Söndags tankar
Varje söndag kommer jag presentera en krönika liknande text, kan vara tankar om ett specefikt ämne eller lite gott och blandat som idag.
Arbetsro i Karlskrona HK
I min intervju med Magnus Sundquist så efterfrågade han arbetsro, och genom att vinna i första matchen är det precis vad han får. Att det har stormat runt klubben den senaste tiden är ingen hemlighet, de sportsliga resultaten har varit ojämna och bildade en storm på sociala medier som fick bägaren att rinna över.
När det kommer in en ny tränare så lugnar sig stormen alltid, nyhetens behag och nyfikenheten på nya tränaren tar över. Vinner den nya tränaren dessutom sin första match trots minimal tid med laget, ja då andas man verkligen morgonluft igen.
Måste säga att jag verkligen gillar Magnus sätt att föra sig och hur han pratar i intervjuer, rak och tydlig kommunikation, väldigt aktiv i båset – och detta kan vara något som vi supportrar kanske fäster för stor vikt vid. Men Magnus var hela tiden på individuella spelare med instruktioner och uppmaningar. Sen har vi det nya anfallsspelet, en mer nordamerikansk hockey där man ska vända spelet snabbt och ta pucken direkt på mål. Detta skapade flera omställningslägen som Tranås inte klarade av.
Magnus var inte helt nöjd med det heller, han vill se flera avslut framför allt i powerplay. Han belyste hur briljant spelet var men att man måste skjuta mer, något klacken uppskattar som sjungit våga skjuta, tufft att göra mål halva säsongen.
Nej jag tror verkligen det här kommer bli kanonbra, jag hoppas kemin i ledarstaben håller i sig så att man kan skriva Hasse och Eric på två år också så vi får kontinuitet på ledarsidan.
SHL vill införa icing även i boxplay
Under hela 00-talet så har man gjort regel ändringar för att öka målsittet i hela hockeyvärlden, man tar bort spelförstörande moment, man minskar måtten på målvaktsskydden och på det så utvecklas hockeyklubbor som gör att alla skjuter som hästar.
90-talet var ett decennium där hockeyn präglades av det fysiska, tuffa och jämna. Tempot var längre för man fick hålla i de bästa spelarna betydligt mer än idag, men jag vill hävda att det var roligare. Absolut det fanns skaderisker, framför allt i NHL med sin slagsmåls kultur skördade otroliga mängder offer som fick hjärnskador. Men kollar vi i Europa så tror jag vi har betydligt fler hjärnskador idag trots en mycket mindre fysisk hockey.
Varför?
Jo, dessa regler som skulle underlätta för den offensiva hockeyn drev upp tempot och det med råge. Så varje tackling idag är en enorm skaderisk då tempot på puckhållaren är så hög. Och nu vill man då i Sverige underlätta ännu mer i det offensiva spelet genom att lägga till icing i boxplay.
Helt hjärndött om ni frågar mig, ska man uppskatta mål så måste det göras via en prestation och inte på grund av ytliggare regel ändringar. Försvarsspelet är en del av hockeyn och måste få vara det. Det är jättehäftigt att Connor McDavid är på G att göra 150 poäng i årets NHL säsong, samtidigt som jag knappt kan kolla på NHL längre för är trött på alla matcher där det nästan är regel än undantag att det blir 10 mål.
Skillnaden hur mycket fler mål tillför är hårfin, det finns en gräns då för mycket mål faktiskt gör matchen ointressant. För man tappar intensitet i matcherna mellan varje mål, så behövs verkligen den här regeln? Absolut, SHL är Europas mest defensiva toppliga, men borde vi inte jobba med mer individuell utveckling i hockeyn då än att reglera oss fram?
Eller har vi blivit så lata i samhället att vi hela tiden ska ta genvägarna för att nå målet än att faktiskt jobba för en utveckling? Skrämmande i så fall. Den ända regeländring jag vill se idag är att man ska enas på ett rinkmått över hela världen, helst enligt mig det nordamerikanska men enas bör man. I övrigt jobba med spelarna i stället för att trycka in massa extra regler som bara kommer utarma hockeyn på sikt.
Så snälla SHL strunta i den här regeln och gå vidare.
Blackbugs framtid?
Jag har tidigare skrivit om att det händer mycket positivt runt publiken och klacken i Karlskrona. Men nu har ett orosmoln kommit upp på himlen. Jag har fått uppgifter om att Blackbugs ordförande Susanne Dahlgren och delar av sittande styrelse vill kliva av efter säsongen.
Anledningen till att det här är ett problem är att som jag förstår det, att det inte finns kandidater till att ersätta dem hos valberedningen idag. Nu är det ett par månader kvar innan årsmötet går av stapeln men det finns en risk att pandemisäsongerna nu börjar skörda sina offer.
Normalt sett så sker sådana här skiften naturligt då man ständigt har en återrekrytering på en klackläktare, men två säsonger utan hockey där alla tvingats sitta hemma har hämmat detta. En ung ultrasgeneration är på uppgång men att styra hela supporterklubben är man nog inte redo förr.
Att sitta i Blackbugs styrelse är något av det roligaste och jobbigaste man kan göra då det krävs att man orkar jobba dubbelt året om. För att göra det hela värre så behöver man en majoritet av styrelsen som är beredda att lägga ner denna tid för att det ska bli bra.
Så frågan är vad som kommer att hända nu?
Hockeyn är i full gång och världen har gått tillbaka till ett mer normaltillstånd om vi bortser från det hemska anfallskriget i Ukraina. Finns det en ny styrelse redan på plats på ståplatsläktaren som ännu inte tänkt tanken att ta över? Som kan komma in med ny energi och en ny vision?
Eller finns det några före detta BB:are där ute som känner att det är dags att dra på sig blåstället och göra en insats igen?
Detta återstår att se men Blackbugs betydelse för hockeyupplevelsen är enorm enligt mig, så det är viktigt att man hittar ett styre så BB kan förbli oberoende och fortsätta utvecklas för att Karlskrona HK ska få så bra stöd som möjligt.
Jag kommer bevaka den här frågan fram till årsmötet och hoppas att kandidater snart poppar upp.
Har ni tips till mig på personer som går i tankarna om att ställa upp för val så kontakta gärna mig. Jag intervjuar gärna dessa personer om vilka visioner de har för Blackbugs.
Tränar boomen i Hockeyettan
Det är tuffare än någonsin att ta sig i seriesystemet i svensk hockey. Det är en plats upp och ner från alla serier, och väldigt många lag som gör upp om dessa platser. Detta har förändrat rekryteringen framför allt i hockeyettan enligt mig.
I stället för att köpa in rutinerade ex stjärnor så satsar HE klubbarna enormt på stjärntränare, och detta är något som jag verkligen gillar. Har man en tränare då kommer den dagliga verksamheten bli bättre och prestationerna över tid kommer vara bra vilket ökar dina chanser att gå upp.
Kolla vi hockeyettan nu så har vi tränare som Magnus Sundquist, Hans Särkjärvi, Mikael Tisell och Pekka Virta för att nämna några. Håkan Åhlund och Mats Lusth verkar göra upp om platsen i Boden just nu om detta inte är klart i skrivande stund.
Dock så har man nyligen blivit av med två profiler i Andreas Appelgren och Roger Forsberg, men trenden är tydlig. Fler och fler lag satsar mer pengar på att få till en stjärntränare för nivån, och detta vill jag påstå kommer hjälpa svensk hockey på sikt.
Hockeyettan är en utvecklingsliga för de allra flesta, här landar många J20 spelare och tar sin första seniorstegen och har vi topptränare i varje lag så kommer vår utbildning av spelare bli bättre. Så det ska bli spännande att se vart detta tar vägen dem kommande 5 säsonger
Det är vi som är KHK – Nu mer än någonsin !
