Förrådet i Kulturmagasinet
"Timrå Hej är och förblir vår mest klassiska melodi och därmed vår rätta hymn, men eftersom stämningen vi söker bara blir vissa matcher kommer Timrå Hej att vilas ett tag framöver nu. Det betyder inte att den överges utan att den istället spelas och sjungs vid rätt tillfällen."
Den citerade ingressen är från Supporterklubbens officiella Facebook-uppdatering (2024-01-30). Den handlar om den klassiska kampsången Timrå Hej från 1972 med bland annat legenden Lennart "Lill-Strimma" Svedberg vid mikrofonen. Som de flesta av er känner till har denna använts som allsångshymn de senaste säsongerna inför nedsläpp och har varit rejält omdebatterad bland supportrar på sociala och traditionella medier.
Timrå Hej är ett kulturarv som på så många sätt synliggör vår historia och definierar vår identitet. Låt mig återkomma till ingressen när jag översatt fyra centrala fraser i vår heliga psalm med hjälp av detta egenhändiga Timrå-lexikon:
"Kämpa för vår ära" betyder att alla med sympatier för Timrå IK aldrig ger upp oavsett hur mörk tillvaron är.
"Segerns glädje bära" betyder att alla med sympatier för Timrå IK kan hantera framgångens ljus sportsmannamässigt med ödmjukhet inför motgångens mörker.
"Vi samlas alla för Timrås skull" betyder att alla med sympatier för Timrå IK supportar det vi har kärt oavsett formkurva, motstånd eller geografisk plats.
"Vi kör och sliter tills att vi får en syl i kassen, som ni förstår" betyder att alla med sympatier för Timrå IK vet att rötterna blir starka när det blåser - då passion, kamp och lidelse slutligen blir framgång.
För mig är det här vårat gemensamma DNA som har skapat den unika hockeykultur som Wikegård med flera i media beundrar oss för. Emellanåt känns det som vi inte ser det själva. Vi ser inte skogen för alla träden.
Tillåt mig dissekera beskedet från Supporterklubben med följande reaktioner om hanteringen av kulturarvet Timrå Hej:
"Timrå Hej är och förblir vår mest klassiska melodi och därmed vår rätta hymn, men eftersom stämningen vi söker bara blir vissa matcher kommer Timrå Hej att vilas ett tag framöver nu. Det betyder inte att den överges utan att den istället spelas och sjungs vid rätt tillfällen.”
Om Supporterklubben har för avsikt att Timrå IK ska ha en allsångshymn, så blir det problematiskt att förflytta kulturarvet fram och tillbaka mellan förrådet och jumbotronen i Kulturmagasinet.
Min erfarenhet av allsångshymner från andra föreningar, supporterkulturer och idrotter är att etableringen av allsångshymner kräver tid, tålamod och generationsväxlingar. De allsångshymner som etsat sig har använts över tid i decennier för att sympatisörerna ska bli trygga med sångtexten och melodin både med och utan musik samt lässtöd. Framgångsrika exempel är när allsångshymnerna använts så länge att ståplatspublik blivit till åren och förpassat sig till sittplats, men tar med sig vanor och anor att sjunga därifrån istället tillsammans med barn och barnbarn som i sin tur sedan söker sig till ståplats. Det tar generationer av supporterskap att uppnå. För mig uppstår brist på tålamod här, vilket försvårar möjligheten att uppfylla det långsiktiga målet. En allsångshymn där hela hallen sjunger ”vår mest klassiska melodi och därmed vår rätta hymn”.
Gällande stämningen som eftersöks och nu ”bara blir vissa matcher”, så tror jag att vi faktiskt är på rätt väg och undrar nu vad som kommer hända i vakuumet efter Timrå Hej. Risken finns att vår unika identitet härbärgeras till förmån för plastjippo, smörballader eller discodunk som många andra historielösa konkurrenter associeras med.
Kämpa för vår ära.
