STOPP I TYNGDLAGENS NAMN
Instinktivt kan säkert många läsare hävda att jag är partisk, men jag har bland annat dömt hockey på lägre nivå och fotboll på elitnivå.
Här är mitt försök att omfamna domarperspektivet och opponera mig på hockeysveriges största snackis i skrivande stund. Albin Lundins verklighetsfrånvända avstängning efter matchen i Örebro.
Själva matchen pallar jag nog inte skriva om. Jag tycker att min förra artikel är fortsatt relevant medicin mot ineffektiviteten som kuvar Timrå match efter match. Nog så!
Under mina två decennier som domare har det hänt att spelare inte ser mig. Lustigt att just jag ibland blivit kallad blindstyre. Det är fullt förståeligt att spelarna inte alltid ser domarna, eftersom deras uppdrag är att spela, följa pucken och anpassa sig efter övriga spelare. Kartlägga domarnas rörelsemönster är inte en arbetsuppgift för en spelare.
Våra hjärnor är specialutvecklade för att prioritera det som är relevant och prioritera bort det som inte är relevant i olika situationer. I mataffären söker du efter det du ska köpa och inte efter det du inte ska köpa. Lundin söker upp spelet samtidigt som han tar sig framåt och inte efter linjemannens realtidskoordinat. Det finns nog de som menar att Lundin borde ha sett linjemannen, men om fokuset är någon annanstans så är det någon annanstans.
Jag har många gånger varit nära att kollidera ordentligt med spelare av just den anledningen. Ofta för att jag som domare koncentrerat mig på spelet och inte på spelare som är utanför spelet. Känner ni igen situationen med den inbytte Lundin? Om båda fokuserar på spelet kan det bli riktigt otäcka kollisioner. Spelarna har alltid företräde och domarna har alltid väjningsplikt. Domarna har ett ansvar att positionera sig smart och förflytta sig - oavsett vilket väderstreck spelare, puck eller boll kommer ifrån. Helst ska domaren vara ett steg före spelet.
Antagligen har Lundin skannat av den fria isen långt innan linjemannen bestämde sig för att släppa sargen och göra sin elfte alibi-washout under samma period på en offsidesituation ingen brydde sig om. För att förstärka sitt kroppsspråk valde linjemannen därtill att skejta fram nästan till tekningspunkten. Det här är ett inflationsbeteende bland linjemän som har ett mycket marginellt akademiskt värde. Om hela arenan hade stått upp och vrålat offside hade aktionen från linjemannen varit motiverad. Domare ska synas när det behövs och inte tvärtom. Det enda linjemannen gjorde var att utsätta sig för en onödig risk att påverka spelet, då han inte vet vad som händer, hänt eller är på väg att hända bakom ryggen.
Stopp i tyngdlagens namn! I vilket ont syfte skulle Lundin klippa en linjeman bakifrån en torr oktobermatch borta mot Örebro utan tidigare tecken på irritation? Enligt Lundins egen version har han absolut inte varit likgiltig utan bett om ursäkt vid första spelavbrott, vilket är i direkt motsats till formuleringarna i anmälan. Lundin är vansinnig över den låga sanningshalten.
Tre obegripliga matchers avstängning. Ibland undrar jag om det har brunnit fullständigt hos anmälare och disciplinnämnden. Jag tror och hoppas att Timrå IK:s överklagan till Riksidrottsförbundet friar Lundin.
Domarna kan omöjligt vara heliga kor på isen i alla lägen.
