Söndagskrönikan: Närmre en förlust för varje vinst
....ja så brukar det heta. Efter sju raka vinnarlåtar från omklädningsrummet (va det permanent-rock som spelas?) fick Frölunda ge sig mot HV 7..ja menar Andreas Andersson. Kul att reserven fick leka levande vägg för en gångs skull. Undertecknad är dock inte orolig och hoppas/tror att laget studsar tillbaka, med bättre effektivitet i nästa kamp - mot AIK.
Sju raka segrar.
Med normal utdelning hade det blivit en åttonde.
Så kan man, enkelt, förklara Frölundas match hemma mot HV71.
Och för att köra vidare med klyscha: För varje vinst kommer du närmare en förlust.
Kanske inte är en klyscha trots allt. Men heller inte en absolut sanning.
Men jönköpingarna har ett rejält övertag på oss denna säsongen. Gårdagens vinst, innebar att de har imponerande 4-0 på de senaste, fyra matcherna. Givetvis.
Jag kan väl säga som så, att jag hoppas vi slipper HV i en första kvartsfinal. Åtminstone.
34-15 i skott vittnar dock om att Frölunda inte bara var skottglada utan även gjorde en mycket bra match. Och att den ständige andrekeepern sedan typ 17 år tillbaka, Andreas Andersson (nej inte fröken Andersson från Hova, Blåvitt och Milan-tiden), äntligen fick visa att han är en fullt duglig puckstoppare. Han måste vara en av de mest lojale kepsbärare/båsöppnare som funnits i Elitseriens historia. Extra kul då att få visa vad han kan. Även om det nu gick ut över Frölunda. Nog om HV:s Andreas Andersson nu. Vi har fortfarande ett riktigt bra grepp om att hamna topp fyra. Även om det är en förbaskat getingbo. Så gårdagens förlust bör redan revanscheras uppe i Stockholm, där AIK väntar som nästa motstånd.
Kul att kunna läsa 12044 igen.
Fullsatt med andra ord.
Härligt! (som en viss Tommy Söderberg hade skanderat).
Att vinna tillbaka förtroendet från publiken är inget man gör över en natt. Eller efter ett par storstilande insatser. Men först nu börjar den kräsna Frölundapubliken inse att laget har något intressant, bra, långsiktigt och spännande på gång. Och det är ju på tiden, efter flera år av kräftgång och tomgång.
I botten fortsatt ovisst. Jag kan inte låta bli att det skulle vara kittlande om Växjö tar sig till slutspel. De har gjort en helt okej säsong, även om de pendlat mycket i kvalité. Det är alltid kul med uppstickare och jag tror att Växjö har potential att etablera sig i Elitserien. Intresset finns, ny fin arena och en stabil ekonomi. Duktiga ledare och scouter. Särskilt det sistnämnda är spelare som Mike Iggulden och Ilka Heikkinen bevis på. Två av seriens allra bäst värvningar.
MoDo och Linköping och även Djurgården är seriens största besvikelser. Och jag tror att bara ett av dessa lag tar sig till slutspel. MoDo har satsat på ett namnkunnigt ledarskap, men saknar fortfarande en del spelare med det där lilla extra. Linköping väntar och väntar på att firma Weinhandl och Mårtensson skall vända hemåt för sista gången. Och Djurgården...ja Djurgården har kanske störst problem, med färskt ledarskap och en otydlig spellinje. Blir max ett stockholmslag i slutspelet.
