Förhoppningar, lag 7 – 5
Vadan detta? Brukar det inte vara frågan om tips? Då jag inte tror mig sitta på någon expertkunskap gällande lagen i SHL gör jag min egen tvist på de tips som vanligtvis kastas fram under den här tiden på året. Istället för att gissa vilt på var övriga brödgäng placerar sig kommer jag att skriva lite om var jag HOPPAS att lagen placerar sig och varför.
Nu har vi nått en punkt på listan som består av lag jag stör mig på. Av olika anledningar har jag lite svårt för lagen, men de är inte med bland ”värstingarna”. Jag presenterar lag 7 till 5.
OBS. Texterna som följer är skrivna med en hel del glimt i ögat. Det jag skriver om varje lag säger nog mer om mig än om ditt favoritlag. Du behöver inte mejla mig för att berätta för mig vilket skitlag Luleå är. Eller för att använda mig av Göran Perssons ord riktade mot Carl Bildt när det svenska klassamhället kom på tal.
”Berätta gärna för mig, kära mejlare, om SHLs tillstånd. Berätta gärna om ditt eget favoritlag och dess spelare. Men berätta inte för mig om vilket skitlag Luleå Hockey är. Jag har sett det. Jag har växt upp med det. Jag hatar det.”
7. Örebro – landets coolaste lag.
För mig är man antingen cool, eller så är man inte. Det är ingenting du kan försöka vara. Försöker man blir man som Sylvester Stallone i alla hans roller efter den första Rocky-filmen. Personligen uppskattar jag verkligen många av dessa filmer, men det är nog inte av den anledningen som Stallone själv önskar. När jag ser en Stallone-rulle slås jag alltid av hur han försöker för mycket. Han försöker alltid framstå som så cool att det blir larvigt. Han tycks helt enkelt sakna självdistans. I SHL har vi en motsvarighet som likt Stallone tar i från tårna – det är Örebro Hockey.
Medan Arnold tänker ”om jag lägger in lite halvdana one-liners uppvisar jag självdistans” tänker Stallone ”om min karaktär har glasögon förstår publiken att jag inte bara är hårdast, utan också smartast”. Medan Bruce Willis tänker ”om min karaktär är bakfull och har problem med frugan kommer jag framstå som charmigare” tänker Stallone ”om jag klättrar topless i bergen under pågående snöstorm kommer jag framstå som ännu hårdare”. Medan andra klubbar tänker ”medioker spelare med NHL-matcher på CV:et” tänker Örebro ”åhhh, NHL-matcher på CV:et”. Medan andra klubbar tänker ”bra offensiv, men katastrofal defensiv” tänker Örebro ”åhhh, bra offensiv”. Tyvärr Örebro, ni försöker för mycket.
Hela Örebros verksamhet ser jag som en direkt konsekvens av en mindmap där ledorden har varit ”häftigt”, ”coolt” och ”hippt”. Det genomsyrar i mina ögon stora delar av spelartruppen. Alldeles för många spelare har egenskaper och erfarenheter som kan ses som ett desperat försök att locka unga supportrar. Det slutar inte där. När jag sett Luleå spela borta mot Örebro har jag skrattat för mig själv under avblåsningarna. I hockeyarenor spelas i regel rock- eller housemusik. Inte i Örebros arena. Vad hade en hockeyfarsa valt för musik för att visa för publiken att laget på isen faktiskt är ”coolt” och ”hippt”? Rap och hiphop såklart. Det är precis den musiken som Örebro sätter igång under spelavbrotten. Försäljningen av Jolt cola och energidryck är nog inte högre någonstans i hela landet än i Örebros hemmaborg.
Med så mycket att säga om ett lag jag inte följer kan man tro att jag har starka åsikter. Inte än. Luleå har inte spelat några minnesvärda matcher mot brödgänget från Närke. Om några år kan jag mycket väl se att Örebro blir ett av lagen jag gärna slår ut ur slutspelet.
6. Växjö – SHLs Manchester City.
Växjö är för mig ett lag som liknar Örebro - hippa nykomlingar. ”Hippa” är kanske fel ord. När Örebro satsar på att locka 15-åringar till hallen satsar Växjö på att bygga för guld. Nykomlingar är visserligen också att ta i. De har varit länge i serien och under den tiden vunnit en hel uppsjö SM-guld. Ändå passar de inte in i min ”mentala karta av SHL-lag”. Slentrianmässigt brukar jag säga att Växjö lika gärna kan åka ut. När jag nu stannat upp och funderat är det faktiskt ett lag jag vill ha kvar. Luleå har haft några slutspelsbataljer med Växjö som har varit tuffa och underhållande. Vidare är Växjö lite som Manchester City i PL. De är topplaget som gärna får vinna om inte mitt lag vinner. I och med att mina lag heter Luleå och Arsenal förstår ni att det behövs ett sådant lag varje år. Det finns supportrar som håller på alla övriga topplag förutom just Växjö och City. Således kan de lika gärna vinna då ingen kommer ”jävlas” med mig. Nyrika och utan fans – störande, men viktiga för att ingen annan ska vinna.
5. Färjestad – spelar Jörgen Jönsson än?
Det fanns en tid när Färjestad alltid var ett topplag. Under det tidiga 2000-talet fanns inte några härligare segrar än segrarna mot just Färjestad. Det skedde ibland, men med långa mellanrum. Sedan den tiden sitter det kvar att Färjestad är ett lag jag ogillar. Idag är det ett ganska intetsägande lag egentligen. Vilka spelar i Färjestad? Spontant vill jag svara Jörgen Jönsson och ett gäng obskyra värmlänningar som gör oerhört mycket poäng, men vars namn jag aldrig kommer ihåg. Den andra delen av den utläggningen tror jag stämmer än idag.
Nejdå, Färjestad lever kvar i toppen av lag jag ogillar. Det kommer nog alltid vara så. Inte för att jag bryr mig om dagens Färjestad i speciellt stor utsträckning, men de har traumatiserat mig oändligt många gånger i barndomen.
