Söndagskrönikan: Gather your forces and get even better!
Så har vi fått lite distans till respasset ur slutspelet. Fått samla tankarna och tänka till. Det jag tror vi alla kan konstatera är att Brynäs var snäppet vassare än oss och vann helt välförtjänt. De största skillnaderna handlade om att gävleiterna hade en större fart och fler matchvinnare än oss. Inte mycket att snacka om där. Men oavsett, jag är helt klart nöjd med lagets slutspel. Nu gäller det att samla styrkorna. Behålla 95% och eventuellt krydda resten. Som Kenta antydde.
För med tanke på den storstädning som gjordes.
Såväl spelarmässigt som ekonomiskt.
Får man i alla fall hoppas, trots att jag knappast tror att spelare som Fredrik Pettersson och Joel Lundqvist spelar för 40 000 kr i månaden.
Så är det en eloge att man lyckades få ihop det på en säsong.
Som en viss värmlänning hade sagt: "Möcke, möcke bra".
Det viktigaste för Frölunda är att man nu behåller den röda tråden och inte börjar spreta ut åt alla håll och kanter, i jakten på snabba resultat.
Om vi ska se något positivt med det är att, krasst ekonomiskt, så finns inte de möjligheterna eller resurserna. Ett konkurshot avvärjdes i sista stund tack vare paniklån genom GotEvent. Men stålbadet lär fortsätta ett tag till och jag hoppas att Frölunda ser till att få koll på sina finanser. Att man städar undan sitt skrivbord innan man fyller det med nya papper.
För jag tror verkligen på denna satsning. Det har varit några skrala år och många har nog, med undertecknad inkluderad, kännt sig lite orolig och undrat vilken väg klubben ville gå.
Ett tag verkade man ha abonnemang hos SM-Liiga. För varje säsong värvades någon finne man mer eller mindre aldrig hört talas om. Men tydligen låg han topp tre i finska poängligan året innan. Väl i Frölunda blev det tyvärr inte samma framgång. Steven Kariya t.ex. En upphaussad värvning. Inte minst på grund av det välkända efternamnet. Det snackades om att hans ena brorsa skulle ansluta. Martin. Inte Paul. Steven öste in poäng i Finland. En hyfsad första säsong i Elitserien, följt av en mycket klen uppföljning året därpå blev resultatet. Men det är klart, är man 143 cm lång och väger 60 kg kan det bli svårt.
Vem som låg bakom denna "Göteborg-med-omnejd-satsning" vet jag inte. Hursomhelst så föll den väl ut.
Så kudos till alla inblandade.
Även om många spelare redan är kontrakterade inför nästa säsong är det viktigt att se över sitt hus.
Fredrik Andersen är, enligt vissa kvällsblaskor, klar för Carolina i NHL. Kul för honom, men jag hoppas innerligt att han väljer/får möjligheten att lånas ut till Frölunda nästa säsong.
Inte för att jag är tveksam till att han skulle lyckas "over there", men dansken har endast en säsong bakom sig i världens andra/tredje bästa liga. Okej, VM-spel med Danmark finns på hans CV med, men jag tror han skulle må bra av att välja tryggheten och under Micce Andreassons ledning, utvecklas till en ännu bättre målvakt.
Inget ont om Magnus Hellberg och Linus Fernström. De har båda kapacitet att bli duktiga elitseriemålvakter. Men de är inte riktigt där än och det skulle kännas lite svajjigt om endast dessa målvakter skulle försvara våra färger inför nästa säsong. Hoppas Frederik kör, åtminstone en säsong till i Frölunda.
KHL uppvaktar Pyörälä.
Inte så märkligt egentligen med tanke på hans fina säsong.
Väljer han Ryssland, måste han, eventuellt ersättas.
Men ingen panik. Svaret kan hittas inom laget.
Jag tänker t.ex. på Fredrik Sjöström.
Från början, en hyllad målskytt, som borta i NHL utvecklades till en mer utpräglad defensiv forward. Och detta gjorde han riktigt bra. Kanske kan hans målinstinker lockas fram igen?
Hade det varit intressant att testa honom med Olimb och Pettersson. Om nu Pyörälä försvinner.
Dragkedjan (förbaskat uttjatat smeknamn, men det är i alla fall bättre än dagiskedjan!) bör givetvis hållas intakt. Enda orosmolnet är att Magnus Kahnberg inte kom upp i normal kapacitet efter den hemska hjärnskakningen. Vi får alla hoppas och hålla våra tummar att han inte fick några bestående men. För en Magnus i toppform är absolut en landslagsman!
Vi spinner vidare på löjliga kedje-smeknamn och hittar den nykomponerade slutspelskedjan LAJ.
Det vill säga: Nicklas Lasu - Mikael Johansson - Anton Axelsson
Frågan är om det inte är dags att köra vidare med denna konstellation. En ypperlig tredje eller fjärdefemma.
Vad skall vi göra av Per-Johan Axelsson? Att han är på nedgång är ingen hemlighet. Men nog platsar han. Frågan är bara var? Texaco-kedjan, ja det är absolut en möjlighet. Samtidigt funderar jag på om det kanske snart är dags att se om det finns en framtida ledarroll i Frölunda för honom. Inte nästa säsong, men säsongen efter. Det hade varit intressant!
Johan Sundström, "supertalangen". Blir han kvar? Också värd ett större ansvar i Frölunda. Det finns mycket kapacitet i Mats Sundin-lookaliken (rent spelmässigt)
Von Gunten flyttar hem och ersätts av Mathias Porseland?
Verkar mer eller mindre klart. Och det positiva är att vi i så fall äntligen får en högerfattad back att utnyttja i powerplay.
Om han håller schweizarens kaliber tål att tänkas på. Och framförallt bevittna. Men det kan säkert bli bra.
###
Det kittlar i magen att se Brynäs - AIK i SM-final.
Förmodligen ett bra odds i på de finallagen.
Men än är det inte klart, på långa vägar.
Kan dock bara imponeras av deras spel (även om AIK kom ner på jorden sist).
De kan dock säkert studsa tillbaka.
