Tag det rätta - ta Cloetta!
..."skall sägas helt avslappnat och med strokeansikte" (för att få till den rätt knycken), myntade Piff & Puff aka Filip Hammar och Fredrik Wikingsson i den pågående tv-serien: Får vi följa med. Jag ställer mig dock ytterst tveksam till om det berodde på ett kraftig intag av sötsaker, som gjorde att Linköping fick fett med spö av indianerna på lördagskvällen. Frölunda var helt enkelt bättre från start till mål. Från målvakt till materialare. Nu får det snart bli slutspel!
Imponerande.
Så kan vi enkelt sammanfatta 5-1 överkörningen på Linköping. Och jag ställer mig samtidigt frågan: När var Frölunda lika bra?
Frölundafans har genomlidigt sju sorger och åtta bedrövelser de senaste säsongerna. Det är inte mycket som har stämt för indianerna. Trots nystart på nystart. Tränarbyten på tränarbyten. Inget har fungerat. Spelet har klappat igen. Desperationen har kommit som ett brev på posten. Röster om interna stridigheter, en sakta sinande kassa och krav på avgångar hit och dit, har cirkulerat klubben. Turbulens ut i fingerspetsarna.
Men nu. Nu finns det där. Tryggheten. Och den röda tråden.
Den västsvenska satsningen visade sig vara precis det som klubben behövde. Färre legoknektar och fler vattenbärare. Städgummor. You name it. Kryddat med självförtroende och trygghet hos de svenska och utländska offensiva kreatörerna, gör att lagbygget Frölunda Indians är bättre än jag någonsin kunde tänka mig. En homogen trupp som verkar ha j-vligt roligt tillsammans. Både på och utanför isen. Och ja, de kommer till och med undan med att det spelas "permant-rock" i omklädningsrummet, efter varje seger. För första gången på riktigt länge har föreningen satt sig ned och i lugn och ro tittat igenom, punkt för punkt, vad som behövdes göras annorlunda, vad som behövde förbättras och förändras.
En sak är värvningen av målvaktstränare Michael Andreasson. Micce i folkmun. För mig, ganska anonym, men jag insåg snabbt att denna kille kunde göra underverk med våra målvakter. Och visst har han haft en stor del i t.ex. Frederik Andersens utveckling. Så mycket mer än bara en 112 kg tung dansk. Och vår andrekeeper Magnus Hellberg, som inte alls fått samma uppmärksamhet, bör få en välförtjänt ryggdunk han med. Stod upp bra under danskens seglivande fotskada. Ung talang som har framtiden för sig. Lite ungdomligt fladdrig, men hans tid kommer.
Linköping däremot. En toppklubb som riskerar att missa slutspel. Här har vi en typiskt splittrad klubb som jag tror behöver göra en "Frölunda" och go back to the roots. Se vad som personifierar Linköping och därefter välja en väg som passar klubben. Och det är snart dags att hitta en ersättare till Magnus Johansson...
Tre lag på vardera 87 poäng och ett Luleå i pole position på 92 poäng med fyra matcher kvar av serielunken. Om Frölunda bara gör sitt jobb är jag tämligen säker på att vi hamnar topp fyra. Det är dock tajt och mycket kan avgöras i sista omgången. Jag är inte den som svänger mig med klyschor hit och dit, men någon gång skall vara den första. Och här passar den in. "Vi ser till att ta en match i taget". Pucken är rund.....
Jag hoppas innerligt att Frederik Andersen väljer att stanna kvar i Frölunda, åtminstone en säsong till. Kan förstå att det kittlar skönt med ett miljonkontrakt i NHL. Intresset finns. Givetvis. Men märk väl att han har, snart, endast en säsong bakom sig i världens näst/tredje bästa liga. Innan dess, VM-spel för Danmark och spel i danska ligan. Att målvakter ofta får köra några hundår i AHL är mer regel än undantag. Visst, det behöver inte vara fel. Och i en intervju gav Andersen en känsla av att AHL skulle vara minst lika bra - eller bättre än en andra säsong i Elitserien. Jag skall försöka att inte låta tillräckligt färgad i min bedömning, men jag är beredd att hålla med Micke Renberg här. Att det är bättre med spel i Elitserien än att gå en oviss framtid i AHL. Åtminstone efter endast en säsong i Sverige. Nä, se till att bygga upp en erfarenhet här hemma först Frederik. Du är ung och kommer att ha många år framför dig i världens bästa liga.
