Poäng med mersmak för Frölunda i Norrbotten
Efter avgörande på straffar var det hemmalaget Luleå som knep extrapoängen under lördagskvällens drabbning. Frölunda var emellertid det något bättre laget och de insatserna laget stått för nu mot Djurgården och Luleå är helt klart något att bygga vidare på. Kahnberg, som gjorde sin andra match efter skadefrånvaron, har helt klart givit en injektion så jag bortser från dagens skrala poängutdelning och ser istället an på fortsättningen med tillförsikt. Det tycker jag övriga Frölundaiter också bör
Jag misstänker att jag inte var ensam om att ana en rejäl Luleå-anstormning direkt i matchinledningen. Av den blev det dock intet och Luleå kändes förvånansvärt uddlösa ut. I ärlighetens namn skall det sägas att Frölunda inte heller var helt på tårna och då kan ni föreställa er att de riktigt farliga chanserna lyste med sin frånvaro.
Ett par utvisningar efter ungefär halva perioden blev det dock lite mer glöd under “grillerna” och det var framför allt Frölunda som stod för det. Luleå vaskade bara fram några halvchanser och dessa kunde enkelt avstyras av Frederik Andersen, som för övrigt var mycket stabil ikväll. Frölunda kändes under den här delen av perioden som avsevärt mycket “hetare” och hade en del intressanta försök som dessvärre nyblivne JVM-segraren Johan Gustafsson kunde avvärja.
Andra perioden fortsatte ungefär där den första avslutades och det var Frölunda som fortsatt var det något bättre laget. Det är svårt att sätta fingret på det och även om chanserna som vaskades fram här av Frölunda inte var nämnvärt vassare än Luleås kändes situationerna på något vis farligare. Det är möjligt att Frölundas inblandning i slutspelskampen bidragit till lite extra vilja och att Luleå, på samma sätt, inte var villiga att offra en tand för de tre poängen.
Olyckligt värre var då det som inträffade efter drygt halva matchen. En förlupen puck från hemmalaget skulle solklart blåsts av för icing. Domaren var emellertid av annan åsikt och gjorde, helt felaktigt, wash out, vilket föranledde en tvåminutersutvisning för Christoffer Persson. Som ett “brev på posten” kom då hemmalagets ledningsmål. En passning från blålinjen styrdes in av Ville Viitaluoma bakom en chanslös Andersen.
Det här målet gav dock inte den effekt hemmalaget hade hoppats på och “proppen ur”-effekten uteblev. Istället växlade Frölunda upp än ett snäpp och hade många och långa anfall i Luleå-zonen. Kvitteringspucken fick dock vänta på sig en halvannan period. Dels för att avsluten var något oskärpa, dels för att Johan Gustafsson i hemmakassen spelade stabilt.
De första fem minuterna av tredje perioden var det Frölunda för hela slanten. De surrade som bålgetingar i anfallszonen, för att ta till ett gammalt klassist hockeyordspråk, och kvitteringen hängde onekligen i luften. Efter dessa fem minuter ändrade dock matchen skepnad och den press som Frölunda utsatt Luleå för var det nu istället bortalaget som fick känna på. Här hade Luleå även ett riktigt farligt power play där flertalet högkaratiga chanser vaskades fram och det var bara en storspelande Andersen som höll kvar Frölunda i det här läget.
What goes around comes around. Matchen hann ändra karaktär ännu en gång och det var strax innan halva den sista ordinarie akten var avverkad och det var även i samband med detta som Frölunda fick välkommen och högst rättvis utdelning för sitt slit. Under en rejält tilltrasslad situation som uppstod i samband med en avvaktande utvisning på en Luleåspelare letade sig pucken till slut bak till Christian Bäckman som gjorde en “innebandydragning” in mot egen kropp och avlossade därefter en projektil som letade sig in i Johan Anderssons plockhandskryss, eller åtminstone i närheten av detsamma.
Det var en högst rättvis kvittering för hade resultatet speglat matchbilden vid den här tidpunkten hade ställningen nog snarare varit 1-2. Idrotten är dock inte alltid rättvis, vilket väl är tur i sig. De sista tio minuterna blev resultatlösa och förlängning stundade. Även den blev mållös och det skall Frölunda vara mest nöjda över. Luleå hade i princip alla målchanser, men det bör då påpekas att stor anledning till detta var en Frölundautvisning. Spel fyra mot tre är ju som bekant en mycket bra chans till utdelning och kan ibland till och med vara bättre än fem mot tre till följd av de större ytorna som uppstår.
Under den avslutande straffläggningen stängde Johan Gustavsson igen för, i tur och ordning, Magnus Kahnberg, Fredrik Pettersson och Sebastian Collberg. Matchvinnare, tillsammans med Johan Gustavsson, för Luleå blev Simon Hjalmarsson som i lagets andra straff fann ett sätt att överlista Andersen på.
Sammanfattningsvis skall det sägas att matchen inte riktigt såg ut som jag trodde/befarade. Jag hade hört rapporter om Luleås senaste match som man spelade mot Brynäs. I den skapade man otaligt med heta chanser och det var ren oskärpa som låg bakom förlusten. Jag var därför rädd att Frölunda skulle utsättas för ett bombardemang modell värre ikväll, men så blev det inte alls. Om det var Luleå som var dåliga eller Frölunda som var bra väljer jag att inte helt ta ställning kring. Jag misstänker dock att det var lite av en kombination. Jag imponerades av Frölundas insats idag och tycker det ser väldigt ljust ut inför fortsättningen. Spelar laget på det här sättet återstoden av grundserien är det inget snack om att laget kommer ha en slutspelsbiljett när bokslut görs. Kahnbergs återkomst har onekligen blivit en injektion. Han och Lundqvist fungerar oerhört bra ihop och hade säkert kunnat hitta varandra i sömnen om det någon gång skulle behövas. Idag kamperade de ihop med Fredrik Sjöström och samarbetet med den tredje länken fungerade mycket bra så där har Kenta Johansson ytterligare ett alternativ att laborera med framöver.
Frölundas tre stjärnor för dagen:
Tre stjärnor: Frederik Andersen
Mycket stabil för dagen och agerade i alla situationer med ett imponerande lugn. Detta smittar av sig på försvaret som därmed inte riskerar att gå bort sig i samma utsträckning.
Två stjärnor: Joel Lundqvist/Magnus Kahnberg
En liten specialare här då jag väljer att ge två stjärnor till båda kedjekompisarna. Jag ger dem det för deras samarbete och möjligheter detta ger Frölunda framöver. Måtte nu inte Kahnberg, likt Sidney Crosby, återfå känningar från hjärnskakningen framöver…
En stjärna: Pierre Johnsson
Pierre Johnsson är verkligen precis det Frölunda saknat de senaste säsongerna. En riktigt stabil defensiv back att förlita sig på i alla lägen. Jag vill hävda att vi inte haft en sådan sedan Ronnie Sundins dagar.
Statistik:
Luleå - Frölunda 2-1 efter straffar (0-0, 1-0, 0-1, 0-0, 1-0)
Första perioden:
-
Andra perioden:
1-0 (31.31) Ville Viitaluoma (Niklas Olausson, Simon Hjalmarsson)
Tredje perioden:
1-1 (50.17) Christian Bäckman (Henrik Tömmernes, Mika Pyörälä)
Fjärde perioden:
-
Straffläggning:
Magnus Kahnberg - miss
Johan Harju - miss
Fredrik Pettersson - miss
Simon Hjalmarsson - mål
Sebastian Collberg - miss
Skottstatistik:
37 - 28 (6-12, 8-7, 14-9, 8-0, 1-0)
Utvisningar:
Luleå: 24 minuter (2x2, 2x10)
Frölunda: 22 minuter (6x2, 1x10)
Domare:
Wolmer Edqvist, Linus Öhlund (Emil Yletyinen, Jan Sandström)
Publiksiffra:
4.914
