Där gick tåget
Trots Timrås usla första period jobbade hemmalaget in sig i matchen och sammanfattningsvis kan man säga att Timrå borde vunnit matchen med tanke på fler klara målchanser.
Förhandssnacket handlade mycket om att det här var Timrås sista chans för att försöka undvika kvalserien. Därför förväntade sig alla på läktaren att Timrå skulle visa upp en hetare vilja än Frölunda. Det blev åt motsatt håll. Timrås första period var det mest pinsamma jag sett under den här säsongen och på grund av den kunde Frölunda vinna en ganska dålig match.
Om man ska hitta något positivt för Timrå i den här matchen är att det i princip är definitivt klart att Timrå nu kommer att vara ett av de åtta lag som kommer att göra upp i en nervig kvalserie längre fram, vilket betyder att örnarna från Medelpad helt och hållet i lugn och ro kan börja förbereda sig på det kommande kvalet. Men framförallt hitta ett vinnande och säkert spel.
Som jag tidigare nämt höll den första perioden en mycket låg klass, där framförallt hemmalaget såg väldigt sega ut. Det såg faktiskt ut som en typisk träningsmatch inför en säsong. Och vi i publiken har all rätt att kräva att samtliga i laget ska ge 100%. I den första perioden är det endast J20-backen Mats Hansson och målvakten Kimmo Kapanen som får godkänt. Hansson är trots sin ålder väldigt mogen i sitt spel. Där har vi en riktig framtidsback som Timrå kommer dra stor nytta av.
Frölunda tog ledningen i den elfte minuten genom en av rookiekandidaterna, Joel Lundqvist, som inte behövde anstränga sig särskilt mycket för att lägga pucken i tom bur då en annan ungdom, Jari Tolsa, serverat en läcker passning. Kimmo Kapanen chanslös.
Bara drygt två minuter senare var det dags igen. Även denna gång var det en ung kille som hittade rätt, Jens Karlsson var namnet.
Lars "Molla" Molin skällde ut laget efter den första perioden i senaste bortamatchen mot Brynäs. Något liknande måste ha hänt i periodvilan, för Timrå kom ut som ett helt nytt lag och skapade ett härligt tryck framför Petter Rönnqvist. Reduceringen kom också alldeles i början av perioden genom Christian Söderström, fint framspelad av Micke Lind.
Nu förväntade sig väl alla en fortsatt Timråpress, men istället fick en Timråspelare åka och sätta sig i utvisningsbåset. Under detta power play skapade Frölunda ett konstant tryck där Timrå inte fick ur pucken ur zon. Kapanen räddade Timrå från ett baklängesmål med ett par spektakulära räddningar.
Efter att ha klarat av utvisningen tog Timrå över spelet och i det stora hela gjorde laget en mycket bra andra period. Ed Ward var närmast att överlista Rönnqvist som sköt ett bra skott som var ytterst nära att glida in. Linus Fagemo och Henrik Zetterberg hade också varsin jättechans. Den senare fick dock en liten revansch i slutet av perioden i ett riktigt mönsteranfall. Robert Carlsson serverade en underbar passning där "Zäta" fick öppet mål och missade naturligtvis inte.
I den tredje perioden slog Timrå av på tempot. Om det beror på trötthet kan jag inte svara på, men någonting var det.
Frölunda spelade väldigt smart och väntade hela tiden ut misstag från Timrås sida. Och mycket riktigt inträffar också detta då det blev lite missförstånd bland Timrås backar som gjorde att Frölunda kom i en 2 mot 1 situation och sist på pucken var Mattias Luukkonen (en annan yngling).
Bara fyra minuter från slutet avgjorde Frölunda matchen genom att sätta 2-4 i spel 5 mot 4. Timrå försökte med att plocka ut målvakten men det blev inga fler mål i matchen, trots att man pressade Frölunda rejält på slutet.
Nyförvärvet och spelskicklige backen Niclas Hedberg fick inte visa upp sina kvaliteter, mycket beroende på Timrås tama anfallsspel i den första perioden. Dessutom åkte nye Hedberg på en allvarlig skada i sin hemmadebut. Han bröt mycket oturligt ett finger. Ja, vad ska man säga? Motgångarna fortsätter för laget i mitt hjärta.
