Linus Klasen - artist, spelgeni, supporter.
Han var stjärnan utan koppling till staden. Han var artisten utan koppling till laget. Han är larger than life. Linus Klasen kommer inte finnas med i laget framöver. Hans tröja kommer aldrig hänga i taket, men han är en av mina fem stora i Luleås vackra färger
Som supporter till Luleå upplever jag mig inte ha blivit bortskämd med stjärnglans och artisteri. Lubos Bartecko var min första bekantskap inom den kategorien. Linus Omark var näste man att ta vid. Janne Niinimaa och Sandström kanske inte ska beskrivas i samma ordalag som tidigare nämnda herrar, men för mig var dessa spelare en ynnest att se i Luleå. Min högst subjektiva topp fem-lista i Luleå utgörs av dessa fyra herrar samt den ”late och pengadrivne divan” som en gång anslöt från Allsvenskan – Linus Klasen.
”För lat”, ”inget klubbhjärta”, ”spelar för pengar”. Åsikterna var i stor utsträckning negativa när Linus kom till Luleå inför säsongen 12/13. I media var Klasen utmålad som en riktig legoknekt. Första grundserien med Luleå blev inte någon succé, men det var inte heller något fiasko. Det var inte bara mig han charmade med sitt artisteri och spektakulära straffar. I slutspelet kom han att visa upp ännu mer av sitt register. Klasen var en av de högst bidragande orsakerna till att jag fick uppleva min första finalserie. Tydligare blev det inte än när han faktiskt avgjorde semifinalserien med ett mål i sudden.
Säsongen därefter var inte heller någon besvikelse direkt. Poängrekordet i all ära, men det var artisteriet som vann mitt hjärta. Grundseriehockey är inte alltid det roligaste att titta på. Med Linus Klasen i laget var det alltid värt biljetten. Få spelare i världen är mer tekniska än Klasen var då. Herre min skapare vilka konster han kunde bjuda på emellanåt. Samtidigt förklarade han sin kärlek för klubben innan hans hockeyäventyr gick vidare. ”Talk is cheap”, eller?
Han var inte skyldig Luleå någonting. Han menar visserligen att han blev en bättre hockeyspelare i Luleå. Visst, men han var bra redan när han kom. Han hade inte heller rötterna i stan, vilket nog medförde att supportrar inte har haft samma krav på hans återkomst som hans namne – Omark. Ändå valde han att komma tillbaka till klubben. Luleå är hans klubb i Sverige. Det förstår man verkligen efter att ha hört vilka uppoffringar det innebar att återvända till Luleå under den gångna säsongen.
Luleå blir inte nödvändigtvis ett mycket sämre lag utan Klasen, men garanterat ett mindre sevärt. Hans spel i powerplay var outstanding under säsongen, men i spel med lika många man på banan uträttade han inte speciellt mycket trots att han testades i alla tänkbara omgivningar. Det finns i mina ögon bara en spelare som kan förhindra Luleås underhållningsmässiga förfall – Linus Omark.
Jag kan förstå att Omark inte har återvänt till Luleå. Medan Klasen har fått villkorslös kärlek av många till en följd av att han ”valde oss” får Omark spott och spe för att han ”valt bort oss”. Ingen krävde att Klasen skulle återvända – alla förväntar sig att Omark ska göra detsamma.
Jag hoppas att omständigheterna som presenterats gällande Klasens hävda kontrakt kan medföra mer förståelse för Omarks, och andra spelares, beslut. Det finns fler faktorer än ”klubbhjärta” som spelar in i valet av lag. Vilka är vi som supportrar att fördöma sådana beslut? I Klasens fall har nog merparten av alla supportrar förståelse, men när omständigheterna inte kommer fram i ljuset bemödar sig sällan supportrar att tänka i dessa banor.
Jag har personligen ingen aning om vad som medfört att Omark spelar på annat håll, och jag är inte intresserad av att spekulera. Oavsett om han någonsin återvänder till Luleå eller inte hoppas jag att supportrarna runt laget förstår att han inte är skyldig oss någonting. Omark, Klasen, Bartecko, Janne och Janne (och många fler därtill!) har alla en sak gemensamt. De har alla rättfärdigat entrépengen och bjudit på makalös underhållning, oavsett vilka klubbar de kan tänkas ha eller inte ha i sina hjärtan. Om någon är det vi supportrar som står i tacksamhetsskuld – inte artisterna som förgyllt våra kvällar.