Skellefteå visade sig vara för svåra för Frölunda...igen
Efter en dryg veckas uppehåll var det på nytt dags för Elitserie-spel och efter två raka trepoängare var förhoppningarna till revansch på Skellefteå stora. Dock visades än en gång att tabellen inte ljuger. Trots att Frölunda långa stunder skapade bra tryck mot Skellefteå behövde de aldrig stressa upp sig utan kunde spela med ett lugn och "smartness" som Frölunda för närvarande bevisligen inte besitter. 0-3 slutade matchen och vi får fortsätta eftersträva jämnhet i både spel och resultat.
Matchens första byte gav ett positivt besked och Frölunda satte direkt tryck på Skellefteå. Det kändes då som att man tagit med sig den positiva känsla som upparbetades i och med de två avslutande segrarna innan uppehållet för Karjala Cup.
Som ett brev på posten för ett bottenlag kom då en kalldusch efter inte mindre än 1.07 och sättet på vilket målet tillkom kan bara förklaras med att det var toppen mot botten för dagen i Scandinavium. Efter att P-E Bellemare snurrat omkring i vad som kändes var en minut gick pucken ner bakom målet och Anders Söderberg snappade upp densamma, klev in framför mål och lade en, allt annat än märkvärdig, puck mot målet. På något vis letade den sig över "Honken" och 0-1 var ett faktum. Olyckligt med tanke på Frölundas fina förstabyte.
Frölunda fortsatte dock spela offensivt och frejdigt. Bästa chanserna tillskrevs Niklas Andersson och Riku Hahl som dock båda brände sina respektive frilägen. Skellefteå har en enorm bredd på sitt lag och det gäller även målvakts-sidan där Joacim Ericsson för dagen hade ersatt succémålvakten Andreas Hadelöv och gjorde det med den äran. Han stod för många fina räddningar och uppträdde som lugnet personifierat.
Efterhand jämnade emellertid spelet ut sig och Skellefteå fick allt mer att säga till om. I takt med denna utveckling fick även "Honken" visa upp sig från sin bästa sida för hemmapubliken. 0-1 var resultatet efter den första akten och jag vill vidhålla att ett oavgjort resultat bättre hade speglat matchenbilden. Det är säkert några SAIK:are som hävdar motsatsen med skottstatistiken 13-16 som främsta argument, men jag har klarlagt min åsikt.
Carl Klingberg visade prov på härlig inställning vid intervjutillfället med Canal + kommentator Patrik Westberg då denne försökte locka fram ett uns av självberöm genom att hävda att Frölunda lyckades trycka tillbaks bortalaget relativt bra stundtals. Klingsbergs svar var dräpande "ibland ja, men vi skall trycka tillbaks dem hela tiden". Underbar inställning och man kunde ju bara hoppas att han tog med sig den in till sina lagkamrater i periodpausen.
Gjorde han så hade det dessvärre ingen verkan för andra perioden var definitivt en av de sämre hemmalaget presterat hittills denna säsong. Ni som har följt laget förstår då att det omöjligt kan ha sett bra ut. Korrekt uppfattat i sådana fall. Skellefteå gjorde vad man ville och snurrade friskt i anfallszon.
Det dröjde inte mer än 5.20 innan man kunde skörda frukten av detta då Erik Forssell helt fri framför mål kunde hänga in den bakom en maktlös "Honken". Målet föregicks av en "Gretzky-passning" (nåja...) från Jimmie Ericsson i ett läge bakom förlängd mållinje.
Efter det här hade bortalaget bud på fler mål och att periodsiffrorna stannade vid 0-1 skall Frölunda vara smickrade över. Det tog bl.a. 15 minuter för Frölunda att vaska fram sin första riktigt farliga målchans. Skottstatistiken i den andra perioden ljuger även den en aning i mitt tycke då den "bara" blev 7-12.
Tredje och, som det skulle bli även sista, perioden bjöd ånyo på en scenförändring. Frölunda kom ut med en helt annan geist och man satte högsta fart direkt från nedsläpp. Tidigt i perioden hade man gått upp till 5-0 i skott, men den vara vi efterlyste fick vi inget av - målen. Lägen saknades inte och det är omöjligt att vinna matcher med den ineffektivitet som så ofta uppvisas bland indianerna. Den här problematiken kan belysas inte minst genom det faktum att det här var fjärde (!) gången Frölunda "nollades" och en titt i tabellen visar på ett målsnitt om 1,95 mål/match, vilket naturligtvis är alldeles för dåligt.
Matchens sista mål gjordes i tom bur av Jimmie Ericsson och i absoluta slutskedet lirkade Anders Söderberg in, vad vi trodde var, 4-0, men efter videogranskning togs beslut om att pucken passerat mållinjen efter slutsignalen.
Det här var ingen rolig historia för oss Frölundaiter. Då tänker jag på den ojämnhet man uppvisar. Visst att det ser bra ut stundtals spelmässigt, men man måste jobba på jämnheten...och effektiviteten.
Vilka skall då äras för kvällens insats? Jag har svårt att nämna någon faktiskt, men "Honken" skötte sig helt ok utan att för den sakens skull briljera. Han överglänstes då av kollegan i Skellefteå-buren. Tidigt in på första perioden hade jag tänkt skriva några hyllningsrader om finn-kedjan och särskilt Toni Koivisto som inledde matchen mycket piggt, men han försvann helt från matchen efter första períoden så jag väljer att spara den texten till någon annan gång.
Nu är det på nytt dags att ta på sig "blå-stället" och kriga. Nästa tillfälle till tre poäng ges redan på torsdag då Södertälje väntar på bortaplan. Behöver jag ens understryka vikten av den matchen...?
Matchfakta:
Frölunda - Skellefteå 0 - 3 (0-1, 0-1, 0-1)
Period 1:
0-1 (01.07) Pierre-Edouard Bellemare (Anders Söderberg)
Period 2:
0-2 (25.30) Erik Forssell (Jimmie Ericsson, Christian Söderström)
Period 3:
0-3 (58.46) Jimmie Ericsson (Erik Forssell, Adam Larsson)
Skottstatistik:
31 - 34 (13-16, 7-12, 11-6)
Utvisningar:
Frölunda: 5x2 (10 min totalt)
Skellefteå: 5x2 (10 min totalt)
Domare:
Morgan Johansson
Publik:
8.460
