Frölundabloggen: So it begins
Rasmus Hanzén bloggar om Frölunda.
Och så var det igång igen då. Det första ”officiella” ispasset, som det så fint kallades är nu avklarat. Första ispasset brukar för mig alltid markera ishockeysäsongens gryning. Nu var det ju visserligen inte första passet på is igår för laget egentligen, men nåja. Återigen står vi här med ett lag vi inte riktigt kan sätta fingret på. Att spå årets elitserietabell förefaller lika omöjligt som vanligt. Det enda som står helt säkert är att Frölunda har högre förväntningar än vanligt. Anledningen är ju så klart Roger Rönnberg.
Efter att han jobbat med J20-landslaget i ett antal år, och där bjudit på både attraktiv ishockey och sportsliga framgångar, så är pressen på Rönnbergs axlar betydligt högre än den hans företrädare fick utstå. Många förväntar sig en publikfriande gladhockey, där spelarna slänger puckar på mål på nordamerikanskt vis. Själv tror jag att största skillnaden mot tidigare kommer vara hur Roger använder tre jämna kedjor som alla kan producera, och där den bästa kedjan för dagen får mest speltid. Sen kommer vi nog få en mer renodlad fjärdekedja. Nycklar till framgång i år tror jag är att:
- Mathis Olimb, som i mitt tycke är Frölundas skickligaste offensivt sett, producerar och leder laget.
- Talangerna; Wennberg och Collberg får sina genombrott på elitserienivå.
- Allsvenska stjärnorna; Lasse Johansson och Evan Mcgrath klarar av omställningen till Elitserien.
- Publiken hänger med från början. En premiär inför 12 000 jämfört med en inför 8 000 kan vara skillnaden mellan en bra och dålig säsong.
- De unga och oprövade backarna, tillsammans med Bäckman visar att de håller i högsta ligan.
Nu är det match redan på torsdag mot Växjö och sedan European Trophy, och jag måste säga att hockeysuget är enormt nu. Jag tycker det är synd att hockeyligan inte tar vara på det bättre. För jag menar efter den första hemmamatchen i elitserien så borde dröja lite tills nästa match, men nu är det bara ett fåtal dagar. Det täta spelschemat i starten gör att serielunken snabbt infinner sig, det går rätt snabbt tills dess att man inte ser fram emot matcherna längre. Endast max en hemmamatch i veckan hade fått folk att komma till matcherna. Jag menar missar man en hemmamatch nu, så är det ingen skada skedd, det är ändå en ny snart. I och med att alla top 10 (!) lag nu har chans på sm-guldet så har grundserien mindre betydelse än vad den borde ha. Jag tror att hockeyligan skjuter sig själva i foten när man satsar på kvantité istället för kvalité.
