Vad gör du nu för tiden, "Pekka"?
I denna artikelserie kommer vi ringa upp eller förslagsvis träffa och intervjua gamla Timråspelare som av en eller annan anledning lämnat föreningen.
Näste man att bli "offer" för en hårdkokt intervju är målvaktslegenden Peter "Pekka" Lindmark, som stod mellan stolparna i Timrå IK i början på 80-talet och faktiskt 1981 blev utsedd till världens bäste målvakt. Numera hemmahörande i Luleå Hockey som heltidsanställd målvaktstränare.
Magnus Sjöstedt intervjuar
Känner du något speciellt inför att vara tillbaka i Timrå Isstadion, känns det bekant?
- Första gångerna när jag var tillbaks i Timrå Isstadion som tränare var det förstås speciellt och det pirrade lite extra i maggropen. Men nu ser jag det hela som vilken match som helst.
Har du några känslor idag för föreningen?
- Klart jag hoppas att det skall gå bra för Timrå och så. Hänger med i TV och tidningar och glädjs åt framgångarna. Men i övrigt har jag inga speciella känslor. Det går inte att gå omkring och ha känslor för olika lag i tid och otid när man är anställd av ett annat lag. Man har så mycket ändå att tänka på att sådant där får man slå ifrån sig och skaka av sig.
Hur kunde du se så oförskämt avslappnad ut när Timrå hade pucken i anfallszon, det finns ingen annan målvakt som sett ut att ha kunnat slappna av så mycket som du gjorde, tränar man måhända på att kunna koppla av?
- Som målvakt är det svårt att vara helskärpt i en match rakt igenom. Ibland får man ju stå kall långa stunder och det är många gånger frustrerande och då det är lätt att man "nickar" till. Men sen så gäller det självklart att slappna av vid "rätt" tillfälle. Om det nu finns några sådana. Men någon speciell träning ägnade jag då mig inte åt.
Jag (Friman SR) upplevde det som att Timrås backar blev mycket bättre när du av någon anledning inte kunde spela. Det verkade som att dom litade på dig så mycket att dom ansåg sig kunna slappna och därmed blev mer oskärpta. Har du månne känt av din storhet på det sättet?
- Det är klart att det blir annorlunda typ av spel om utespelarna har förtroende för sin målvakt. Man vågar göra det där "lilla extra" med pucken och kanske göra en dragning på defensiva blå som siste man. Ett lag med dåligt självförtroende gör ju allting enkelt och slår oftast bara ifrån sig pucken och satsar på vassa kontringar. Har man å andra sidan flyt och spelet stämmer då vill man kanske hellre ägna sig åt det svåra och göra det hela så snyggt som möjligt för publikens skull.
Har du någon gång ångrat att du aldrig testade proffslivet under din aktiva målvaktskarriär?
- Nej det har jag aldrig gjort. Jag har trivts bra i Sverige och det har aldrig dykt upp något bud som känts särskilt lockande och sen så var det ju inte heller samma summor inom proffshockeyn som det är idag och att sticka bara för stickandets skull har aldrig riktigt varit min grej.
Det går tungt för Team Kiruna i NHA just nu och dom är fast förankrade i botten. Har inte Kirunas starke man Lars Törnman slagit dig en signal och vädjat till dig att hoppa in i båset som huvudtränare?
- Nej inte alls, säger Pekka med ett gott skratt.
Hur kommer det sig att Kiruna har fått fram så otroligt fina målvakter i generationer. Dricker ni någon mystisk brygd där upp i Lappland eller har ni något annorlunda träningsupplägg?
- Det är en otroligt svår fråga att svara på, för det finns nog inte någon tillräckligt bra förklaring mer än att traditionerna är starka i Kiruna och lyckas en så är det lätt att fler tar efter och vill bli lika bra. Framgång föder framgång - en sliten klyscha men väldigt sann.
Vad är din inställning till betalningsvilligheten hos dom lite större klubbarna i ES för talangerna som fostras i småklubbarna. IF Team Kiruna Miners mår inte alltför bra i dagsläget. Vad ska till? Och vad säger du om NHL och deras ersättningar för stjärnorna i ES som flyr till staterna för att tjäna stora pengar.
- Det är pinsamt dåliga ersättningar som det ser ut i dagsläget. Jag anser att Elitklubbarna bör ge en rejäl ersättning till moderklubbarna som tack för deras fostran. Grunden och hörnstenarna byggs ju upp under unga år och för att småklubbarna ska kunna överleva och fortplanta sig i takt med att talangerna försvinner och dom tvingas börja om på ny kula som behöver dom ju skäliga ersättningar annars går dom ju omkull och det är förödande för svensk ishockey. Sen när det gäller NHL så är det ju samma sak där det är ju "peanuts" dom ersättningar som betalas ut. Dom styr och ställer ju precis som dom vill och kör över dom europeiska klubbarna fullständigt. I t ex fallet Mikael Renberg höll ju inte vi på att få en krona och det är bedrövligt och det gör att man som idrottsledare blir illa berörd och det i sin tur gör att ens engagemang och glöd falnar. Den där drivkraften och moroten har nästan helt försvunnit och det värsta av allt är att vi i Europa inte kan göra någonting. Det är NHL som måste ta första steget. Lägga korten på borden och sätta sig ner och förhandla. Jag hoppas att verkligheten hinner i fatt en dag och att dom tar sitt förnuft till fånga och förstår hur mycket det kostar att spela på den här nivån och att pengar är ett livselexcir och nödvändigt ont för att få det att gå runt.
Vad har du att säga om ert nyförvärv från Timrå, Linus Fagemo inför denna säsong?
- Han har varit fantastiskt bra! Jag är mäkta imponerad över hans inställning och på vilket sätt han har tagit för sig sen han kom till Luleå. Att han var bra visste vi redan men jag tycker att han har växt ytterligare och tagit ett steg till i sin utveckling och jag blir förvånad om han inte får chansen snart i landslaget. Däremot hade han en liten svacka i inledningen av Elitserien efter en helt makalös försäsong. Jag tror han kommer vara en viktig kugge i Luleås jakt på framgångar i många år framöver och vi bör jobba hårt på att få behålla honom.
Fortsättning av intervjun
