Matchboll på måndag!
Hur följer man upp en jobbig tremålsförlust på hemmaplan? Med en härlig fyramålsvinst på bortaplan såklart! Luleå visade upp sig från sin bästa sida under lördagens match nere i Skellefteå och har nu skaffat sig läge att avgöra på hemmaplan.
Nykomponerade kedjor
Det var bara Tyrväinens kedja som var intakt från tidigare matcher. I förstakedjan tog Einar brorsans gamla plats med Hållander och Connolly. Klasen parades åter ihop med Berglund och DeSousa. Den evigt unge Fabbe fick således ta plats med ungdomarna Mattsson och Muzik. Inför matchen var det i huvudsak förstakedjan som fångade mitt intresse, men frågan är om den kedjan kanske var blekast av alla. Trots att de var riktigt bra! Samtliga kedjor såg ut att få en boost, och det kom att visa sig i slutresultatet 5-1.
Tur + skicklighet = mål
Luleå inledde den första perioden likt den föregående matchen. Spelarna såg ut att vara fastbeslutna om att återigen ta ledningen i matchen. Sagt och gjort, Klasen slog en puck som lite turligt studsade fram till DeSousa. När läget dök upp fanns inga tveksamheter utan han smällde säkert in pucken i målet för att ge Luleå ledningen.
Strax efter hade Skellefteå en puck i målet. På reprisen syntes hur en Skellefteåklubba störde Lassinantti. Personligen fick jag inte uppfattningen av att det var det som fällde avgörandet för huruvida pucken skulle gå in eller inte. När domaren signalerade för bortdömt mål rev jag ändå av ett ”måljubel” som nog hördes i hela grannskapet. Regler är regler och jag kan inte annat än att tacka och ta emot som Luleåsupporter.
Senare i perioden lade Luleå en puck ner i anfallszonen. Pucken studsade lite tursamt förbi Skellefteås back och hamnade hos Olausson. Han visade vilka kvalitéer han besitter i handlederna och huvudet när han passade Tyrväinen som kunde hitta målet.
Det sägs att ett bra lag förtjänar tur. Så var fallet även denna gång, för Luleå såg verkligen till att lägga press i inledningen och skapa sin egen tur. Det resulterade i 2-0 inför den andra perioden. Därifrån och framåt spelade Luleå väldigt kontrollerande utan att bjuda in Skellefteå i matchen. Lundkvist hann med att smälla in två mål i powerplay och Mattsson avslutade en fin kontring med att lägga pucken i målet. Från soffan upplevde jag mig se en kombination av defensiven från de tre inledande matcherna och offensiven från nederlaget i match fyra.
Älskvärda spelare
Det är svårt för mig att inte tycka om spelarna i denna upplaga av Luleå Hockey. Många har höjt sig i slutspelet. DeSousa är en riktigt irriterande typ, för motståndarna. Utöver hårt jobb uppvisar han vilket spel han faktiskt besitter. Mattsson är ytterligare en karaktär som spelar slutspelshockey på ett självklart sätt. Både han och Muzik är modiga och rejäla i nuläget. Förhoppningsvis kan Mattsson spela även i kommande matcher, den mottagna huvudtacklingen till trots.
Backsidan var också mycket bra i matchen. Eddie Larsson och Pontus Själin ser jag ofta som utfyllnadsspelare, men när herrarna spelar som i lördags är de backar som gör skillnad.
Klasen visade äntligen Skellefteå, frånvarande (tack för det) Staffan ”Heja Skellefteå” Kronwall och hela Sverige vem som är matchseriens mest skillade spelare. Tre assist, varav två i powerplay, skojar man inte bort.
Matchboll på hemmaplan
Nästa match spelas på måndag i Delfinen. Förhoppningsvis kan Luleå spela likadant i den matchen. Skulle det inte gå vägen har Luleå ytterligare en chans på tisdag nere i Skellefteå att vinna matchserien i den sjunde och avgörande. Nu vet alla vad Luleå är kapabla till när laget spelar hårt och är ödmjuka inför sina egna styrkor och svagheter. Precis som vid slutminuten i match fem kommer jag hålla tummarna medan jag upprepar för mina kamrater i soffan att det kommer skita sig innan slutsignalen ljuder. Kämpa Luleå!
