Tre omständigheter som talar för och tre omständigheter som talar mot att Leksand lyckas undvika ett negativ kval
Leksand ligger just nu tia i tabellen med 35 matcher spelade och har endast tre poäng ner till negativt kval. Jag har nedan listat några omständigheter som jag tycker talar för och mot att Leksand kan klara sig undan ett sådant kval.
För
1. De lämnande stjärnornas kvalité
Normalt sätt skulle man se det som negativt att stjärnor såsom Lucas Elvenes och Justin Kloos redan var klara att lämna Leksand efter denna säsong. Att dessa spelare inte förväntades kämpa det där allra sista för sitt lag. Men hur de senaste matcherna sett ut så är troligen så inte fallet. Lucas Elvenes gjorde 5 poäng i sin comebackmatch efter skadefrånvaro och Justin Kloos har sett bra ut hela säsongen även om poängen inte under alla perioder har trillat in. De har spelat bra lång tid efter att Lucas Elvenes både flirtat med Rögle och sedan blivit ”klar” för Växjö och efter att det stått klart att Justin Kloos troligen kommer lämna Sverige efter denna säsong för att kunna erhålla sin sign-off bonus.
2. Stabiliteten i de styrande funktionerna
Det var en mycket viktig pusselbit när Thomas Johansson skrev på en förlängning som sportchef för Leksand. Dels för att ge de kvarvarande spelarna en känsla av kontinuitet och fortsatt hopp. Men även för att han ofta diskuterar med tränarna och kommer med input gällande hur de ska spela. Han tycks ibland historiskt ha ”läkt” att Leksand under delar av hans period här brustit på tränarsidan pga sjukdomar och annat. Även Andreas Gärdsback som är styrelseledamot och Peter Wiklund som är tillförordnad VD tycks också vara väldigt kompetenta. Detta har enligt mig kunnat skönjas i de intervjuer som hölls i samband med att de tillträdde sina nuvarande poster. Men också efter de olika idéer som införts efter de tillträtt exempelvis den s.k. soffbiljetten som gett nästan en halv miljon kr hittills och att låta Bröder spelas igen innan match.
3. Statistiken
När det gäller tabellen går det att se att om Leksand bara hade haft en normal utdelning i förlängning/straffar så hade det sett mycket bättre ut. Vidare har flera matcher tappats trots att Leksand varit det klart bästa laget. I det avseendet tänker jag främst på matchen mot Örebro i oktober ifjol, hemmamatchen mot HV71 senare samma månad och hemmamatchen mot Malmö i januari detta år. Även om poängtappen kan förklaras i viss mån med att vi inte varit tillräckligt bra i vissa situationer så har nog slumpen även haft viss inverkan på resultaten. Visst har vi även tagit några fler poäng in någon match än vad vi borde ha gjort men jag menar ändå att vi förlorat mer än vi vunnit i år som kan förklaras med slumpen.
Mot
1. Oförmågan att göra mål
Man kan ibland fråga sig om Leksand tränar särskilt på eller analyserar var avsluten ska ske i tillräckligt hög grad. Allt för ofta ser man exempelvis Matt Caito skjuta i magen på målvakten eller Oskar Lang eller Patrik Norén göra detsamma. Har det skett en inflation i att ”man ska lägga mer puckar på mål” gällande Leksand? Jag tror att det sker lite för mycket och i fel lägen. Det kan vara en slump och utlopp för variansen men det känns som att andra lag ofta avslutar nära ribban, högt på sidorna eller i den svåra höjden för målvakterna. Hur gör andra lag för att träna på att avsluta på farliga ”ställen”? Jag tror att man kan träna på detta ännu mer i Leksand och även analysera detta mer. En av anledningarna till Filip/Fredrik Forsbergs storhet gällande målskyttet är den omtalade skottrampen som de tränade ett oändligt antal timmar på.
2. ”JVM-tankevurpan” gällande målvakterna - även i Leksand?
Marcus Gidlöf har sett otroligt stabil ut de matcher han spelat för Leksand. Den unge pojken från Falun tycks också ha ett sinne av stål och tycks klara av svåra utmaningar rent psykiskt. Hans statistik är mycket god och han är stor och känns stabil i målet. Trots detta fick han endast stå två matcher i JVM vilket han gjorde på ett strålande sätt. Anledning till att han hölls ute från semifinalen tycks vara liknande de skäl som gör att han nu hålls ute från Leksands A-lag. Det blir för jobbigt för tränarna/sportchefen att göra på något annat sätt. Målvakten från Björklöven som fick stå de viktigaste matcherna i JVM hade spelat relativt dåligt under hösten men var inarbetad i juniorlaget och tränarna ”litade på honom”. Nu hålls Marcus Gidlöf även ifrån A-laget i Leksand av troligen ungefär samma anledningar. Mantas Armalis kommer inte spela vidare för Leksand men verkar var en toppenkille och han har nyss fått barn. Då ekonomin ser ut som den gör torde det stå klart att Leksand nästa år köra vidare med Hellsten och Gidlöf. Det kan vara så att Mantas själv tvekar om han vill lämna redan nu eller exempelvis inte kan tänka sig att spela för sitt Djurgården innan det är klart att de spelar i SHL nästa säsong. Det torde dock för att undvika dålig stämning m.m. vara bästa enligt mig att redan nu försöka låna ut eller låta Armalis gå vidare till ett annat lag. Att låta honom sitta på läktare tror jag tränarna vill undvika med hänsyn till den dåliga stämningen som nyss nämndes. Just nu är det dock han som håller Gidlöf utanför laget. Hellsten har tyvärr inte heller varit på topp de senaste matcherna.
3. Den lamslagna fjärdekedjan
Fjärdekedjan i Leksand denna säsong kan inte sägas ha lyckats med uppdrag. Vi som håller på Leksand har blivit bortskämda med att spelare som Jon Knuts och Martin Karlsson dödat motståndarnas anfallsförsök och även ibland skapat farligheter framåt. Särskilt på hemmaplan i de sekvenser i matcherna när publiktrycket varit högt. Även om fjärdekedjan sällan varit intakt över tid detta år och Jon Knuts ibland spelat längre upp i hierarkin pga skador har ersättarna i denna kedja inte heller påverkat helheten till något positivt. Jon Knuts själv tycks hålla alltför hårt i klubban numera troligen pga bristande självförtroende och Martin Karlsson har inte mer än i ett par matcher tacklats, gruffats och stulit pucken samt etablerat spelet i anfallszon såsom han brukade göra när det begav sig.
