”Raggarhockey” i ladan
Timrå vann på straffar mot ett hårt kämpande Brynäs. Timrå svarar för ett riktigt bottennapp, trots det lyckas man vinna. Det är starkt.
Lördageftermiddag och hockey igen i "ladan" denna gång mot särklassiga tabelljumbon Brynäs IF. En på papperet lätt match kan tyckas om man tittar på tabelläget. Och visst en tabell ljuger aldrig. Brynäs IF har haft en enorm turbulens med förlorade matcher i parti och minut, sparkad tränare, skador och allmän oro inom den egna spelartruppen i takt med dom ideliga förlusterna som radats upp. Vi Timråsupporters känner igen oss i den prekära situation som just nu Gävlelaget befinner sig i. Det är tungt. Oerhört tungt. Och den enda medicinen som finns är hårt arbete. Ingenting annat. Men har man hamnat i en ond spiral är det lätt att eländet fortsätter. Det har dessutom bedrivits en häxjakt i media på Brynäs denna säsong. Truppen har inte fått den lugn och ro som krävs för att slicka såren och hämta nya krafter. Allting har kretsat kring Esko Nokelainen tills för några veckor sedan då pressen blev för stor och Esko kastade in handduken och lämnade över stafettpinnen till assisterande tränaren Gunnar Persson som med lite okonventionella metoder har försökt väcka liv i ett lag i total avsaknad av självförtroende. Han har lyckats sisådär. En skrällseger på bortais i Karlstad mot regerande mästarna Färjestad kan brynäsarna åtminstone räkna in på pluskontot. Och visst kämpar man på ett helt annat sätt i matcherna numer. Det är krig ute på isen nuförtiden. Spelarna har plockat fram hjärtat och sliter till sista svettdroppen i match efter match. Frågan är om det räcker till eller om tåget redan har gått? Det är många matcher kvar men Brynäs IF:s styrelse gör nog klokt i att mentalt inställa sig på en mördande och mörsande kvalserie framåt vårkanten. Spelarna får naturligtvis aldrig ge upp och se slaget förlorat. Vilket jag inte tror dom gör heller. Det är bara hårt arbete som gäller.
Och ikväll höll man på att snuva serietrean Timrå på konfekten i Timrå Isstadion. Ett Timrå som kom till start med tre raka segrar i bagaget såg inte alls ut att vilja spela hockey i eftermiddag. Det såg inte ut som om spelarna ville ta kampen och inställningen gick i vågor under hela matchen. Det tog ett skadedrabbat Brynäs med hela fem man borta varav tre stycken långtidsskadade tillvara på. Man angav tonen i matchen när man redan efter 1.51 spräckte Kapanens nolla och tystade den fem tusen hövdade publiken på plats i Timrå Isstadion. Timrå svarade omgående med att kvittera bara minuten efter ledningsmålet. Frid och fröjd efter detta? Icke. Ännu en minut senare tog Brynäs ånyo ledningen i matchen efter ett mönsteranfall och skott som Kapanen dessvärre släppte retur på och Karjalainen fick fri sikt och hängde elegant in trissan i nättaket.
Efter det drog Brynäs ner på tempot och Timrå sjönk in i detsamma. Sarg ut och icing. Och visst jag klandrar inte Brynäs för detta. Om man inte "grisar" hur skall man då ro på en Sveriges formstarkaste lag för tillfället. En utopi i mina ögon. Så dom gjorde det enda rätta sett ur deras ögon alltså. Tråkigt för publiken att titta på givetvis och det var i mina ögon sett "raggarhockey" i "ladan" med felpass i mitt zon, missade uppspel, sargstudsar, returer och allmänt kaotiskt stundtals. Det gynnades givetvis Brynäs mest av och dom såg ut att trivas utomordentligt långa stunder och vore det inte för våran kelgris nr.1 Kimmo Kapanen så hade Brynäs lika gärna kunnat leda den här matchen med ett par mål. Men i dom mest kritiska av stunder stod han välplacerade och redde ut anstormningen briljant - som vanligt! Så till den andra perioden som inte blev mycket bättre än den föregående med undantag för dom två målen som föll och gav favör för hemmalaget. Hafsigt, slarvigt och ovårdat spel där Timrå blixtrade till emellanåt. Dessvärre tappade även domaren Ulrik Lindh matchen och släppte en hel del solklara utvisningar och det blev lite utav "lynchstämning" ute på plan och bland fansen på Södra Stå. Tråkigt att domarna sällan eller aldrig är konskvent matcherna igenom i Timrå Isstadion. Det är mer än en gång det blivit visselkonsert. Nog om detta. Timrå gick till periodvila med en tvåmålsledningen i ryggen och det såg trots allt stabilt ut. Trodde vi. För in på isen kom ett håglöst Timrå som verkade ha "nickat" till i pausen och redan räknat in 3p i matchen. Livsfarligt tänkande som också straffade sig när Brynäs fick en tidig reducering och sen efter drygt 12 minuters spel kvitterade i power play när Timrå hade en man utvisad. Först då kom Timrå tillbaka och tryckte på gaspedalen och skapade tryck i Brynäszonen sista fem minuterna av ordinarie matchtid. Men det var så dags då. Jamie Ram hade bestämt sig för att spika igen resterande matchtid och när hesa Fredrik ljudit för tredje gången delade lagen broderligt på matchpoängen. Sudden death hägrade och den blev på ingalunda sätt annorlunda, mycket kamp och inget skönspel tvingade fram ett avgörande på straffar.
Ove Molin visade vägen och gav brynäsarna ledningen i straffdramat som för somliga är ett lotteri. För andra inte. Men Timrå visade sig ännu en gång vara för starka och vände på steken och avgörande straffen satte Niklas "Gunno" Nordgren elegant efter att ha åkt slalom från mitten ala Ingemar Stenmark och fintat ner Jamie Ram i Brynäskassen och elegant lirkat in pucken. Vilda protester från Brynäs håll som hävdade att Jamie Ram först tagit pucken något som alls icke skett. Brynäsarna verkar inte ha förstått att målvakten inte får kasta klubben vid en straff, Ram fick iväg klubben även på Micke Linds straff.
2p till till Timrå. 1p till Brynäs som har det fortsatt tungt trots kampmoralen och hjärtat. Men det var ju det här med marginalerna. Som är så små inom sportens underbara värld.
