Söndagskrönikan: En kedja som gav mig mersmak
Fabian Brunnström – Matt Duchene – Viktor Stålberg. Så lyder Frölundas nya offensiva vapen. Att kedjan gjorde succé är egentligen ingen överdrift. En härlig kombination av fart, attackvilja, kraft, styrka och målfarlighet. Det kanske är dags att ge lite cred åt Kenta Johansson, som fått utstå en del ris på sistone. Samtidigt, angående kedjan, var de inne på ett par baklängesmål. Med andra ord finns det lite att jobba på. Men overall – en kedja som gav mig mersmak.
Att Matt Duchene valde Frölunda under lockouten skall vi vara mycket glada över. Född 1991 och han är en av de kommande stora stjärnorna borta i NHL. Det törs jag redan nu säga. Killen har en speed under grillorna som är få förunnat. Sebastian Collberg framstår som en medeldistansare i jämförelse med geparden Duchene, när det gäller framkomsten på skridskor.
Vi är säkert en hel del VF-fans som hade hoppats på att få behålla honom säsongen ut.
Detta efter en match.
På stor rink.
Det finns alltså så mycket mer att hämta ur killen.
Vi får vara glada så länge vi får behålla honom och hoppas att han fortsätter göra avtryck och skillnad.
**********
Kul att Fabian Brunnström äntligen vaknat till liv. Hans entré i Frölunda kom i skymundan av en viss Dick Axelsson. Nu visar han att vi har en powerforward av hög elitserieklass och som i sina bästa stunder även bör vara en man för ett NHL-lag. Han verkade trivas som fisken i vattnet tillsammans med Stålberg och Duchene. Inte konstigt när Kenta verkar ha haft fasligt svårt att veta i vilken kedja han skulle spela i. För en spelare av Fabians kaliber, oftast för långt ner i hierarkin.
Med två offensiva kedjor fick spelare som Per-Johan Axelsson tex sin rätta roll i en checkingline. Det är här han gör mest nytta. Inte i en ledande offensiv femma. Kanske kan han nu sakta men säkert bevisa att åldern inte tagit ut sin rätt, utan att han fortfarande har mer att ge och kan bli en betydande spelare för Frölunda.
**********
Julius Hudacek.
Killen fortsätter att varva monsterräddningar med till synes enkla misstag/tavlor.
Detta kommer inte hålla i längden. Det allra viktigaste är att en målvakt är stabil. Han behöver inte briljera med 1.5 meters slide-räddningar var och varannan minut.
Om vi ser på fjolårets succékeeper, Frederik Andersen, så var hans storhet just sin JÄMNHET och trygga spel i kassen. Egentligen är det omöjligt att spela på det sättet vid en ålder av 21-22 år.
Men han gjorde det och det är kanske 1 målvakt av 100 som har det spelet i sig, redan som ung.
Det som dock gör att Hudacek intressant är att han hela tiden vill bli bättre. För varenda misstag han gör skakar han på huvudet. Han vet att han gjort bort sig. Tabbat sig. Nu måste han steppa upp och reparera sitt misstag. I sina bästa stunder håller han absolut en bra, tom hög elitserieklass. Det är jämnheten som saknas.
Den jämnheten och 10-12 klasser bättre målvakt befinner sig just nu i Göteborg och hälsar på vänner och bekanta.
Henrik Lundqvist.
Världens bäste målvakt.
