Söndagskrönikan: Slutspel - snart från din tvsoffa!
Elitserieuppehåll. Saft och bulleturnering och ett par välförtjänta tröjhissningar.
Mats Sundin, #13, fick så välförtjänt den hyllning som han är värd.
Tröjan hissades upp i Air Canada Centre inför mängder av hockeytokiga Torontofans, familj och vänner.
Jag var bara tio år gammal när han gjorde det där fantastiska målet mot Sovjet i VM-91. Från egen planhalva hämtar han puck, skrinnar fram längs högerflanken och lurar bort superbackar som Fetisov och ser en lucka mellan Andrej Trefilovs benskydd. 2-1 och Tre Kronor blir världsmästare.
Det som kännetecknar Mats är bland annat hans oerhörda vinnarskalle (minns hans helt sinnesjuka minspel från OS-2006) Det sägs att han sade: "You motherfucking fuck". Han var också en stark ledare och oerhört lojal. När Mats var som bäst hade han kunnat välja och vraka bland drösvis med NHL-erbjudanden. Men han valde att stanna kvar i Toronto, trots att chansen till att vinna något stort med klubben inte var särskilt stora. Hatten av för Mats Sundin och jag hoppas att vi får se dig i svensk hockey framöver.
Bevittnade sista perioden av Tre Kronor - Ryssland igår. En trevlig tillställning som innebär att Sverige idag kl 16:00 spelar "final" mot ärkerivalen Finland.
Jag har tidigare uttryckt min åsikt kring dessa "saft och bulle-turneringar" (ett uttryck som jag egenligen "stulit" från Mats Ahdrian). Jag har sällan suttit bänkad till dessa inför VM-turneringar utan de har fått gå på i bakgrunden. Att folk inte blir lyriska av dessa turneringar kan till exempel bero på att det saknats en stomme i truppen. Det har testats och blandats friskt och namn som man knappt hört talas om, har fått trä på sig Tre Kronor tröjan. Jag är tämligen säker på att detta även bidragit till att intresset för Tre Kronor dalat. Småkidsen behöver sina favoriter och idoler som, mer eller mindre, alltid är med i landslaget. Visserligen har jag en förståelse för att Mårts och grabbarna ser dessa turneringar som en möjlighet att testa sig fram och pröva nya spelare, för att längre fram banta ner truppen till en homogen enhet. Tyvärr bidrar detta experimenterande att kvaliten blir lidande. Det är en svår balansgång detta och om jag fick önska skulle jag se en stomme i Tre Kronor byggas upp på säg 12-15 spelare. Utöver detta, kan nya spelare testas för landslaget.
Hursomhelst så kommer jag förmodligen se hur det går för Tre Kronor i eftermiddag. Den svidande 1-6 förlusten måste successivt suddas bort. Och vi kan ju börja med att tvåla till Finland idag. Det blir dock ingen enkel match då finnarna gjorde bandysiffror mot Tjeckien. 7-0! Huva!
Men vi har Viktor Fasth, som Mårts, helt välförtjänt rankat som nummer ett bland svenska målvakter bortsett från NHL. Det innebär att Fasth har en jäkligt bra chans att få lira VM - som förstemålvakt. Om inte en viss Henrik Lundqvist från NY Rangers blir tillgänglig. Lunkan som varit oerhört lojal, alltid ställt upp när han haft möjlighet. Jag unnar honom en rejäl framgång i slutspelet! Trots att gärna ser honom i VM hade det varit kul med en framgång för Rangers och New York-borna.
Därefter väntar elitserieavslutningen för Frölunda med nio kamper kvar. Fyra i Scandinavium och fem på bortais. Fortfarande, ett mycket bra läge att hamna topp fyra. Djurgården, på tisdag närmast, måste ge tre poäng. Därefter två tunga bataljer mot först SAIK borta, därefter HV71 på hemmais. Siar inte om antalet poäng men nyckeln är fortfarande att kamma hem tre poäng på de återstående hemmamatcherna. Bortaspelet har stabiliserats, någolunda, men nyckeln är fortfarande att vi fortsätter vara ett förbaskat bra hemmalag. Och minimerar antalet bortaförluster.
Och i skuggan av Mats fick Kenny Jönsson sin tröja hissad bland NY Islanders fansen. Kenny, en av världens allra bästa backar under sin storhetstid. Som valde att tacka nej till feta dollarbuntar och istället flytta hem till Ängelholm och Rögle. Och öppna en biltvätt tillsammans med sin farsa. Stort Kenny!
