Satfläsk
Ibland måste vi äta för att bli mätta och inte för att det är gott.
Känner mig fortfarande helt punkterad efter veckans två förluster på hemmaplan mot Färjestad och Linköping. Ett första nederlag där ett kliniskt motstånd straffade Timrå utan pardon följt av nästa nederlag där segern i sista perioden skänktes bort till en desperat motståndare från Östergötland.
Timrå hade kommandot i båda drabbningarna till skillnad från serieledande Färjestad och slätstrukna Linköping. Antalet långa anfall och avslut borde avgjort till Timrås favör. Istället tillvaratog gästerna situationer från nästan ingenting. Framförallt känns det så typiskt Färjestad. Hemmalaget hade i princip allt spel, medan Färjestad knappt behövde anstränga sig för sina mål. Några lätträknade defensiva ageranden av svagare karaktär från Timrå räckte för att det cyniska motståndet skulle göra mål på mål med brutal effektivitet. Usch!
En traditionsenlig och tillika obegriplig Timråutvisning mot Färjestad föranledde ännu ett enkelt mål. En målvaktsretur som landade nedanför Juels navel i målgården. Färjestad kunde vara puckbetraktare mer eller mindre hela matchen för att sedan likt en föräldramatch tillfälligt få pucken och måla direkt. Det var som att de lila päronen vaggade Timrå i en falsk förhoppning om att vinna matchen.
Signifikativt för de här två matcherna var att Timrå skapar oändligt med målchanser. Däremot att förvalta den överlägsna skottstatistiken i mål har varit förbannat svårt. Jag saknar ett offensivt samspel som skapar oreda före avslutet och ett arbete att spela klart situationen efter avslutet. Det räcker inte att snyggt passa en fristående som med all tid i världen måste hoppas på en felblinkning hos målvakten. För att det ska bli mål på ett skott behöver medspelarna på isen göra förarbetet och fullfölja anfallsinstinkten. Det är som att jaga i flock. Alla har en uppgift före, under och efter attacken. Timrå behöver också äta för att bli mätta och inte alltid för att det är gott. Satfläsk!
För mig är det inte en slump att Pääjärvi gjort flest mål hittills. Han är en flockmedlem. Med sina primitiva instinkter avancerar han gärna och ofta på mål. Första bråkdelen av säsongen är han många gånger anledningen till att Timrås fyndiga anfallsspel resulterar i någonting. Med en stoppsladd från Sällskapsresan kvitterade Pääjärvi mot Färjestad. Något ologiskt uppstod det skridskoborrade pimpelhålet i motsatt målgård.
På tal om målgård. Med facit i hand hade jag gärna sett omvänd matchning av målvakterna de här hemmamatcherna. Lätt att vara efterklok, då tränarstaben troligen förväntade sig att matchbilderna skulle se annorlunda ut. Personligen tror jag att Jakob Johansson hade haft större effekt av att spela mot de effektiva serieledarna och Tim Juel mot ett påslaget och desperat Linköping.
På tal om matchning. Enligt många har Lander inte varit sig lik den senaste tiden, vilket den dråpliga situationen i förlängningen mot Linköping är ett exempel på. Det kan vara så att Lander är trött. Han har spelat mycket, ofta och i de flesta spelformer. Inte sällan för att vinna tekningar i viktiga lägen av matcherna. Förra säsongen kunde jag förstå den hårda matchningen av honom, men inte i den här säsongsinledningen. Det finns andra centrar som spelat riktigt bra hittills som skulle kunna logga fler minuter, bland annat Hanzl och Lundin. Förhoppningsvis kan mindre speltid på Lander öka kvaliteten på prestationerna.
På tal om prestationer. I en undanskymd roll har Oliver Johansson presterat fint. Han trampar is med hög fart och börjar mer och mer ta för sig fysiskt också, vilket hans första SHL-mål mot Linköping är ett exempel på. Fortsätt på inslagen linje, Oliver.
Miehos aktievärde bara ökar och ökar. Tempot i passningsspelet, klippet i skridskoåkningen och majestätisk puckkontroll - trots hård bevakning. Dessutom i nyllet på målvakten och en råbiff runt kassen. En finsk sargkung! Lundin och Pääjärvi föregick med gott exempel igen och Svensson tackade för mer speltid med att vara riktigt bra.
Under lördagsmatchen debuterade sportchef Kapanens senaste rekrytering. Den högt draftade tvåvägsbacken Olli Juolevi med dubbelfyran på ryggen. Precis den försvarsspelare som Ante önskat sig och behöver närmaste månaden. Ska bli spännande att följa hans acklimatisering till SHL som är en erkänt svår liga. Förberedelserna och tiden är tyvärr inte på hans sida.
Västra Stås fortsatta sång vid motståndarmål var en stark kulturupplevelse.
Örebro nästa.
