Torpedhockeyn är död, länge leve köttmurshockeyn!
Hemkommen från Timrå islada så är jag besviken, på Timrås ineffektivitet, på Wikegårds uppträdande men framför allt på det sätt som Djurgården spelade hockey på!
Borta var farten, borta var finessen och borta var lirarna! Tillbaka var 1-3-1 eller i går 4-1-0, den hockey som Södertälje förra året beskrev som köttmurshockey! Det var som om man skulle ha sett Falken stå och hånle i båset i stället för Wikegård. Varför förstöra något så vackert som det spel man visade upp för tvåsäsonger sedan? Varför inte ens försöka spela hockey? Ja en sak var spelet i alla fall, effektivt! Förut så var matcherna mot Djurgården en höjdpunkt, en hockeyupplevelse med fart och finess. Så snälla Djurgården återuppta torpedhockeyn, bara för att det går tungt i ett år så behöver inte ni återgå till grishockeyn ni var känd för i början av 90-talet.
Sedan så var Wikegårds agerande under och eftermatchen patetiskt, skall en vuxen men, nja kanske treårig pojke, behöva peka finger åt en motståndar klack bara för att man buar åt honom? Skall man behöva vräka ur sig fraser som ”Domarna hänvisar alltid till sketna regler som inte håller” eller ”Christian Sjögren har ingenting på en is att göra, han bara filmar"? Jag tycker i alla fall inte det. Omoget och patetiskt var orden!
Matchen då?
Ja den vart tempofattig och fantasilös, tyvärr så lönade sig bortalagets ständiga hakningar och fasthållningar som gjorde att Timråspelarna föll i Djurgårdens låga puck och skridskotempo. Det var trots detta Timrå som, lite orättvist sett till chanserna, tog ledningen i den 16 minuten. Målet gick till som följer, Markus Åkerblom trampar runt och skall lyfta in pucken mot mål då en Gårdare slänger sig och får pucken i ansiktstrakten, pucken studsar fram och tillbaka innan den landar framför Danne Casselstål som kan slå in den i öppet mål.
Efter det händer ingenting mer än att spelarna i båda lagen åker runt och håller i varandra...
... fram till sjutton minuter in i den 2 perioden då Kristoffer Ottoson trampar runt ett passivt Timråförsvar och på något sätt fick in pucken under en slidande Kapanen. 1-1 var nog rättvist även om 0-0 skulle varit mer logiskt med tanke på spelet!
Under den sista perioden var det bara Lathis ojämna bedömning som skapade målchanser åt lagen och Djurgården gjorde mycket riktigt ett skitmål efter att Robban Carlsson höll i en Djurgårdsklubba efter att han själv hade blivit hakad. Under powerplayet blir det en strulig situation där Stefan Lindkvist slår in pucken som dansar på mållinjen ett tag innan en Timråspelare försöker rensa dock så tar pucken på Koskinens ben och tillbaka med knapp styrfart över mållinjen.
På det stora hela var detta en mycket dålig hockeymatch där gästerna fick ned hemmaspelarnas skridskotempo till stillastående, men det bestående minnet av matchen var ändå Fröken Wikegårds beteende. Vilket om man är snäll kan betecknas som en hatkärlek.
/Patrik Swärd
