Söndagskrönikan: Frölunda studsade tillbaka
Efter knackigt spel i ett par omgångar, kände undertecknad en viss oro inför bortamatchen mot Brynäs. Och efter två perioder talade inte mycket för att Frölunda skulle få med sig några poäng. MEN, årets Frölunda har inte många likheter med säsonger innan. Och en timme senare kunde vi konstatera att indianerna roffat åt sig alla tre poängen. Skaffat sig ett bra grepp om topp fyra placeringen. Gött e det!
Frölunda studsade tillbaka i senaste matchen borta mot Brynäs i Läkerol Arena. Efter det oerhört snöpliga 2-1 målet när klockan stod på 19:59:97, kom indianerna ut starkt i tredje och lyckades ta en MYCKET viktig seger.
Det snackas mycket om hur jämt det är kring slutspelsstrecket. Jag vill påminna er om att det står lika mycket på spel om vi lutar huvudet lite bakåt och kollar uppåt i tabellen. Som alla vet ger plats 1-4 i Elitserien, en oerhört viktig fördel. En extra hemmamatch i slutspelet. Det skiljer en ynka poäng mellan tredjeplacerade Frölunda och Brynäs på femte plats.
Med Färjestad som sista motståndare – i Scandinavium gäller det således att INTE förlora. Först och främst. Brynäs möter totalt avsågade Timrå – visserligen på bortais, men jag räknar med att gävleiterna går segrande ur den kampen. HV71, på fjärdeplats möter Djurgården på hemmais. Ett DIF som inte kan nå slutspel, men som definitivt har något att spela för. Att slippa kvalserien. För att konkretisera det hela så innebär tre poäng för Frölunda att man både hamnar topp fyra och dessutom har chans på en andraplats (om AIK slår Skellefteå). Inte alls omöjligt då matchen spelas på Hovet i Estocolmo.
Med Andersen tillbaka i målet finns den extra trygghet som spelarna till viss del saknar när Hellberg står i kassen. Andersen är en bättre målvakt än Hellberg. Inget snack om det. Micke Renberg, på SVT:s Hockeykväll, utsåg honom till och med till seriens bäste. Före en fantom som Viktor Fasth. Så jag räknar med att Andersen kommer stå, i princip alla matcher i slutspelet.
Om Frölunda är ett potentiellt guldlag, det låter jag vara osagt än så länge. Återigen så vill Renberg mena att Frölunda definitivt har kvaliteter för att spela SM-final. Visst kan karln ha rätt, men jag väljer hellre att ha en något mer nedtonad (läs feg) målsättning. För även om stabiliteten har återkommit denna säsong (med några hemska plumpar här och där, men det drabbas alla lag av), vågar jag inte helt släppa tankarna på hur det såg ut i fjol och några säsonger bakåt. Jag hoppas innerligt att laget har den stabilitet för att inte hamna där igen. Att inte se ut som ett juniorlag och släppa till frilägen i parti och minut. So far, är Frölunda DEFINITIVT på rätt väg. Och jag tror att det kommer bli ett intressant slutspel. På alla sätt och vis.
###
Eftersom jag är bosatt i södern, går det knappast att undvika att inte nämna något om det upphaussade, miljonbygget Malmö Redhawks. Som med nöd och näppe lyckades kvalificera sig för fortsatt spel och chans på Elitseriespel 2012/2013. Halv-miljon-månadslöns-mannen lyckades peta in en puck i motståndarkassen, med endast en minut kvar av ordinarie tid. Linus Klasen.
Kanske kan laget nu spela mer avslappnat? Även om kraven är höga på Malmö, så ska det mycket till för att de ska nå kvalserien. Och rent kvalitetsmässigt är Malmö fortfarande ett ihåligt lag. Några riktigt bra spelare, men en hel del, som i alla fall, inte visat upp mer än medelmåttig allsvensk kvalite. Än en gång har ledningen och Stenbeck valt att satsa hutlösa summor på några legoknektar – som skall bära laget. Och tålamodet hos Mr Malmö, byggherren Percy Nilsson, måste vara rejält nedsatt. Så många miljoner som han satsat på klubben, utan att någon framgång. Med en arena av yppersta NHL-klass, en stark finansiär i ryggen, en stor region att hämta spelare från. Man undrar hur det ser ut med kompetensen hos ledare och tränare.
När skall Malmö lära sig att detta inte fungerar?
