MoDo:s desertörer
Vi älskar Todrå, vi älskar Mområ, vi älskar Timdo …
Genom TV-rutan hördes sångduellen från Högslätten i Härnösand mellan klasskompisar, grannar och antagonister. Uttalet berodde inte (enbart) på deras födelseår utan att de enkla prepubertala ramsorna ekade i växelvis takt från två olika läger. En match utan röststarka skaror. En match där nästa generations supportrar gavs decibelutrymme. En match om deras första kärlek.
Stundtals var det ren komik att höra de ljusa stämmorna pådyvla sina förälskelser för respektive lag med en blixtsnabb replik att det laget hatades av parallellklassen. Kärlek blir starkare med en gnutta av motsatsen.
På isen möttes länsrivalerna Timrå och MoDo i SHL-genrepet. Inför generalrepetitionen hade MoDo precis mött den nordliga rivalen Björklöven, legat under med 0-3 för att sedan tröstmåla ännu en svidande förlust. Samma scenario skedde även ikväll med slutsiffrorna 5-1 till Timrå. I och med det avslutade Medelpads stolthet försäsongen obesegrade. Orosmoln är besöksfrekvensen hos sekretariatet. Spelet med en man mindre förra säsongen var inte någon paradgren. Ett fulltaligt Timrå på isen såg däremot riktigt beslutsamma ut.
De deserterade småttingarna cyklade hem efter slutsignalen längs Härnösands gator med sin MoDo-teckning i jackfickan full med Timrå-autografer på baksidan.
