Ett skepp kommer lastat
Från norr till söder, systrar och bröder.
Ett skepp kommer lastat med säsongens tre första bortapoäng från Oskarshamn och två poäng senast mot erkänt svåra Svenska Mästarna i Växjö. Ingen dålig resa!
NÄSTA STOPP, OSKARSHAMN
Inför torsdagens match i Oskarshamn var det många, inklusive jag själv, som hyste viss oro över försvarsspelet de kommande omgångarna. Om Timrå inte vill spela försvarsspel, så spelar Timrå anfallsspel istället.
Den här matchen hade jag särskilt fokus på våra försvarare. I synnerhet våra yngre förmågor. Våra rutinerade finska pjäser Rindell, Eronen och Lyytinen gjorde inte sina bästa defensiva insatser. Den sistnämnde var inte alls så distinkt som vi vant oss vid, bland annat den förlorade närkampen vid Oskarshamns ledningsmål. Eronen spelade svårt emellanåt. Speciellt ett par gånger när matchen fortfarande var jämn. Däremot gillar jag Eronens direktskott i powerplay. Det skapar oreda nästan varje gång. Tänk om forwarden Pettersson kunde skjuta direktskott också emellanåt. Rindell hade duttiga tendenser både framför mål och i sarghörnen. Stundtals upplevde jag att backparet Lyytinen och Rindell hade tufft att försvara sig mot Oskarshamns toppkedjor. Det defensiva samspelet mellan de båda kändes inte helt stabilt. Offensivt var de med flera betydligt bättre.
Edfeldt och Forsmark imponerade verkligen den här matchen. I de flesta aktioner tog Edfeldt tillvara på förtroendet och agerade alert, erövrade is med pucken och samtidigt hade marginaler defensivt. Mycket positivt! Forsmark var stundtals gigantisk i de olika spelformerna han matchades i. Hela spektrat från att vara extramålvakt, vara i skottlinjen, öppna upp siktlinjen för burväktare Johansson, stödja i returkampen och fullfölja närkamper till att företagsamt tvinga motståndarna till utvisningar, starta offensiva rajder med kroppsfinter och anfallskunnighet i powerplay. Forsmark var bland annat inblandad i flera mjölksyretryck Timrå etablerade i Oskarshamns zon. Snacka om att kliva fram när laget behövde det som mest med tanke på skadeläget. Da capo på de här prestationerna!
Hela hockeysveriges stora snackis. Den så hypade DHL-kedjan med Dahlén, Hållander och Lander levererade äntligen ketchup. Samtliga var poängmässigt inblandade i det förlösande kvitteringsmålet. SPA-kedjan med Hartmann, Mieho och Lundin var fortsatt tunga på mål och belönades målmässigt för det. Jag älskar arbetskapaciteten i den trion. MER-kedjan med Pääjärvi, Pettersson och Hanzl ville inte vara sämre och bidrog också till de fem mål Timrå vann matchen på.
NÄSTA STOPP, VÄXJÖ
Om Edward Blom hade stått på bortastå tillsammans med oss hade han vrålat ut "När vi sjunger, sjunger vi och då sjunger vi rejält". Den känslan har vi på bortastå. Som distanssupporter är det en ynnest att se Timrå spela utan kommentatorer. En tillfredställelse att kunna reagera utan att barnen vaknar. Ett utlopp av känslor i det tärande distansförhållandet till vårat älskade Timrå.
Ett mixat klientel i södra Sverige från bland annat TIK 031 och TIK Sydost var på plats. Totalt ett 30-tal tillresta med tron att kunna vinna för första gången i Växjö på tio säsonger. Mot de senaste Svenska Mästarna som haft SM-guldprenumeration och snabbt blivit en dynasti inom svensk ishockey. Det respekterade varken vi eller laget.
Timrå överraskade oss alla med respektlöshet och offensiv attityd i inledningen av matchen. Taktiken anfall är bästa försvar kändes Ante-smart mot ett Växjö som varit oväntat framåtlutade i början av säsongen. När Timrås Kapten Haddock på kända frusna hav smaskade iväg gummimackan längst ytan hann inte förra slutspelets mest värdefulla spelare rädda vid stolpen. Slår vad om att Svensson svor "bomber och granater" av bestämdhet när han skyfflade iväg skottet som gav Timrå ledningen. Explosionen detonerade på bortastå. När väl Växjö var i anfallszon kändes det som Växjö fick smaka på sin egen defensiva medicin. Timrås försvarsspel var samlat, kontrollerat och Växjöiskt.
Det var två hockeykulturer som möttes på läktarna. Glesbefolkade hemmaläktare mot en relativt packad bortastå. Trumbånkande mot körsång. Disco mot A capella. Det till och med regnade popcorn på oss som stod på bortastå. Enligt rapporterna från TV-sofforna var det en klack som hördes genom rutan.
I det här sjöslagets mittakt lyckades regerande mästaren justera sin offensiva taktik och fick vind i seglen genom sundet mellan territorialvattnen. Ett exempel på det är den semi-forechecking som förekom i anfallszon likt en tveksam tryckare på lågstadiet och omställningen på öppen is resulterade i ett kvitteringsmål. Tyvärr uppstod samma symptom igen i försvarszon något senare och Växjö vände på matchen som började så lovande. "Sabotörer och pestråttor" lär Kapten Haddock ha svurit ilsket.
Avslutningen på matchen blev en jämn historia där varken hesheten på bortastå eller sjömannen framför nätet, Jakob Johansson, vägrade kapitulera. Vår målman var enorm ikväll igen. Ännu en match fick vikingarna Hartmann, Mieho och Lundin i SPA-kedjan mjöd för besväret runt sargerna. Den formationen är skickliga i sitt tidiga försvarsspel, fysiska puckkontroll, fördelning av innehavet till en fristående kamrat och därefter trafikera mål. Med en kyla på permafrostnivå sidledsförflyttade Mieho sin landsman och utjämnade. Under matchens enda numerära överläge i förlängningen avgjorde sedan Eronen och säkrade Timrås första vinst i Växjö på ett decennium.
Det var en njutning att se Timrå vinna från tre meters avstånd.
Där fick ni era, plastamöbor och sötvattenspirater.
