Krönika: Timrå lirar fantastiskt
Efter gårdagens vinst mot Modo börjar man inse hur långt Timrå kan gå i slutspelet. Laget lirar ju fantastisk ishockey.
Efter gårdagens underbara ishockeymatch, där Timrå piskade upp Modo med 5-2, är man faktiskt en smula förvånad.
Visst visste man att laget har vad som krävs och kapacitet att gå långt. Men att vara så överlägsna mot de svenska mästarna på bortaplan trodde jag faktiskt inte. Om det berodde på att Timrå var helt underbart bra eller om Modo underpresterade något gruvligt vet jag inte. Antagligen var det lite av varje. Men man kan, oavsett vilket, inte undgå att hela Timrå presterade fantastisk ishockey i kvartsfinal nummer två och leder rättvist med 2-0 i matcher.
Vem hade trott att Petr Tenkrat helt plötsligt skulle avancera typ sex klasser till slutspelet, tjecken spelar ju helt sagolikt med ett otroligt driv. Inte för att han på nått sätt varit usel i grundserien men visst är det en ny, bättre Tenkrat vi ser.
Men samtliga spelare har ju lyft sig lagom till slutspel, precis som de bör.
Det finns hur många exempel som helst i Timrå som dominerade igår, Fredrik Hynning, Pär Styf och Petri Kokko, för att nämna några.
Viktigt också att ingen i laget blev för het och började kasta handskarna i slutet när Magnus Wernblom i Modo var lite smågrinig, inte för att jag har någonting emot lite fight i slutspelet men i den situationen var det inte nödvändigt.
Det ser ju mycket lovande ut inför kommande matcher, men det är viktigt att Timrå förblir ödmjuka och fortsätter sitt jättelika kämpande. En förlust hemma imorgon och Modo är där igen, med två raka hemmamatcher dessutom. Nej, det finns ingen anledning att slappna av, snarare tvärt om.
Slutspel är ju bara för härligt, inte minst när det går bra för Timrå. Men det är något visst med närkamperna, glöden och stämningen. Men det är väl för att när slutspelet är över, är ishockeyn över och när ishockeyn är över, vad finns kvar då?
