Timrås säsong 15/16
De senaste åren har Timrå IK varit ett omtumlande inslag i vardagen för oss supportrar. Den första halvan av den gångna säsongen verkade inte vara annorlunda.Timrås sportchef Kent Norberg sa inför säsongen att målsättningen var att komma topp 5. Många tvivlade på det uttalandet, däribland jag. På förhand såg Timrås lagbygge svagt ut. Man fattades en riktig spetsspelare och vi supportrar insåg att det skulle bli ännu en tuff säsong.
Dessutom så innehöll årets lag endast fem stycken spelare som inte var födda på 90-talet. Per Hallin drog upp medelåldern i Timrås lagbygge kan man säga. Det kändes som om det fattades rutinerade spelare som skulle kunna bibehålla en stabilitet i laget. Inför säsongen tillsatte man Lars Backlund som ny ordförande i föreningen. En rutinerad man med 17 år i styrelsen inför säsongen 15/16. Han tog över som ordförande efter en turbulent säsong 14/15 där laget var nära på att gå i konkurs. Backlund sa till Sveriges Radio att han hade sin första uppgift som ordförande klar för sig: han ville fortsätta det långsiktiga arbete man påbörjat. Backlund berättade att han ville lägga fokus på det sportsliga igen. Ekonomin har varit huvudfokus i Timrå under otaliga år och nu ville man locka tillbaka ungdomarna till föreningen. Så är det, sport handlar mycket om ekonomi och att kunna stå stabila när det blåser. Men man får aldrig förlora fokus på huvuduppgiften, att vara en sportklubb. I samma intervju fick Backlund också frågan om när föreningen Timrå IK skulle komma att handla om ishockey igen och han hade sitt svar klart för sig. Timrå skulle handla om ishockey igen från och med säsongen 15/16.
Timrå inledde med två förluster innan första segern kom på hemmaplan mot Västerås. Denna seger kom dock på övertid, men vi behövde inte vänta länge fören första trepoängaren var rodd i hamn då man vann hemma på full tid mot Karlskoga matchen därefter. I mitten av oktober såg det riktigt mörkt ut då Timrå varit under negativt kvalstreck och vänt. Norberg höll fast vid sitt topp-5 mål i Sundsvalls Tidning och med tanke på säsongsinledningen överlag hade jag svårt att se det framför mig. Oftast var känslan att Timrå kanske till och med skulle behöva kvala sig kvar i Hockeyallsvenskan innan det var klart.
Efter jul var jag positiv inför de kommande matcherna. Timrå vann, Timrå förlorade. Vi var frustrerade över att Timrå aldrig kunde hitta någon kontinuitet mellan matcherna. Man vann mot lag som Leksand och Västerås, men inte mot nykomlingarna IK Pantern till exempel. Ändå fanns vissa ljusglimtar. Innan jul stavades han Elias Pettersson. Varje byte där Pettersson fanns med hade man en bra känsla inom sig. Pettersson drev upp tempot och är en otroligt rolig spelare att titta på. Om han får träna på sig några kilon och få lite mer erfarenhet tror jag han kan utvecklas till en riktig klasspelare som kan ta plats i vilket SHL-lag som helst. Efter jul handlade allt om en annan riktigt lovande junior, Jonathan Dahlén. Dahlén hade hittat storform och började producera på allvar. Han växte snabbt till en av Timrås ledande spelare och ingen var väl ledsen över att han fick spela i förstakedjan. Jag har sett några juniorer genom åren men ingen som Dahlén. Han har det mesta och framförallt spelsinnet. Ges Dahlén pucken skapar han magi. Soloprestationerna han presterade under några matcher i februari gjorde ju en nästan tårögd. Om hockey-Sverige inte visste vem Dahlén var innan den här säsongen så vet de ju i alla fall nu.
Någon mil söderut från Timrå Kommun huserar Sundsvall Hockey. Ett lag som endast vann åtta matcher på hela säsongen men som Timrå hade förtvivlat svårt att vinna mot. Man vann endast en av fyra matcher och enligt mig var de tre förlusterna de tre tyngsta på hela säsongen. Det var roligt med derbyn igen men ångesten inför dem var hemska. För Timrås del kändes derbyna som ”vinna eller försvinna-matcher”. Efter derbyförlusterna kändes Timrå liksom urladdade och det krävdes några matcher innan man kunde prestera på en rimlig nivå igen. När jag anlände till Sundsvall Energi Arena den 24e februari hade jag så otroligt höga förväntningar på Timrå. Man förlorade bara två matcher under februari månad, den ena mot IK Pantern och den andra mot just Sundsvall. Det sista derbyt blev en rafflande historia där slutligen Sundsvall Hockey kunde vinna på straffar genom en snygg straff av Simon Lövgren. När jag gick ut från Sundsvalls arena den kvällen kände jag mig så illa till mods. Vi hade allt att förlora och Sundsvall hade allt att vinna. Sundsvall tog chansen. Vi kan nog spekulera i all evighet varför Timrå, aldrig kom upp till det fina spel vi visste de kunde spela, i matcherna mot Sundsvall.
Trots motgång på motgång ryckte Timrå upp sig i slutskedet av 15/16 års upplaga av Hockeyallsvenskan. Man lyckades ta 21 poäng i februari och plötsligt tändes hoppet om en eventuell plats i Meca Hockey Race. Den sista grundseriematchen kom att bli direkt avgörande om Slutspelsseriens åttonde och sista plats. Den matchen kan vi väl säga blev liiite väl spännande men där Timrå ändå kunde gå segrande ur striden mot Asplöven och bärgade hem två poäng och en slutspelsplats till Medelpad. Från att ha varit orolig för negativt kval till att ha förhoppningar om att vinna en slutspelsserie. Det går fort i hockey heter det och jag kan bara instämma. Timrå inledde Slutspelsserien med en förlust mot Almtuna där man inte kunde skymta Timrås stundande form. Sedan tog man två starka segrar mot Oskarshamn och Leksand och därmed levde fortfarande hoppet om segern i Meca Hockey Race. Hoppet släcktes dock mot Mora i en match där Mora var det bättre laget, så deras seger var rättvis men som supporter till Timrå så grämde man sig där och då.
Med distans till säsongen 15/16 inser jag och säkert många andra att Timrå stod för en smärre bragd i årets Hockeyallsvenska upplaga. Jag hade faktiskt varit nöjd med en plats utanför slutspelsserie men såklart ovan negativt kvalstreck. Jag ser Timrås spel i Meca Hockey Race som en väldigt fin bonus på en annars ganska ojämn säsong. Johan Mattsson växte ut till en storspelare i mål och slutade på en fin tredje plats i grundseriens målvaktsliga. Han tycker jag vi tar och behåller till kommande säsong.
Som avslutning på denna säsongssummering vill jag tacka Per Hallin för alla fina år i Timrå IK. Dina soloåkningar runt mål är något jag sent glömmer. Du har varit otroligt viktig för Timrå IK under alla dessa år och inte minst för juniorerna tror jag. För mig som ändå är relativt ung så är du Timrå IK. Nu hoppas jag någon kan ta över din roll som lagpappa. Tack! #8
