Tredje raka förlusten för Frölunda
Säsongens viktigaste match stundade och vi var nog många Frölundaiter som både trodde och hoppades på att laget skulle ta sig i kragen och återigen passera Södertälje i tabellen. Men om detta blev det intet, laget gjorde en rakt igenom dålig match och krisen närmar sig med stormsteg. SSK vann matchen med 3-2, men Frölunda var i ärlighetens namn aldrig riktigt nära då, framför allt, de två sista perioderna lämnade väldigt mycket övrigt att önska.
Det märktes redan från matchstart att det här var två lag i desperat poängbehov. Spelet präglades mer av vilja och kämpaglöd än lugn och kyla. Det är den här tiden vi hockeyfantaster längtat efter, men när läget nu är så prekärt som det är för Frölunda måste jag medge att ångesten tagit överhanden något och den rena glädjen har fått stiga åt sidan. För nu vill jag dock tillägga.
Lagen utväxlade målchanser med varandra och även om de riktigt farliga sådana var lätträknade kändes det som att Frölunda var något hetare för dagen. Man hade dessutom ett avslut som tog i stolpen ungefär halvvägs in i perioden. Det här kontrade dock SSK ganska per omgående på i och med Yannick Lehoux klockrena stolpskott efter att han fått ta ett fritt avslut i “slottet”. Frölundas målvakt för dagen, Jocke Lundström, kunde lättad se stolpreturen gå rakt ut till sig själv, varpå han kunde ordna fram en blockering.
Lika mycket tur hade nämnde Lundström dock inte minuterna senare då Linus Videll gavs fri yta i offensiv zon och mellan de båda tekningscirklarna testade han ett klassiskt dragskott. Olyckligt för Frölunda att det styrdes på Christian Bäckman och ställde Lundström i målet - 1-0 var därmed ett faktum. Det var också resultatet de båda lagen gick in till pausvila med och mer rättvist hade 0-0 varit enligt mig eller kanske t.o.m. om Frölunda istället varit laget i förarsätet med 1-0 i ryggen. Jag reserverar mig dock för att det är min “Frölunda-sida” som talar då…
Ett slitet uttryck jag hoppats slippa ta till bruk den här kvällen var “släkten är värst”, dock är det omöjligt att inte använda det för att beskriva inledningen av den andra perioden. Med 15 sekunder kvar av första perioden tilldelades Christian Bäckman en tvåminutersutvisning för fasthållning och det läget gick inte hemmalaget förbi och ni som kan er hockey förstår då att inblandade i det här målet var finländaren Markus Seikola som ju har ett förflutet i Frölunda. Inte nog med det för även Patrik Carlsson, som även han tidigare representerat Frölunda, var med i förspelet. Ett effektivt dragskott i “nättaks-höjd” tillsammans med bra skymning för Lundström var framgångsreceptet den gången. Målet tilldelades Robert Carlsson som styrde in Seikolas dragskott.
Efter det här tog SSK över allt mer och snurrade stundtals friskt med Frölunda-försvaret och ett 3-0-mål låg i luften. Det kändes som att det PP Frölunda fick efter fyra minuter räddade dem i det läget. Tack vare detta fick man ett avbrott från SSK-pressen och även om man PP:t förblev resultatlöst kunde man få in en reducering efter drygt åtta minuter av perioden då Joel Lundqvist fick avsluta ett anfall som Niklas Andersson och Pavel Skrbek byggt upp. Såväl spelare och supportrar med sina sympatier hos hemmalaget var rejält upprörda på domare Andersson då de ansåg att en utvisning föregått målet.
Nu blev dock glädjen från reduceringen kortvarig för SSK replikerade genom Joakim Eriksson då fem minuter återstod av perioden. Efter att Frölunda gått bort sig i egen zon (som så många gånger tidigare denna match) lämnades Eriksson fri i bra läge och skottet satt högt bakom Lundström.
Det var det sista som hände av värde och hemmalaget kunde gå in till sista pausvila med en tvåmålsledning via 3-1. Inte mycket tydde i det här läget på Frölunda-vändning och ledningen var helt i sin ordning.
Visst hopp gavs tändes emellertid i Frölunda-lägret efter 7.11 in i sista perioden då Mika Pyörälä ordnade fram en reduceringspuck efter att han skickligt styrt in Tobias Viklunds avslut från blå linje. Domarna var inte övertygade om att målet gjorts regelrätt utan konsulterade måldomaren för att se så det inte gjorts med hög klubba. Märkligt tycker jag att de ens ringde för inte ens någon i Södertälje uppfattade det hela som regelvidrigt.
Det gyllene kvitteringsläget kom med ca fem minuter kvar av matchen via Power Play och Frölunda spelade stundtals riktigt fantasifullt under detta, men målet uteblev dessvärre och Frölunda inkasserade sin tredje raka förlust.
Frölundas trend är riktigt oroande i nuläget. De senaste tre matcherna har sett allt annat än bra ut. Det är ju i det här läget av serien som man skall blivit samspelta och arbeta sig uppåt i tabellen, nu är det precis tvärtom. Dessutom kan det inte skyllas på skador eller liknande då man, relativt sett, är förskonade från sådana i nuläget. Nä Johansson/Lundh, nu är det upp till bevis. Ni måste vända på den här skutan och det illa kvickt. Annars kan det bli så att en skräckinjagande kvalserie väntar och det vill inte jag vara med om. Någonsin.
Matchfakta:
Södertälje - Frölunda 3 - 2 (1-0, 2-1, 0-1)
Period 1:
1-0 (12.13) Linus Videll (Pierre Hedin, Fredric Andersson)
Period 2:
2-0 (21.08) Robert Carlsson (Markus Seikola, Patrik Carlsson)
2-1 (28.48) Joel Lundqvist (Niklas Andersson, Pavel Skrbek)
3-1 (35.25) Joakim Eriksson (Yanick Lehoux, Mattias Carlsson)
Period 3:
3-2 (47.11) Mika Pyörälä (Tobias Viklund, Toni Koivisto)
Skottstatistik:
27-30 (5-7, 13-8, 9-15)
Utvisningar:
Södertälje: 2 x 2 minuter (4 minuter totalt)
Frölunda: 2 x 2 minuter (4 minuter totalt)
Domare:
Thomas Andersson
Patrik Sjöberg
Publik:
6.150
