Ingenting kan stoppa oss
Hela matchen lång För Timrå, från Medelpad Det ekar från våran ståplats och ingenting kan stoppa oss
Ett knubbigt finger pekar på den drake som lyfter framför våra ögon i motljus och medvind. Genom turbulensen kring det kommande tränarskiftet och utan vetenskapliga samband de efterföljande sportsliga kraschlandningarna har Timrå IK nu rest sig likt en tall med rötter som blivit starkare när det blåser.
Det råder fortsatt delade meningar i supporterkretsar gällande Ante Karlssons vara eller inte vara som huvudtränare. Jag kan förstå båda lägrens argumentation. Han är de senaste två decenniernas meste poängsnittande Timrå-ledare i högsta serien. Förutom allt annat Ante är. En ödmjukt charmig snubbe som på senare tid blivit mer känslosam och tävlande tycker jag. Ante Karlsson är på så många sätt synonym med Timrå IK.
Efter snart fem säsonger tillsammans med till stora delar en gyllene generation av spelare som har liknande föreningsanknytning som Ante väcks ett begär och ett dilemma. Begäret att vinna och dilemmat vem som ska nå den drömmen. En ovanlig och angenäm konflikt i Timrå IK:s historia mellan kontinuiteten och potentialen.
Jag har sagt det tidigare att den här truppversionen är bland det mest Timråoktaniga jag skådat. Det lär dröja innan vi har samma patriotiska status på manskapet igen och det är sportchef Kapanen högst medveten om. Den handlingskraftige sportsheriffen resonerar säkert att det vore sorgligt om han inte gjorde något när han hade chansen att byta huvudtränare även om nuvarande ledarkonstellation presterar. Ett skifte från Antes kontinuitet till ett försök att maximera truppens potential. Det vackraste vore om Ante vinner SM-guld med sitt älskade Timrå framåt våren, blir historisk och svävar över Medelpad med en gulddrake i skyn. För att nå dit vill jag skänka följande budskap med exempel:
Ta situationen med Oliver Johanssons konstmål mot HV (sjuttioett = skjuter snett). Efter månader av föredömligt kneg gavs han möjlighet att med finess och ungdomlig entusiasm snärta upp pucken i mål mellan sina egna ben inför hela Västra Stå. En barndomsdröm han garanterat förberett sig i verkligheten på när han spelat på gatan och jublat mot grannens höga thujahäck. Unna honom det, Ante.
Efter en handfull kollektiva kraschlandningar kanske det är just sådan här lekfullhet som laget behöver för att draken ska lyfta ordentligt till guldmolnen. Istället semimarkerade Ante att Oliver ”förbjudits” att göra sådana mål. Säkert mycket på skämt, men kanske också en del nervöst allvar i det också från Ante. Det skickar inga stärkande ledarsignaler i min bok.
Låt Oliver vara i den bubblan så länge han har arbetskapaciteten. Personligen är det sjuttioelva gånger mer provocerande att anfall efter anfall se Timrå passa runt i anfallszon likt badkarsflipper när det på ett tillslag behövs gummi och trafik lastat med kött på mål för att skapa oreda. Den bubblan spräckte Ante (delvis) på Oliver när han påpekade konstmålet på det sättet. En bubbla proppfull med övertygelsen att ingenting kan stoppa oss.
Glädjande var att se Oliver Johansson återupprätta sin bubbla och leverera dagens sanning i pausintervjun mot Växjö när han kommenterade motståndarnas tristess i klartext. Här visar han återigen prov på karaktär att trots underläge och segersvit i fara är Timrå varken imponerade eller nedslagna av serieledarna. För att ingenting kan stoppa oss den här säsongen. Gott snack Oliver!
Tyvärr lyckades Växjö vinna sin första match mot oss den här säsongen genom tvivelaktiga metoder som förhoppningsvis kommer straffa sig i ett slutspel. Ta bara exemplet med det felaktiga icingbytet, då Timrå pressade ner regerande mästarna så hårt att en av Växjöspelarna som egentligen skulle varit kvar på isen i samband med icingen behövde fuska till sig en sittplats på avbytarbänken och orkade inte ens ha hjälmen kvar på huvudet. Ett annat exempel var när Plastxjös Ludvig Nilsson först semifult tacklar Per Svensson bakifrån för att sedan simulera till sig en utvisning som avgör matchen efter att de dockat ihop framför mål. Som om det inte var nog anklagade Växjös tränare Jörgen Jönsson Ante Karlsson på presskonferensen efteråt för dålig attityd när han befogat kritiserade sin förra adept Ludvig Nilsson för fusk. I min värld är det dålig attityd att skydda filmningar och filmare, Jörgen.
Jag hade kunnat förstå om Karlskrona, Oskarshamn eller Mora i sina sejourer i högsta serien hade spelat en sådan cyniskt dräpande ishockey för att överleva med begränsade resurser, men stundtals är det en skymf för svensk ishockey att ett lag som Växjö med alla sina plastpengar är svenska mästare var och vartannat år med det spelet. Usch!
Beslutsamheten att ingenting kan stoppa oss kan jag med stolthet se bland annat när Timråsupportrarna fullständigt tog över akustiken i Örebro en grundseriematch eller när Filip Hållander bidragit varenda stund med sitt hjärta, men inte producerade som han förväntade sig och då tog hjälp av en mental coach. Nu har poängtillverkningen kommit igång och landslagsuttagne Hållander är en av seriens absolut hetaste spelare med en aura att ingenting kan stoppa oss.
För mig handlar det om att ta tillvara chansen att förverkliga sina drömmar. Om Timrå IK behöver en idrottspsykologisk rådgivare, så ställer jag mig till förfogande. Jag har akademisk utbildning på området, tillräckligt med erfarenhet av elitidrott som domare på elitnivå, livets kriser och framgångar med ett hjärta som bultar dygnet runt för att ingenting ska stoppa oss. Min mejladress finns här nedan.
Drömmar om guld.