Rödgrönvita tankar, del 7: "Vi jobbar i första hand med det vi har"

Rödgrönvita tankar, del 7: "Vi jobbar i första hand med det vi har"

Ja, vad skall man säga? Frölundas svacka blir bara värre och värre - djupare och djupare. Efter den usla insatsen mot Djurgården i tisdags trodde jag verkligen spelarna skulle komma ut med lite mer desperation mot Örebro på torsdagskvällen. Tydligen inte.

Först: Jag ska börja med att säga att jag inte såg första perioden, utan jag fick lyssna på radio. Även om radion är det överlägset bästa mediet är det svårt att få en helhetsbild när man hoppas in och ut ifrån matchen hela tiden, så mitt påstående om att spelarna inte kom ut med mer desperation kanske var fel, men jag kan konstatera att så nog inte var fallet.

Till att börja med: Jag gillar egentligen inte ordet kris, så jag försöker inte använda det så ofta. Och vad betyder egentligen kris? För mig är inte kris att ha förlorat sju av de nio senaste ishockeymatcherna. Eller att ens ha förlorat hundra matcher i rad. I idrottens värld kanske det är kris, men för mig är kris förknippat med något helt annat, som det som hände i Frankrike i går till exempel, så därför avstår jag från att använda det uttrycket.

Självklart är situationen som råder just nu allt annat än bra, och ju fortare man inser det, ju fortare kan man göra något åt det. Min känsla är dock den att man inte riktigt har inset det - förrän nu, efter sju förluster på de senaste nio. Så här sade general manager Christian Lechtaler till gp.se efter kvällens match:

- Det har varit en tuff period för oss. Alla förstår att det inte är okej att förlora sju matcher i rad. Man är dum i huvudet om man tycker det, sade han.

Det verkar som att man har koll på situationen, så vad skall man göra åt det då?

- Vi jobbar i första hand med det vi har. Försöker göra varje individ i gruppen bättre här och nu. Sedan får vi se vad som är ledigt på marknaden, fortsätter Lechtaler.

Spontant gillar jag det. Jag gillar däremot inte att man skall panik-värva till höger och vänster så fort det går dåligt, så fort inte resultaten finns där. Den tiden är förbi, eller den tiden måste vara förbi nu. Fast det är klart, det är som sagt svårt att tala bort sju förluster på de nio senaste matcherna, och vi lever ju trots allt i en resultatbaserad värld, men Frölunda har gjort alldeles för många katastrof-värvningar tidigare som nästan kostat klubben både det ena och det andra - kostat betydligt mer än vad det smakat.

Dessutom: Vad sänder det för signaler till spelarna i truppen? Att man är för dåliga? Inte är det för att man skall öka konkurrensen - inte i det läget man är i nu. Samtidigt är det elitidrott som de håller på med. Egentligen ska väl en sån som Joel Lundqvist, plus en mängd andra spelare, inte ens få spela mer med tanke på den usla plus/minusstatistik kaptenen har. Men nu är forwarden så mycket mer än bara spelare - han är, eller ska vara, den som leder Frölunda. Då ska det mycket till innan #20 petas.

Men jag kan ändå hålla med om att ett nyförvärv skulle vara intressant; lite som när man värvade Tomi Kallio inför slutspurten 2003, men frågan är vart man skall hitta honom. I division ett? Knappast. HockeyAllsvenskan? Glöm det. Den risken tar man inte. I övriga Europa? Då blir det säkert någon trött amerikan som kommer hit för att sedan försvinna lika fort. Hur det än blir har sportchefen ett hektiskt jobb framför sig, och deadlinen är den 31 januari, so by then måste något vara klart.

Det skall bli spännande och se hur Frölunda Indians hade tänkt sig att ta sig ur denna minst sagt knepiga situation. Blir det genom om att handla i ren panik, eller genom strategiska och noga övervägda beslut? Den som lever får se, men jag är övertygad om att man kommer vända detta till något positivt, och som i slutänden kanske leder till en semifinalplats. Men mer än så blir det dock inte.  

Fortsättning följer….

Mikael Einarssonmikael_einar@msn.com@mikeeiiiin2015-01-08 23:47:00
Author

Fler artiklar om Frölunda

Mellan hopp och förtvivlan