Söndagskrönikan: En kedja - En skillnad
Lagkapten Joel Lundqvist tog ett "kvartssamtal" med laget, efter det ytterst pinsamma debacklet mot Linköping sist. Överkörda både mentalt och fysiskt. Joel pratade om vikten av att alla har en roll och att alla måste se till att den inte ruckas. Att inte falla ur ramen och lämna ansvaret till någon annan. Igår visade Frölunda upp en kollektiv insats av hög klass. Med inslag av individuell briljans. Precis som det skall vara.
Till Timrås försvar (igår av naturliga skäl bräckligt), skall sägas att laget hade sju skador och de fick fylla ut med juniorer för att få ihop fullt lag. Med tanke på dessa förberedelser gjorde de ändå en helt okej insats mot Frölunda i Scandinavium. Forne Frölundamålvakten, (som säkert en del välkomnad tillbaka efter Hudaceks/Galbraiths tveksamma insatser) Joakim Lundström, stod för en bra insats och höll nere siffrorna, för Timrå, på en helt acceptabel nivå.
För Frölundas del så hade kanske världens bäste målvakt ett finger med i spelet?
Henrik Lundqvist fanns i Scandinavium och hyllades innan match.
Världens bäste målvakt som så många vill se i Frölunda.
Hyllningarna ville inte ta slut bland de drygt 9000! (Bra publiksiffra för att vara denna säsongen).
Men det var våra NHL-stjärnor som stod för grannlåten i gårdagens match.
Fabian Brunnström - Matt Duchene - Viktor Stålberg spelade "NHL-hockey" enligt skolboken.
Fart, hårda tacklingar, energi och att hela tiden stressa motståndarna. Tre mål framåt och totalt sex poäng av trion, vittnar om vilken skillnad de stod för.
Måtte denna trio fortsätta utvecklas och fortsätta göra skillnad. Ja, så länge de nu får vara kvar i Frölunda.
För det är ännu ytterst ovisst vad som kommer hända "over there", om det blir något spel eller inte.
Samtidigt som Duchene säger ha börjat acklimatisera sig till Elitserien och svensk hockey, betonade han vikten av att de tre kommer spela som de gör i NHL.
Skillnaden mellan Elitserien och NHL beskrev han, rätt finurligt: "Jag skulle hunnit ta en kopp kaffe vid mitt mål".
Omarkerad, obefintlig fysisk kontakt, kunde han styra in skottet i mål.
I NHL hade han vid ögonblicket, lyfts bort av en 196cm och115 kg tung kanadick.
Brunnström - Duchene - Stålbergs framfart kan skapa ett, förhoppningsvis, angenämt problem för Frölunda. Såsmåningom kommer våra stjärnor Mathis Olimb och Dick Axelsson tillbaka från sina skadebekymmer. Två spelare som utan tvekan hör hemma i någon av de två offensiva kedjorna. Med "dragkedjan" intakt lutar det mest åt att Brunnström får tillbaka sin lekkamrater från säsongens början.
Hur ser Frölundas plan ut då, om NHL-lockouten fortsätter?
Är det tack och hej till Duchene/Stålberg då?
Och in med Axelsson/Olimb?
Hur man än vill finns det inte plats för alla. Well, med bekostnad på andra i så fall. Det är dock fel väg att gå. Frölundas melodi med två mer utpräglat offensiva kedjor och två "spelförstörande/checking är helt rätt väg att fortsätta med.
Försvarsspelet är ändå den bit där Frölunda MÅSTE bli bättre. Egentligen är det lite märkligt, för jag tycker även att balansen finns här.
Vi har såväl offensiva som defensiva backar.
Men den OTROLIGA ojämnheten som vårt försvar stått för håller inte på långa vägar.
Alla måste ta ett betydligt större ansvar och veta sina roller.
Återigen, roller.
Inte lämna över ansvaret och gå och gömma sig i sarghörnet.
Någon måste gå i bräschen.
Julius Hudacek stod för en bra insats och vi slapp plita dit en ny "tavla" från slovaken.
Det är en bra målvakt, en hyfsad talang, men han är ändå alldeles för ojämn och flaxig. Tyvärr.
Om det inte händer något remarkabelt under säsongen. Som att Frölunda tar SM-guld och "Julle" blir tungan på vågen, då är jag tveksam om han (och dansken) är vårt målvaktspar nästa säsong. Nu har vi dock dessa målvakter och det gäller att minimera misstagen och göra det bästa av situationen.
Så med facit i hand. Ja, Henrik Lundqvist. Du är fortfarande VÄLDIGT VÄLKOMMEN i Frölunda.