Nattsvart, Timrå
Malmö fick matchen precis dit de ville, en match som rent spelmässigt knappt höll Division 1 klass. Timrå lyckades inte överlista Malmös backar, utan hamnade hela tiden i sarghörnen. Segern för MIF var rättvis, men Timrå borde gjort något fler mål i den första perioden.
Förväntningarna var höga inför kvällens match. Redan på uppvärmningen spred sig en positiv stämning bland publiken där alla var överens om att Timrå kommer vinna detta bottenmöte. Det såg också väldigt bra ut då Timrå tog ledningen i matchen, men när Malmö kvitterade i slutet av den första perioden blev resten utav matchen fullständigt nattsvart för Timrå.
Matchen började i ett rasande tempo där båda lagen verkligen ville gå till anfall. På sedvanligt vis var det Timrå som höll i taktpinnen, och skapade många chanser framför Andreas Hadelöv.
I spel 5 mot 4 slog Micke Lind en genialisk passning till fristående Markus Matthiasson som med en högklassig avslutning enkelt överlistade Hadelöv. Då stod klockan på 10.16. Efter det viktiga ledningsmålet hade Timrå bud på fler mål. Pucken var nära att slinka in några gånger, men som vanligt vill den inte gå Timrås väg.
I slutet av perioden kan istället MIF utnyttja Daniel Casselståhls slarv vid defensiva blå och genom Juha Rihijärvi retfullt enkelt kvittera. Ett mycket psykologiskt viktigt mål, och nu var det helt plötsligt en helt öppen historia.
Efter den första perioden kunde man inte tro att det var två bottenlag som möttes, och förhoppningar om att spelet skulle fortsätta på den inslagna vägen var därför höga.
MEN! Den resterande delen utav matchen bjöd på ett spel som knappt höll Division 1 klass. Att två elitserielag kan prestera så här dålig ishockey trodde inte jag var möjligt. Visst, Malmö fick matchen precis dit de ville och spelade ett lugnt och säkert försvarsspel utan att bjuda på någonting. Men Timrå såg ovanligt ängsliga ut och kom ingenstans på två perioder. Malmös backar stoppade Timråspelarna väldigt enkelt genom att trycka upp dem i sarghörnen
Redhawks segermål kom i början av sista perioden. En slumpartad situation som veteranen Tomas Sandström påpassligt höll sig framme på och vispade in matchens sista mål.
Ibland får jag känslan av att domarna hjälper lag som inte vill spela hockey, utan som endast håller fast och håller fast. Ulf Rådbjer kunde gott och väl tagit någon Malmöspelare till. Men MIF´s seger var ändå rättvis till slut.
Det enda positiva med Timrå just nu är att det trots allt återstår 29 matcher.
Vi norrlänningar ger ALDRIG upp!
