Gästkrönika: Timrås bredd har gett laget fördel
2-1 i matcher till Timrå. Och det är inte tack vare Mika Pyörälä, Tom Wandell, Mikko Lehtonen eller Fredrik Hynning. Nej, Timrås övertag beror på lagets starka bredd – och det där lilla, lilla extra flytet. Matchvinnare i segermatcherna har varit Anton Axelsson och Pär Styf. Nu väntar två raka bortamatcher – och tvärtemot expertisen ger jag laget goda möjligheter att ”plocka” en match i Jerusalem – tack vare, just det, lagets bredd.
De fem första matcherna i fjolårets semifinalserie mellan Timrå och HV 71 slutade med hemmasegrar.
Nu har de tre börsta kvartsfinalmatcherna börjat likadant.
Frågan är – vilket lag bryter trenden?
HV 71 var mycket nära att gå segrande ur kvartsfinal två i E.ON Arena.
Timrå fick en drömstart på matchen med ett tidigt ledningsmål, men två individuella misstag ledde till att HV 71 hade vänt till 1-2 på bara några minuter.
Just i det läget kändes det som att Timrå skulle få mycket svårt att vända tillbaka bägaren till deras egen favör.
Men det här Timrålaget har en fantastisk bredd och en fantastisk förmåga att kämpa till sista blodsdroppen – när det som mest behövs.
Och än så länge har det inte varit spetsar spå Mika Pyörälä, Tom Wandell, Fredrik Hynning och Mikko Lehtonen som ”gjort det” för Timrå.
Nej, lagets bredd har givit Timrå fördel.
I kvartsfinal ett var det Anton Axelsson som klev fram.
I kvartsfinal tre blev lagkaptenen Pär Styf stor matchvinnare.
Jag kan räkna upp flera andra spelare i Timrå som verkligen tagit för sig i inledningen på den här kvartsfinalserien.
Om vi börjar bland backarna är det glädjande att se Robin Jonsson för tillfället.
Jag har varit missnöjd med Robin sedan han för första gången satte sin fot i Timrå.
Det har varit långpassningar från egen blå linje upp till en ensam Timråspelare på offensiv blå, som nio gånger av tio har tagit på en motståndarklubba emellan.
Det har varit höga klubbor och hakningar som medfört utvisningar, och det har varit klent i närkamper.
Dessa negativa sidor är bortspolade.
Nu ser vi en Robin Jonsson som levererar små, korta och exakta passningar.
Vi ser en Robin Jonsson som inte viker sig i närkamper – och som dessutom vandrar upp högt i banan för att bryta uppspel, något han gjort alldeles lysande de här tre första matcherna.
Jag lyfter på hatten för Robin.
Den enda back som i nuläget inte spelar bra är Tomas Skogs.
Det är grova felpassningar, det är svagt i närkamper, och det är inte mycket som stämmer.
Offensivt är det doldisarna som kliver fram.
Oscar Sundh var gudomlig i den första kvartsfinalen, och tillsammans med Anton Axelsson, Björn Svensson och Johan Andersson har de bidragit med offantligt mycket för Timrå i slutspelet.
Timrå har 2-1 i matcher, detta trots att inte Wandell, Hynning och Pyörälä producerar.
Detta understryker bara min tes ännu mer att Timrå har en fantastisk bredd.
Där det brustit för Timrå i inledningen på den här kvartsfinalserien är att man haft offantligt svårt att ta sig ur det grepp HV 71 under långa stunder försätter sig i. Man biter sig fast i Timrås defensiva zon och skapar ett offantligt tryck, och det blir ofta väldigt virrigt i försvarsspelet, och detta måste man försöka tighta upp. Vidare så tycker jag att Timrås backar måste bli betydligt bättre på att dumpa ut puckar från egen zon när man blir satt under press. Sebastian Erixon är ett praktexempel på vad man bör göra; så fort han får läge flippar han upp pucken i luften och skickar den ut ur zon. Men alltför många försöker fösa iväg pucken, och sju gånger av tio lyckas laget inte få ut pucken. HV 71 har skapat väldigt många onödiga chanser just på detta enkla misstag som Timrå begår.
När det gäller spelet i numerärt underläge tycker jag att Timrå sköter sig relativt bra. HV 71 har inte alls fått den utdelning jag var rädd att de skulle få. Å andra sidan har inte Timrå heller fått powerplay-spelet att stämma hundraprocentigt, och mycket utav det beror på alldeles för dåliga uppspel, och i ett alltför lågt tempo.
Nu stundar två bortamatcher i vad som kallas Jerusalem.
Jag har inte hört en enda ”expert” eller hockeytyckare som tror att TIK plockar med sig en seger hem.
Jag är långt ifrån lika säker – istället tror jag att laget har mycket goda möjligheter att ”stjäla” en seger, och det är under onsdagskvällen det ska ske.
1-3 i matcher där, då skulle jag inte vilja vara HV-spelare på torsdagskvällen.
Tänk själva att kliva in i Kinnarps Arena med vetskapen om att man är piskad att ta tre raka matcher, och att man måste upp till E.ON Arena ännu en gång, nej, det skulle verkligen inte vara någon fördelaktig sits.
Givetvis blir första målet väldigt viktigt.
Pär Styf sa själv att när HV får 1- och 2-0 blir det genast väldigt tufft som motståndare.
Samtidigt som Timrå spelar ett helt annat spel när det är dem som får med sig 1- och 2-0 på bortaplan.
7-0 förlusten i Kinnarps är givetvis glömd.
Nu krävs det dock att Timrå visar mer tro på dem själva i just Kinnarps Arena.
Jag ser gärna en liknande förstaperiod som senast där nere, och att man lyckas hålla i det spelet hela matchen, då har laget enormt fina möjligheter till ett lyckligt slut.
Magnus Åkerlund ska stå, hävdar jag.
Det är nu Backlund kan stå på sidan en match, när han vann sin senaste match.
Åkerlund onsdag, Backlund eventuellt på torsdag, om jag får bestämma.
Sisodär en 19 timmar till nedsläpp i Kinnarps Arena, jag längtar och har längtat ända sedan Styfs ”fullträff” under måndagskvällen.
Tipset inför onsdagskvällen blir ett optimistiskt sådant 1-3 i Timråfavör.
