Gick tåget nu?
Timrå vaskade fram den ena klara målchansen efter den andra, men gång på gång stod Johan Asplund i vägen samtidigt som Timrå saknade skärpa i avslutningarna. Tommy Sjödin var banans kung. I Timrålaget kan inte "Zäta" och "Robban" sova särskilt gott i natt efter alla missade målchanser.
"Molin-effekten" var snabbt över då Timrå förlorade mycket snöpligt hemma mot Brynäs inför 3985 åskådare. Snöplig förlust i det avseendet att Timrå skapade under vissa stunder ett makalöst tryck kring Johan Asplund i Brynäsmålet, men precis som det brukar se ut får inte Timrå in den där svarta saken.
Rutinerade Brynäs, med Tommy Sjödin i spetsen, gjorde inte särskilt mycket där ute på isen utan deras taktik var solklar. Nämligen att tråka sönder Timrå, vilket man också lyckades med. Men Brynäsarna hade säkert inte blivit jätte-besvikna om man fick åka tillbaka till Gävle med en förlust i bagaget. För det var Timrå som var det klart bättre laget och borde också ha vunnit den här matchen.
Jag vet inte vad det kan bero på varför Timrå lyckas med bedriften att missa så pass många jättelägen gång på gång. Det måste sitta i huvudet, men samtidigt ska vi komma ihåg att Timrå oftast gör motståndarmålvakten bra med för dåliga skott. En annan orsak kan vara att det inte finns någon skärpa i avslutningarna. Det dribblas för mycket och det ska göras snyggt, istället för att hitta tillbaka till ett enklare spel i anfallszonen.
Men Johan Asplund var lysande i dag, inget snack om saken, och sedan har Brynäs en av Elitseriens bästa backar i Tommy Sjödin. En sådan back finns absolut inte i Timrå. Sjödin är som vanligt inne i stort sett non-stop varje match och jag blir mer och mer imponerad över honom hur han enkelt styr ut Timråspelarna i sarghörnen och när han har pucken gör han aldrig något misstag.
Timrå vinner skotten med 13-7 i den första perioden, men det är helt och hållet Brynäs period. Bortalaget tar ledningen efter 10.51 genom rinkräven Janne Larsson som helt ostört får komma helt fri framför Fredrik Andersson och enkelt göra 0-1. Vart var Timrås försvar någonstans?
Timrå hade inte mycket att säga till om, frånsett förstakedjan med Hallin-Zäta-Fagemo som under ett par byten skapade rejält tryck i Brynäs zon. Henrik Zetterberg skojade friskt med Brynässpelarna, men som vanligt är det när han ska slå in pucken som det låser sig. Han är minst sagt värd att få hänga in några baljor nu.
Då 20 sekunder återstod av perioden hamnar Timrås Per Hallin och Brynäs Henrik Petré i ett våldsamt slagsmål. Matchstraff, naturligtvis.
Under den resterande delen av matchen är det Timrå för hela slanten. Period 2 och 3 domineras fullständigt av hemmalaget som trummade på med bra fart under rören. Därför var det väldigt rättvist när kvitteringen kom i den andra perioden genom Micke Lind, som visade hur en avslutning ska se ut, nämligen rätt upp i nättaket. Hela hallen sjöng med i Mickes egna ramsa, "Oh ah Micke Lind, säg oh ah Micke Lind" och alla trodde på en islossning.
Tyvärr fick hemmapubliken se och uppleva det gamla vanliga - Timrå för spelet och skapar målchanser, men kan inte få in pucken.
Robert Carlsson hade ett jätteläge, där det såg ut som att det var svårare att inte göra mål än tvärtom. Den missade målchansen gör nog att han inte har lätt för att somna i kväll.
Och tyvärr vinner Brynäs på en målvaktstavla a la Fredrik Andersson. Rent ut sagt bedrövligt att släppa in ett sådant skott. Roger Kyrö sköt, och pucken gick in mellan benen. Då hade vi spelat drygt 10 minuter av den sista perioden.
Timrå slet och slet och var också oerhört nära en kvittering några gånger, och då menar jag riktigt, riktigt nära. På slutet tog Timrå en Timeout och satsade på sex utespelare, men Brynäs lyckades med en hel del tur ändå vinna matchen.
Timrå saknar en förstemålvakt, vilket man i och för sig gjort hela säsongen. Det är kanske dags att på riktigt allvar söka efter en målvakt, samt en back?
