En hockeythriller utan dess like
En av de längsta matcherna i svensk ishockeys historia avgjordes i den sjätte perioden. Den rutinerade rinkräven Markus Åkerblom blev återigen matchvinnare då han iskallt lyfter upp pucken med en backhand. Det här var det svettigaste jag varit med om som hockeysupporter. En femstjärnig hockeythriller skulle jag vilja säga.
Att få uppleva en sådan här seger är så pass stort att det inte går att beskriva.
Känslan var helt enorm när Markus Åkerblom avgör med en backhand bakom Daniel Henriksson. Förlängningen hade då pågått i hela 52 minuter och 17 sekunder!
Jag tycker lite synd om Luleå. Att förlora en sådan här match måste kännas oerhört tungt. Luleå slutade aldrig att kriga utan stred emot på ett fantastiskt sätt. Men om det var något lag som skulle vinna var det hemmalaget Timrå. Om vi tänker tillbaka på den där här maratonmatchen var Timrå det något hetare och vassare laget.
Men som sagt, Luleå ska ha en stor eloge för deras kämpainsats.
Det här var en match som hade allt. Går inte att begära så mycket mer än vad vi fick se den här kvällen som redan känns historisk. Timrå hade inte spelat slutspelshockey i "ladan" på 28 år. Gissa om det känns fantastiskt just nu.
Det hela började mycket vackert. Tifo-gruppen anordnade ett mäktigt stort Tifo och matchen fick en härlig inramning från start. Stämningen i hallen var stundtals helt sagolik och klacken gjorde ett starkt jobb, period efter period.
Första perioden slutade 0-0. Men visst hade Timrå kunnat gjort något mål här?
Jag blir mer och mer imponerad över "Hentos" agerande i Luleåkassen. Han har verkligen tagit upp kampen om en VM-plats senare i vår tillsammans med Henrik Lundqvist och Stefan Liv.
Jonas Hägerbäck blev inte särskilt populär bland Timråfansen efter sin mycket fula pååkning på Kimmo Kapanen i den första kvartsfinalen uppe i Luleå. Det fick han äta upp ikväll då Timråpubliken buade kraftigt varje gång han rörde pucken. Hägerbäck svarade med att vispa in 1-0 för gästande Luleå i den andra perioden.
Men bara några minuter senare kliver Micke Lind in i handlingarna då han skjuter ett otagbart slagskott rätt upp i krysset. Nästan Hyvönen-klass på det skottet!
Den tredje perioden blir Timrås. Luleå var under hård press långa stunder. Det hela gick så långt att Ulf Taavola var tvungen att ta en time-out redan efter drygt åtta minuters spel.
Personligen tycker jag att Rådbjer borde ha visat ut fler Luleåspelare under den där perioden. Och det säger jag inte för att vara enögd, utan för att Luleå stundtals spelar riktigt fult.
Den fjärde perioden äger Timrå fullständigt. I den femte jobbar sig Luleå, sakta men säkert, in i matchen igen på ett föredömligt sätt och vaskade också fram ett par riktigt farliga målchanser.
I den tredje förlängningsperioden händer inte så mycket förrän i trettonde spelminuten då Åkerblom kliver fram och avgör den här gastkramande tillställningen. Förarbetet står Markus Matthiasson för då han arbetar sig fram och förbi två Luleåbackar. Vilken vilja!
Förlängningen fick uppleva många målsumpare. Hallin, Koivunen, "Bulan", Nilsson m.fl. Det saknades inte chanser precis.
Det här var en match med en hel del utvisningar. Ulf Rådbjer hade det svettigt, precis som spelarna, men jag tycker han skötte sig riktigt bra.
Som sagt, det är väl svårt att förvänta sig någon bättre slutspelshockey än den här matchen och det här "Slaget om Norrland" har redan infriat sina förväntningar.
Tätt, tufft, fysiskt, härlig stämning, heta känslor, högt tempo, mycket målchanser, bra målvaktsspel. Ja där har ni några av de ingridienser vi har fått uppleva.
Backen Robert Jindrich gör i mina ögon en av sina bästa matcher i Timråtröjan. Han såg ut att trivas därute på isen. I övrigt är naturligtvis Kapanen mycket bra, Krykov likaså, Styf håller ihop försvaret och Micke Lind vinner mycket tekningar vilket övriga centrar tyvärr inte gör. "Crippe" Söderström och "Robban" Carlsson bör också ha lite extra beröm även om det här var en utpräglad lagseger som så många gånger tidigare under säsongen. Timrås moral är nog väldigt svår att beskriva. Den är enorm.
Nej nu är det bara att försöka smällta den här fantastiska upplevelsen och blicka framåt mot onsdag då Timråklacken beger sig till Coop Arena än en gång. 2-0 i matcher känns faktiskt inte riktigt som någon klar ledning. Framförallt inte mot Luleå, ett hårt kämpande lag.
Men visst, det är fördel Timrå just nu. Nu får vi se om Luleå lyckas "hålla serven" på onsdag.
Kriget fortsätter!