Snöplig förlust
Bosse Ahl fick en mardrömsstart i Sydkraft Arena. Hoppande puck lurade alla.
Första målet kom redan efter en dryg minuts spel. Johan Fransson skickade iväg en fladderpuck mot Bosse Ahl, som såg väldigt förvånad ut då pucken hoppade förbi honom. Luleås andra mål kom i numerärt överläge. Ett fint klapp-klapp-spel skickade Ahl upp på läktaren så Thomas Berglund fick öppet mål.
Resten av första perioden var Timrås och reduceringen kom den också. Robert Carlsson rundade Daniel Henriksson i Luleåmålet och skickade in pucken vid den andra stolpen.
Andra perioden var det Timrå som hade den bästa chansen till mål. Sanny Lindström kom helt fri mot Daniel Henriksson, som räddade det läget men returen trycktes in i mål. Målburen tippades av en Luleåspelare och domare Ulf Rådbjer gjorde tecknet för straff men ändrade sig till utvisning.
Tredje perioden var en jämn historia. Luleå gick ifrån i målprotokollet och Timrå reducerade i powerplay.
Domare Rådbjer gjorde en bra match. Det enda som jag var lite tveksam till var situationen med den tippande målburen.
Det borde nog varit en straff eller kanske till och med mål eftersom buren inte flyttades i sidled. Jag tyckte att buren flyttades med flit men så har jag ju Timråögon också.
Per Hallin verkade pigg hela matchen och svarade också för en snygg assist. Mats Hansson spelade bra i sin nya position som center, kan vara bra att veta inför framtiden. Lee Jinman var Timrås klart bäste spelare, pigg i benen och stark i närkamperna.
Bosse Ahl gjorde en hel del fina räddningar och visade Timråpubliken att han fortfarande är att räkna med. Första målet kanske han borde ha tagit men helheten var stabil. Robert "Duracell" Carlsson var som vanligt med och krigade hela matchen.
Hela laget hade arbetskläderna på, så förlusten kändes lite snöplig och kanske inte helt rättvis. Matchen var jämn och ett oavgjort resultat hade känts mer rättvist.
"Vi är Timrå och vi ger aldrig upp". Det är många matcher kvar...
