetarnas lag i Moskva, som brukar får snällt ställa sig bakom giganten CSKA och dess kusin Dynamo Moskva i huvudstadskamperna.
Oscar Dansk är kanske det största förvärvet i ligan den här säsongen. Svensken har sedan länge nosat på NHL och gjort det bra i chanserna han fått, men aldrig fått förtroendet att starta regelbundet. Det kan han däremot räkna med att få göra nu. Förhoppningen för Dansk är inte bara att kunna etablera sig som en av de bästa målvakterna utanför NHL. Det är också en möjlighet att få bli ett viktigt namn för ishockey-VM och OS, där NHLs deltagande är osäkert. Bakom sig har han Alexej Krasikov, som var för ett par år sedan ett lovande namn i rysk ishockey men som förra säsongen inte kunde prestera tillräckligt.
Det är ett stabilt försvar som Spartak kan ställa upp med i år. Man har förlängt med nyckelspelaren Dmitrij Visjnevskij och löftet Alexander Nikisjin. Dessutom inkommer ingen mindre än Tim Heed, som kommer från ett superår i Schweiz efter att ha spenderat fyra år i San Jose. Mycket talar för att Heed kommer få en viktig roll i laget i år, både med sina offensiva egenskaper och sin breda erfarenhet. Förutom finlirare som Heed så har man även stärkt upp med två belaruser: Oleg Jevenko och Dmitrij Korobjc som är två tunga pjäser på över 100 kilo vardera.
Även bland forwardsen ser vi svensk spetskompetens. Emil Petterson ansluter efter ett mycket bra år i Växjö. Tanken är att han och Jori Lehterä ska vara de två offensiva krafter som ska ge Spartak något de länge saknat: flera produktiva kedjor. Med yttrar som Alexander Chochlatjov och Sergej Shirokov kan de två första femmorna bli riktigt farliga. Längre ner i rangordningen har man däremot fyllt på med yngre oprövade namn. Risken är alltså överhängande att man blir för beroende av att de två första kedjorna producerar. Det är också ont om ersättare när skador oundvikligen kommer att sätta Spartak på prov.
Det ser med andra ord bra ut för den här truppen. Kan man hålla sig skadefria så bör en plats i slutspelet vara någorlunda självklar. Men skulle man få en skada på antingen Jori Lehterä eller Emil Petterson så är det helt plötsligt en annan historia. Backsidan ser däremot mer stabil ut. Frågan är dock om Alexei Krasikov kan komma tillbaka från den ganska stora dipp han hade första säsongen. Det kan visa sig bli en dyrköpt slutspelsplats om Oscar Dansk körs sönder redan under grundserien.
15. Dinamo Minsk - Hög tid för goda nyheter i Belarus
Charmigt. Det kan man verkligen kalla Dinamo Minsk som lag. Det kanske låter konstigt för den som hängt med i vad som skett de senaste åren i Belarus. Men jo, trots allt fasanfullt som händer i landet så finns det något i dess hockeylag. Arenan är nästan alltid fullsatt. Underdogs som kan få jättar att vackla. Det är även ett lag på uppgång. Tidigare ett bottengäng men nu ett bubblar lag med en snabb och underhållande hockey.
Det är återigen Craig Woodcroft som styr skutan. Med ganska små medel lyckas han åstadkomma mycket, även om det allt som oftast inneburit en tidig sorti från slutspelet. Men det är till stor del Woodcrofts förtjänst att laget ändå lyckats, och under mörka år spelat en publikfriande hockey som lett till att laget fortfarande är populärt.
Slovaken Patrik Rybar har intehaft någon kometkarriär såhär långt, men har ändå inte gjort bort sig sedan han lämnade tjeckiska ligan 2018. I Kärpät låg han under förra säsongen på .912 i räddningsprocent och 2.02 insläppta mål per match. Han har dock viktiga erfarenheter från internationell hockey. Titt som tätt kallas han upp till VM och får även chansen i kvalificeringsrundan till OS i år. Hans backup är belarusen Alexej Kolosov, som i år blev draftad Philadelphia Flyers i tredjerundan. Potential finns det alltså hos den unge målvakten, som förra året fick göra fyra framträdanden för Belarus under VM.
Hela tre svenskar tar plats bland Minsks backar i år. Lukas Bengtsson ansluter från SKA, och imponerade där trots begränsad istid. Han lär få en mycket framträdande roll i ett svagare lag i år. Adam Almquist hade en plats i laget redan förra året, men det var något av en besvikelse jämfört med året före där han skrapade ihop imponerande 26 poäng under 58 matcher. Från andra sidan havet kommer Anton Lindholm, som redan har hunnit spendera fem säsonger i Nordamerika. Det är svårt att avgöra hur en AHL-spelare kommer klara spelet i KHL. Men så sent som säsongen 2019-2020 spelade han för Colorado, så det är inte långsökt att tro att han kommer klara av det här.
Det är däremot mer Belarus-tätt bland anfallarna. Minsk må ha ett helt land som upptagningsområde för sin trupp, men det ser något svagt ut i år. Inte bara spelmässigt, det är en kort men snabb forwardsbesättning man återigen satsar på. Man lär förlita sig på nyförvärvet Mattias Tedenby från Vityaz Podolsk samt kanadensarna Tyler Graovac och Taylor Beck. Graovac är till skillnad från sin landsman inte van vid spelet i KHL. Men han sticker ut genom att vara huvudet längre än de som förutspås bli hans kedjekamrater.
Målet för Minsk är givetvis att nå slutspel i år. Det kan bli svårt, med tanke på att man inte förstärkt lika bra som motståndet har. Men det är ett ungt och snabbt lag, med flera svenskar som kan leda vägen framåt. Oddsen kanske inte håller med dem, men Minsk vet hur man överraskar.
14. Torpedo Nizjnyj Novgorod - Svenska stjärnor lyser starkast
Om du föreställer dig ett klassrum så är Torpedo eleven som aldrig hörs, aldrig sträcker upp handen och får Väl Godkänt på alla prov. Laget brukar alltid gå bra som ett lagmaskineri, oftast utan några stjärnor. De är det där mittenlaget som alla kan slå, men som också kan slå alla De flesta åren kniper de en av de sista slutspelsplatserna. Och i år? Ptja, förmodligen samma visa.
Huvudtränaren David Nemirovskij är känd för sin anfallsrika hockey. Det har lett till att Torpedo tagit sig till slutspel under alla tre säsonger som han varit där. Givetvis innebär inte fler mål en större succé. Torpedo har fått se sig besegrade i tidigt i slutspelet trots bra insatser. Men kan han se till att sätta ett bra försvar så kan det bli en farlig kombination. Laget är trots allt ett av de målfarligaste i ligan.
Man sjösätter i år en mycket intressant trio i kassen. Andrej Tichomirov gjorde en hygglig säsong som förstekeeper ifjol och inger ett lugn i laget. Som backup har man lånat in 22-åriga Pjotr Kotjetkov från Carolina Hurricanes, som är en mycket lovande målvakt och som kommer ge allt för få starta så många matcher som möjligt. Förutom Kotjekov har man även tagit in veteranen Alexej Murygin, som med sin stora erfarenhet är ett mycket bra tredjehandsval, och som kan agera som mentor åt de två yngre målvakterna.
Kärnan i försvaret är kvar sedan förra året. Man må ha tappat bjässen Chris Wideman till NHL, vilket gör att man på pappret är svagare än förra året. Torpedo satsar istället på bredd den här säsongen. Man hoppas att någon av de nya, lite mera oprövade alternativen, ska kunna kliva upp och ta plats. Theodor Lennström togs in som en typ av ersättare till Wideman. Det är svårt att se att han ska kunna fylla de skorna, men han spelade bra i AHL, vilket brukar vara ett bra tecken för spelare som honom.
För oss svenskar så finns det all anledning att följa Torpedo i år. Från SHL har man plockat in Daniel Zaar och Marek Hrivik. De två spelarna har dominerat i Sverige, och det är hög tid att se hur de presterar på en högre nivå. Det är inte givet att de två kommer ha samma succé i KHL, vilket gör det till lite av en satsning från Torpedos sida. Oavsett brukar laget förlita sig på att hela laget bidrar, vilket kan vara till en fördel för nykomlingarna. Även amerikanen Kenny Agostino har kritat på ett kontrakt säsongen ut. Han kan bli ett utropstecken i år, eftersom han är precis den typen av spelare som kan blomma ut i KHL. Det vill säga, en toppspelare i AHL, men som inte riktigt lyckats i NHL.
Det tycks alltså som att Torpedo i år igen kommer bli ett slutspelslag. Om värvningarna från SHL kan ta steget vidare, och om försvaret kan nå en hyfsad nivå så kan det här laget gå långt. Men lika troligt är det att någonting inte går rätt, och då står de där med lika många mål bakåt som framåt.
13. Severstal Tjerepovets - Man kan inte vara doldis hur länge som helst
KHLs ständiga underdog som alltid sätter laganda och hårt arbete först. Det är ingen som tror att det här laget kommer vinna ligan. Men det är ett av ligans klassiska lag, som representerar ett av europeiska Rysslands bortglömda regioner. Med sin traditionella stil påminner de oss om den gamla sovjetiska eran, med stadens stålfabrik som huvudsponsor och en arbetarklass som utgör den större delen av fansen.
De lärda tvistar om det var coachen Andrej Razin eller lagledningen som av budgetskäl ville se ett ungt lag på isen förra året. Oavsett så lyckades Razin åstadkomma mycket med laget, som slutade på sjätte plats i västra konferensen. Succén gjorde att Razin blev nominerad till årets coach. Det ser ut som att han kommer fortsätta i samma stil i år, vilket att Tjerepovets resa kommer bli väl värd att följa i år.
Vladislav Podjapolskij kommer som de två föregående åren att starta huvuddelen av matcherna. Att han inte skrivit på för ett bättre lag är lite förvånande. Många ser honom som en av ligans tio bästa målvakter. Med ett bättre lag framför sig hade han säkert kunnat göra ännu bättre ifrån sig. Det stora frågetecknet gäller däremot hans kollegor. Varken Dmitrij Sjugajev eller Konstantin Sjostak har visat sig varit pålitliga målvakter på KHL-nivå. Båda har varit i Severstal i ett par år, men har inte övertygat. Det är en oerhört riskfylld strategi. Podjapolskij kommer stå merparten av matcherna, vilket gör honom mer riskbenägen.
En total ombyggnad av försvaret står på menyn i år. Inte så att de presterade dåligt förra året, men man vill gärna fortsätta överraska. Det är framförallt två namn som präglar det nya försvaret: Jakob Stenqvist och Robin Press. De två svenskarna hämtades in från finska ligan och lär få ett tungt ansvar i år. De är inte kända för sina försvarsförmågor, men kan skapa möjligheter framåt från nästan ingenting. Det gäller framförallt Robin Press, som utnämndes till finska ligans bästa spelare. Kommer de att klara av hoppet till KHL? Det får säsongen utvisa. Det gäller för Tjerepovets att ge dem samspelta kamrater som kan ge svenskarna utrymma att spela sitt spel.
Likt Tjerepovets lag i övrigt är det mycket anonymitet i forwardskaran. Hela laget förväntas bidra. Om inte med skicklighet, så med typisk nordryskt brunkarspel. Mycket hopp sätts till Robert Rooba, som intressant nog blir den enda estniska spelaren som spelar i KHL. Han sprätte in 30 mål i finska ligan förra säsongen och kommer få en viktig roll i det här laget. Förutom att ge Tjerepovets framgång, är förhoppningen att han ska göra hockey mer populärt i Estland.
Förra årets resultat har ingivit förhoppningar i Tjerepovets. Razin visade då vad han är kapabel till. Men skulle det sluta i en bottenplacering så är det inte heller katastrof. Det här är kanske ett av ligans mest intressanta lag att följa, åtminstone i början. Kan de starta med en bra form så är det värt att spana in deras matcher mer ofta än sällan.
