Lugn i bussen
Alla lag i världens tredje (eller fjärde) bästa hockeyliga har en svagare länk.
Topplaget Färjestad har en sådär målvaktssituation, storklubben Frölunda har trubbig offensiv och framrusande Timrå har en känslig backuppsättning. Det är en realitet som alla lag behöver förhålla sig till i sina sportsliga och ekonomiska vägval. Någonstans blir täcket helt enkelt för kort. En verklighet många verkar ha svårt att acceptera.
Så fort en försvarsspelare i Timrå är sjuk eller skadad exploderar en desperation på framförallt sociala medier att situationen måste krishanteras nu (!) med det ena radikalare förslaget efter det andra. Alltifrån tiggande swishkampanjer, bönande hos redan bidragande sponsorer till att tidigare spelare borde göra comeback och lira gratis.
Lugn i bussen!
Det här fenomenet har varit återkommande medan själva ämnet har skiftat från säsong till säsong. Nu är det backbesättningen som är på tapeten och nästa gång är det något annat som krisar. Jag menar att den här paniken vid (minsta lilla) skada eller sjukdom inte är hjälpsam ur flera synvinklar.
Det skapar nämligen en förstärkt oro att allt står och faller på en eller flera backars frånvaro. Så är det inte! Det har vår kritiserade backsida gång på gång bevisat att den är robustare än vad många förutspådde innan. Försvarare som Svensson, Forsmark och Nässén är tre exempel som tagit befälet i defensiv zon. Nojandet underminerar också tilltron till de backar som finns tillgängliga som kanske behöver mer istid för att blomma ut ordentligt. Här tycker jag att Eronen och Pilö är två exempel som verkligen höjt sig när det varit manfall runtomkring.
Gå över ån efter vatten
Ser knappt någon på sociala medier som talar om att spela egna juniorer - utan då föredrar många hellre att hysterivärva en hockeypatient på EliteProspects eller blixtlåna en kontrakterad spelare i en konkurrerande förening, trots att saldot på värvningskontot är noll kronor.
Allvarligt talat - hur ska Timrå IK ha någon trovärdighet i att utveckla egna och locka hit duktiga juniorer, om de inte ges möjlighet att spela i A-laget ens när vikariat uppstår?
Timrå IK:s tabelläge, understödet från hårt arbetande (”defend, defend, defend”) forwards i kombination med seriens bästa målvakt enligt den underliggande statistiken borde vara en idealisk situation för yngre spelare att debutera i A-laget. Ett ypperligt tillfälle att under slutfasen av grundserien testa och spela in juniorer inför ett kommande slutspel. Varje byte de kan få nu kommer Timrå IK ha nytta av om ”Olyckan” är framme igen i slutspelet. Ett samspelt backpar från J20 kanske till och med är tryggare att spela med, då de känner varandra bättre än att hamna bredvid någon från A-laget de inte spelat ihop med innan och som bytt backkollega 67 gånger under säsongen.
För mig är det en gåta att junioren Kevin Rönnelöw inte är förstevikarie eller semi-ordinarie i A-laget med tanke på de snudd på felfria insatser han gjorde under säsongsinledningen. Även om det ekonomiskt skulle innebära att klausulen för rookie-kontrakt aktiveras.
Avslutningsvis vill jag understryka att om Timrå IK vill vara långsiktigt självförsörjande på egna och unga spelare, så behöver de ges chansen.
Kanske bildar Boyce och Eisenmenger backpar redan ikväll mot Frölunda?
