Förhoppningar, lag 14 – 11
Vadan detta? Brukar det inte vara frågan om tips? Då jag inte tror mig sitta på någon expertkunskap gällande lagen i SHL gör jag min egen tvist på de tips som vanligtvis kastas fram under den här tiden på året. Istället för att gissa vilt var övriga brödgäng placerar sig kommer jag att skriva lite om var jag HOPPAS att lagen placerar sig och varför.
Inledande del kommer avhandla lagen i botten, SHLs riktiga brödgäng. Plats 14 till 11 består av lag som gärna får falla ur allt eftersom för att sedermera ge plats åt lag i Allsvenskan som jag hellre ser spela mot Luleå kl 19 på en tisdag. En gemensam nämnare för alla dessa lag är att de inte väcker känslor eller intresse som får mig att längta efter kvällens match på samma sätt som andra motståndare kan få mig att längta.
OBS. Texterna som följer är skrivna med en hel del glimt i ögat. Det jag skriver om varje lag säger nog mer om mig än om ditt favoritlag. Du behöver inte mejla mig för att berätta för mig vilket skitlag Luleå är. Eller för att använda mig av Göran Perssons ord riktade mot Carl Bildt när det svenska klassamhället kom på tal.
”Berätta gärna för mig, kära mejlare, om SHLs tillstånd. Berätta gärna om ditt eget favoritlag och dess spelare. Men berätta inte för mig om vilket skitlag Luleå Hockey är. Jag har sett det. Jag har växt upp med det. Jag hatar det.”
14. Oskarshamn – ?
Laget som spelat två säsonger i SHL utan att lämna ett avtryck. Den dag Oskarshamn faller ned till hockeyallsvenskan lär publiksnittet i den ligan sjunka. Mitt enda bestående intryck av laget är från kvalspelet för att nå SHL. På läktaren hade supportrarna t-shirts med trycket ”IK70”. Vid det tillfället läste jag om intellektuell funktionsnedsättning i skolan. Där fick vi lära oss att gränssiffran för att uppfylla diagnosen (utöver ytterligare kriterier) är lagd vid just IK 70. Oklart om det är frågan om någon slags intern humor eller ett sammanträffande.
Den stackare som får gratis-biljetter för att se SHL-hockey kastar gladeligen dessa om ena laget i matchen är Oskarshamn. Jag känner nästan agg mot det system som har möjliggjort att Oskarshamn spelar i SHL medan lag som Björklöven, HV71, AIK och MODO spelar i Allsvenskan. Fula matchställ dessutom. Jag håller tummarna för att Oskarshamn äntligen ramlar ur efter denna säsong.
13. Linköping – den tystlåtna killen.
Det finns flera anledningar till att jag borde ogilla Linköping och således ha dem högre på denna lista. Det var Linköping som slog ut Luleå under mitt första slutspel på plats. Linköping har många gånger vunnit dragkamper om spelare gentemot Luleå. Ändå har jag egentligen bara en tydlig tanke och åsikt om laget – de är mellanmjölk. Varje gång Luleå spelar mot Linköping slås jag av samma tanke. Linköping är alltid med, men jag upplever inte någon tydlig identitet.
När jag tänker på Linköping tänker jag lite på den småtrevliga killen/tjejen från skolgången. Personen som alltid var välkommen, men vars närvaro du aldrig kommer ihåg i efterhand. Inget fel i att vara tystlåten och tillbakadragen, men det är just det som medför att Linköping hade kunnat ersättas av ett annat lag utan att jag hade brytt mig märkvärt. I SHL-sammanhang ser jag hellre att serien fylls av lag som jag känner starkare för. Annars blir 52 omgångar övermäktigt att orka med.
12. Timrå – kommer från ”Norrland”.
Laget från Sundsvall (omnejden i alla fall). Laget från staden som skriker ”Norrland”. Norrland är ett begrepp för turister och andra olyckligt ovetandes. Personligen säger jag aldrig att jag kommer från Norrland. Jag kommer från Luleå. Identitetsmässigt säger inte ”ursprung: Norrland” någonting. Eller kanske säger det att man kommer från ett så identitetslöst ställe att man måste säga Norrland i hopp om att skapa sig en identitet. Från en sådan stad kommer Timrå.
Enda anledningen till att jag inte placerar Timrå lägre på denna lista är ändå för den geografiska platsen där laget är beläget. Det innebär nämligen att lagen i södra Sverige får lite jobbigare resor för ett lite dyrare pris.
11. Rögle – Ett topplag. I Allsvenskan.
Rögles supportrar är som föräldrarna i pulkabacken. De får se sin käraste åka upp och ned, upp och ned medan de fruktar en förödande krasch. Rögle har för mig kommit att definiera lag som är för bra för Allsvenskan men för dåliga för SHL. Medan Luleå återfanns i seriens nedre regioner var det skönt att ha Rögle som sällskap. Det var alltid en given trea. När Luleå under de senaste åren har varit i seriens toppskikt har Rögle snarare blivit brödgänget med seriens fulaste tröjor. ”Men.. men.. Rögle är ju ett topplag!” tänker kanske någon. Ett slutspel gör inte ett topplag.
Tidigare hade jag garanterat kategoriserat in Rögle i ”lag som lika gärna kan åka ut”, men bröderna Abbotts närvaro medför att jag önskar Rögle viss medgång. Fortsätter Abbottarna att leverera starka resultat med en underhållande hockey kan jag mycket väl se att Rögle placerar sig betydligt högre på den här typen av lista inom en inte allt för avlägsen framtid.